Välkomna till Tivoli Empatia!

Oupsie - fin mage & fin skötplats & dito vagga!

September, Amanda fyllde ju tre i samma veva som lilleman föddes & vi kör med ståbräda till Bugaboon när vi går från dagmamman. Inte riktigt koll på hur långt det är, men gissar att det är ngt åt 600 meter här med & det funkar utmärkt. Det är lite bökigare att gå bakom/köra vagnen när man har ståbräda, men det blir ändå inga långpromenader på samma vis som när jag var hemma med Amanda för tre år sen, så det är OK tycker jag. Vid närmare eftertanke så har vi inte kört paraplyvagn en enda gång sen lilleman föddes, bara ståbräda.

Sweet, håller tummarna för era Green Card!

Mugglan, vår närmaste granne har en City Select (ser iaf precis ut så) & den verkar klart smidig. Minns att hon sa ngt om att tyngdpunkten blev lite konstig i början, men det kan ju bero på att i deras fall var det en spädis & en dryg tvååring som delade på den, så vikten fördelades lite konstigt när man kör den.

Hej PB!
Kan bara hålla med om det som Tinga skrev - att du låter så mkt piggare & gladare nu Verkligen roligt!
Tänkte på dig inan idag & mitt planerade besök i småländska skogarna så småningom, men känns som snön måste försvinna först, men slutet mars, början april kanske?

Å meeen vad var nu alt jag läste...

jaja, iallafall:

Telis KRYA PÅ DIG!!! Fy farao för halsfluss. Dt är helt förfärligt vad ont det gör. Jag har haft alldeles för många sådana och jag begriper inte hur de kan säga att det inte skulle behövas penicillin? BRA att du fick till slut!

Piggelin, ja nuförtiden ser jag ju sakteliga mycket bättre än förr, så nu är linserna inte sådär starka, men jag måste också veta var glasögonen är lagda för att hitta dem.
Ansikten blir tydliga lagom på pussavstånd, och då är det ju så dags...

Angående stabilitet, som bla Parnassia varit inne på, så tycker jag man kan konstatera att om ens sömn inte fungerar så man får de timmar man behöver, så blir vi alla lite rubbade i ordets mest sanna bemärkelse, nämligen helt störda i vår ork och personlighet. Man får ingen kraft. Helt oavsett varför man inte får sova. Det är väl inte för inte som det är ett primärbehov.

Det är därför sömn och vettigt bränsle-mat alltså, är priära prioriteter för mig nu. Att få med utomhusvistelse och viss rörelse-observera att det inte kommer att handla om någon träning i den bemärkelse ni träningsvana lägger i ordet, utan mer just rörelse-är ytterligare delar för att få just de pluseffekter som dagsljus och att inte sitta/ligga helt still ger. Förhoppningsvis kan det, alteftersom mitt normala jag mer och mer återvänder, sedan förändras mot mer träningsinriktade promenader och så. Att de tagit min muskel och ledvärk på allvar känns bra, att det övningschema som sjukgymnasten ska sätta ihop kommer att utgå från just migoch att jag inte kanske kan köra på med värsta grispassen. Mer få in dagliga övningar som inte tar så lång tid, inte är för svåra men som stärker upp rygg och mage etc. Som en början.
jag tycker min början är förvånansvärt bra för att vara från en deprimerad, faktiskt. Jag tänker vara nöjd med mig själv.

Tittar in för att kolla efter hur det har gått för September och vad glad jag blir! Grattis!

Piggelin, jag tycker mars! Precis i början av april (första helgen) är jag bjuden upp till Sthlm av min "bästis" som ska ta med mig på något roligt-min 40-årspresent från henne. Annars kan du komma när du ill vad jag vet än så länge. Men egentligen skulle du ju skynda dig medan jag är sjukskriven, för sedan lär jag bli satt i någon åtgärd från AF.
Nu är jag ju hemma. NÅGON nytta kunde man ju dra av det menar jag.

Piggelin igen, förresten så gör det väl inget om det är lite snö?

PB, det var mest väglaget jag tänkte på - att köra rätt många timmar på relativt små vägar i halvtaskigt väglag. Men mitten/slutet mars låter som en bra plan tycker jag! Det är lite mkt nu tills slutet av feb, men sen ska ju saer & ting lugna ner sig lite tycker jag!

Marsch pannkaka i säng för mig nu!

Hejhej!
Efter en lång och intensiv jul-nyårsperiod med mycket jobb, påbörjat letande efter nytt jobb och husproblem (det är inte ok med 10 grader "varmt" i sovrummet!) så har jag åter hittat tillbaka till bt.
Vill bara ge ifrån mig ett livstecken innan jag slänger mig ner och försöker komma underfund med vad som hänt den senaste månaden.

Kramar till er alla!

hänt här i tråden menar jag förstås!

Sen undrar jag lite hur snabbt ni kände på er att ni var gravida och hur?
Just nu sitter jag nämligen utan att fått mens (iof inget ovanligt, jag har haft en cykel på mellan 35-79dagar det senaste året), ett oskyddat samlag för ungefär 4 veckor sedan och en näsa som plötsligt fått för sig att känna alla parfymlukter jättestarkt (mycket ovanligt då jag är rökare och därför hyfsat avtrubbad). 

Jo, jag vet att det lättaste sättet är att skutta ner till apoteket och köpa sig ett gravtest, men jag vill verkligen inte! Jag är nästintill livrädd för att det där jäkla testet skulle visa positivt. Inte för att jag egentligen tror att det skulle göra det, jag känner mig ju inte gravid (har en mycket konstig tanke om att man då skulle känna sig mognare, moderligare och "bara veta" samt vagga runt med ett harmoniskt upphöjt lugn). Alltså, jag är övertygad om att jag inte är gravid eftersom jag inte känner mig gravid, samtidigt är jag lite (läs: ganska rejält) orolig för att jag teoretiskt sett faktiskt skulle kunna vara gravid.  

oh.. ledsen att det blev ett sådant ego-inlägg det första som hände när jag kom tillbaka, det var faktiskt inte meningen...