I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Mugglan, så sant så sant!

Hej hej

Här kommer en liten smygläsare!

Jag är ganska ny här på BT och klev in här av ren nyfikenhet. Och vilken snurrig tråd! Fast jag menar det på ett bra sätt. Att den verkar väldigt dynamisk liksom och handla om lite allt möjligt. Kul det gillar jag! 

Jag är lite nyfiken på er som skriver här. Är det alltid samma personer och har ni kännt varrandra länge och har ni träffats i på riktigt någon gång (eller hur man säger)? 

Allt gott!

Hej Egalia!

Jadu, här snurrar det på med allt som ryms i livets villervalla!

Vi är en brokig skara tjejer som faktiskt de flesta av oss känt varandra i flera år-och de nyaste har redan hängt med här länge de med. Nyast är väl Syrinx, som ite hunnir med så många månader än, men annars talar vi nog om antal år. Det finns de som inte längre hinner in häär så ofta, men som är desto mer välkomna när de väl kikar in egen efter lång frånvro, och så finns det snackepellar -som jag-som är inne på rätt daglig basis. Sådant som jobbsituatuion och mammaledighet spelar såklart in här.

Den här tråden startade en gång i tiden som en tråd för att komma i form inför bröllopet. Sedan började den mer och emr handla om barn och att längta, kämpa och försöka få det där plusset på stickan. Här har vi avhandlat de mest privata av ämnen och alla tänkbara kroppsvätskor och utsöndringar har mer eller mindre oblygt analyserats.
Under årens gång har vi glatts åt graviditeter, hållit andan över dramatiska operationer, för tidiga födslar, vanliga födslar och dragit lättnadens suckar varje gång en ny stjärna änts på den mänskilga himlen.
Vi har storgråtit över missfall och död. över uteblivna pluss över kampen med IVF:er och alla annan tänkbar skit man kan dras in i i barnkarusellen.
Vi har följts åt genom gräl och konflikter med Ex-makar och genom separationer och husförsäljningar, mobbing i skolan, galna chefer och arbetslöshet. Vi följer hur vi har det på alla plan, kan man säga. Och delar.'

Det gör vi i Vått och Torrt. Ofta är tempot högt och stämningen förtrolig.

Ibland skrattar vi ihjäl oss och ibland gråter vi så det sprutar.

Så är det hos oss.

Och jo, visst har vi -många av oss-vid det här laget också träffats privat och IRL. Jag kan personligen säga, att det finns människor här so verkligen numera hör till min nära skara vänner. Det är hur värdefullt som helst!

*vinkar förbi*

Känns som om jag aldrig har tid att kommentera allt jag vill här nu förtiden   jobbet har tagit nästan all min tid de senaste veckorna och när maken även jobbar kvällar innebär det att jag får ta Buster vilket inte ger mycket tid över att sitta vid datorn på kvällarna

Fick ett litet psykbryt när jag var på väg från kliniken i måndags, allt rann över och var nära till tårarna hela dagen vilket rimmade illa med deadlines på jobbet. Deadlines, makens sena kvällar, allt som ska fixas hemma, att betala för kommande försök etc börjar ligger och tynger mig lite.

Solde grattis till titel

Ninnis-vovve träff snart? Buster har växt till sig lite grann och börjar få humör så nu kan nog R få sig en match

Kors i taket, svärmor ringde, de ville komma hit på torsdag em/kväll. Så nu skall jag försöka svälja all irritation och besvikelse och minnas hur trevligt vi hade sist när de var här, då hoppades jag att de skulle hålla fast vid sina ord att komma typ nästa vecka igen. Eftersom jag har ett sms kvar från denna dag kan jag lätt kolla upp att det var 28 juli de var här sist.
Och nej vi pratar alltså inte om några som bor långt härifrån, de bor ca 3 mil bort, jobbar i stan och är inne och shoppar nästan varje helg så att åka förbi oss borde inte vara något svårt... Inte svårare än vad det är för oss att åka upp till dem när vi känner att det börjar bli dags, trots att vi aldrig är åt det hållet mer än för att hälsa på dem.
Men nu skall jag svälja aggressionerna och börja ställa in mig på hur trevligt det skall bli. Det är ju absolut inget fel på dem.
*börjar rabbla mantra*

Förresten hur blev det med vår Skånedejt