• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • nennesjuttioåtta

    Vi har en vän som heter (som) Puff. Jag gillar det namnet jättemycket! Piff också, det har min kusin döpt sin son till.  

  • Tinga

    Idag har jag beställt blommor till mormors begravning, som är på onsdag. Det blev ett fyllt hjärta med ceriserosa rosor och grönt längs kanten. Jag såg en bild på ett jättefint hjärta fast med orangea blommor, men min mormor var en ungdomlig person, så det kändes lite coolare med cerise. Orangerött kändes lite mer tantigt.

    Faktum är att maken blev grymt impad när han blev bjuden på middag hos mormor när hon var i 75-årsåldern och bjöd på en gryta med kiwi. Tror att ganska många 75-åringar idag inte stoppar kiwi i maten, om de ens vet vad det är för något. Mormor var också alltid piffigt kläd, även i hög ålder. Så'n ska jag också bli när jag blir gammal.

  • Oupsie

    BS, jag tänkte mest på alla historier här i tråden om när det har varit pojkar fast de fått besked på UL att det är en tjej.

  • Klockarbol
    Oupsie skrev 2011-01-20 20:39:59 följande:
    Angående antal namn så har jag två namn + efternamn, maken har tre namn +efternamn. Jag har som sagt alltid tyckt att mina föräldrar varit lite snåla som bara gav mig två namn, kanske för att jag inte är särskilt förtjust i det andranamn som jag fick .

    Därför tänkte vi att vårt barn skulle få tre namn, men nu vet jag inte riktigt. Det vi har tänkt att ha som andranamn har vi varit överrens om länge men vi har svårt att enas om ett förnamn, så jag vet inte riktigt om vi kommer på något tredje namn, eller om det blir ett av förstanamnsförslagen.

    Men det verkar ju nästan som att vi får plocka fram pojknamnslistan istället.

    Blev lite irriterad på svärmor angående namn. Det namn som vi har tänkt som andranamn är efter min  farmor, ett par av de namn som vi har som förstanamnsförslag finns också i min släkt, vilket maken råkade nämna. Det är mest en slump, vi har funderat på namn och hittat några som vi gillar, kanske tittade vi extra på de namnen som fanns i släkten men man måste ju gilla dem också. Men då tyckte svärmor att vi måste ta ett från deras sida också. Men vi vill inte ha något av de namnen, jag har själv frågat maken om det är något som han gärna vill ha från sin sida av släkten men han vill inte. Och hade det blivit en pojke så hade det blivit tvärtom, inga namn med koppling till min släkt.

    Hur har ni gjort? Har ni gett något namn bara för att göra någon annan nöjd?
    För vår del blev det per automatik (å hur stavas det då???) ett namn från varje släkt. Lite lustigt att Yngstas sistanamn (från makens släkt) visade sig vara ett namn som INGEN i min släkt har haft - och då är släkten på mammas sida stoooor. Vad är oddsen för det?

    Min bror däremot gav sin dotter en påhittad kvinnovariant av vår fars namn för att göra gubben glad... Ingen hit vill väl jag tycka av massor med anledningar (som t.ex. att gubben var en elak och våldsam alkoholist??). Han är fortfarande i livet, antagligen är han så välkonserverad att han överlever oss alla...

    Somliga svärmödrar tror jag att man har fått för synder som någon annn har begått Skrikandes.

    Min svårmor grät när vi berättade vad Yngsta skulle heta - "för det var ju inte ett hederligt svenskt namn och tänk om hon inte kommer kunna få jobb"...
    *slår mig för pannan*
  • Telis

    Tinga, Puffs namn kommer faktiskt inte så långt utanför listan.

  • Tinga
    nennesjuttioåtta skrev 2011-01-20 21:46:52 följande:
    Vi har en vän som heter (som) Puff. Jag gillar det namnet jättemycket! Piff också, det har min kusin döpt sin son till.  


    Vi känner oss iallafall väldigt nöjda med våra namnval, trots att det ena tvingades fram på kort tid, eftersom neopersonalen gärna ville ha namn på barnen, så att de blev mer "riktiga". Det ena namnet hade vi klart sen länge, sen hoppades vi att det skulle vara max en pojke i magen, så att vi skulle slippa hitta på något mer pojknamn. Fast så blev det inte, så det var bara att klämma fram ett pojknamn till.
  • BrudSommar2006

    Nenne, aha, ja då vet jag inte, hoppas ni kommer på det! Annars brukar det ju vara en kant upptill som ska vikas över ryggstödet och hål för selen och that's it typ.

    Maken och hans bror har båda samma andranamn som deras pappa har, det är ju också riktigt kreativt... Ja vem var det som sade det - Tinga? - det är något speciellt med släkten jag är ingift i! Fast jag har i och för sig sällan problem med dem, det är de själva som aldrig kan hålla sams. Jaja.

  • Tinga
    Telis skrev 2011-01-20 21:49:39 följande:
    Tinga, Puffs namn kommer faktiskt inte så långt utanför listan.
    Aha, där ser man. Bydde mig inte om att kolla närmare. Bra att du inte är lika lat som jag.
  • nennesjuttioåtta

    Tinga – låter jättefint med creise! Och kiwi i maten, min morfar åt inte ens ris för det var nåt annat än potatis. Fast när jag tänker efter så äter inte svärfar ris heller men det är för att han tror att han är skitgammal (eller han önskar väl, för han är som en tonåring annars) och börjar grina av nostalgi när man pratar om motboken trots att han inte var född när den togs bort.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!