I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloiiiise! Hur kunde jag glömma? Det var fantastiskt att få läsa om ert besök på habben! Jag fick också torka tårar.

Nu blir jag lite rörd igen och lyckas inte formulera vad jag tänker och känner. ar på finaste Elise.

Syrix: spännande med bebis!

Hvidis: Hoppas att allt går bra för er hos svärmor. Tänker på er!

Fru Sy: Hur är det med dig?

Hej, Ingis! *försöker studsa i takt* Skönt med den tidiga morgonjoggen! Och toppen att du kan lämna jobbet sådär manligt. *ger Ingis en riktig grabb-kram med obligatoriskt ryggdunkande *

*Studsar iväg för parvelmellanmål*

*studsar tillbaka för att ge kramar till alla och envar*

*studsar iväg igen*

Här vare drag!

Ingis-har du blivit helt GALEN??? Ute kl 6 och springer!  *säger till mig själv att stänga munnen.*
Fast, det är ju ett bra slags galen, så stay that way babe!

Syrinx, jag gömmer min sönderslagna flöjt i arkivet under barndomssynder. Jag var 6 år och har därefter lyckats kontrollera mitt temperament tillräckligt föa att inte slå sönder fler instrument. Bara lite lampor, tallrikar och annat oviktig...

Soldemor, det där låter inte alls bra. Inget av det. Byta jobb låter som en bra plan.

Flamman, så fina bilder och jag är så glad att du är glad! Du har haft så mycket att bära, att du verligen behöver fylla på med glädje och liv.

Daa, inte smyga! Hänga hänga! Jag veet, det är ju sketasvårt med bebbar och allt. Vad FINA barn du har förresten, såg jag på Flammans bilder.
(som om det fanns annat än fina barn här i tråden, men det tåls att upprepas)
Skönt att dina tabletter funkar! Jag tror det är klokt att vila i det just nu. Det är klart du kommer att kunna sluta med dem framöver. Objektivt sett, så har du ju inte alls ätit dem länge. Fast för dig, så är det ju fråga om en hel evighet som allt det här har pågått, det fattar jag ju.

Heloise, vad gör du?

Bruttan, när tänker du någonsin komma tillbaka! *saknar big time*

Villemoa?

Blomman!!! Jag har ju GLÖMT: Stort grattis till strålande må-braresultat som visar sig på vågen.!!!! Helt fantastiskt. Så himla väl du kämpar, vännen!! Jag är djupt imponerad av din seghet.
Själv är jag hopplöst orörlig just nu. KOmmer mig inte iväg på nåt annat än kören. Men igår var jag faktiskt på yoga. Härligt!

Och Ingis!!! Springa i ottan.... det är ju också en hjältebedrift. Hejja!!

... min "morrongympa" som jag hade imorse bränner nog inte så många kalorier.. men släpper lös många må-bra-hormoner i kroppen

Tack Blomman, jo jag är glad Även om jag har det där orosmomentet runt omkring mig, så försöker jag att koncentrera mig på det som får mig att må bra: Barnen, kören, kompisar, jobbet litegrann då, och - när jag är barnledig - musikermys. DET ger mig energi Om än det blir lite si o så med sömnen ibland.  Vi får se vad det blir av det där i framtiden, men jag koncentrerar mig på nuet och att göra det som jag mår bra av nu. För gudarna ska veta att så här när jag tittar i backspegeln... så har jag mått jävlig dåligt och haft det förbannat tungt ett BRA tag... längre än jag vågar yppa högt faktiskt...
Så jag har mycket att ta igen.
Och nu ska jag gå till kuratorn. Yey!!

Kram!

Mugglan, jag håller helt med om att man ju såklart måste prioritera tiden för träning.
Där tror jag själv att man får lov att boka in den rätt hårt, så det inte blir "om det blir tid över".

Men, jag har verkligen haft perioder i livet, då det inte varit ursäkter ochbortförklaringar att säga att tiden inte funnits. Det kan ha med många olika saker att göra. Konsten att få ihop min sambos nattarbete, vårt liv långt ute på landet och mina egna långa restider ihop med småbarnstiden,mitt pluggande till florist, eller butikstiderna när jag började jobba, var exempelvis ett pussel som verkligen inte gick ihop. Egentid då, det var typ tiden i duschen eller så.

Och att dessutom försöka komma på något som utöver att vara genomförbart, gratis och i närheten, dessutom skulle vara roligt. haha! Det är sådant som är en utmaning, om man har en bakgrund där ens kropp inte varit ens kompis och erfarenheterna av idrott handlat mer om ångest och mobbing än om lustoch glädje.

Men, jag har också fått erfara att man kan bygga UPP ett behov och en glädje-bara man nöter på. Och jag har lärt mig att räkna det jag själv gör som träning-inte det andra tycker är "riktig träning". Så, om jag slår på datorn och laddar min "dansblandning" till spellista på You-tube, och dansar arslet av mig en stund, så räknas det också-OCH var roligt.