Välkomna till Tivoli Empatia!

Schhhh! Han kanske tar dig på orden!

Cicci, jag undrar om inte %-chanserna på detta är bättre än att födas i v 23, För 50% att båda klara sig är ju bra i det perspektivet förmodar jag. Fast jag vet ju inte. Det var nog bråttom iallafall, eftersom fostervattnet var typ helt slut hos ena barnet som jag fattade det. Usch! jag önskar man slappa lära sig något alls om sådana här saker, eftersom allt man lärt sig hela tiden är pga att någon råkat ut.

Ore: Känner igen både argument och situation du sitter i. Inte är det kul, ibland känner jag mig ensamstående när det kommer till barnen. Framför allt nu när den ofantligt manliga förkylningen gjort entré. Inte stannar barnen upp för att man är sjuk, men få honom att fatta det. Speciellt med tanke på att jag är lika förkyld jag med. Igår fick jag honom att ta lilla sjuklingen medan jag duschade (kl 22!) Hann inte ens ur duschen innan de stod i badrummet "för hon blev så gnällig när du gick ifrån henne". Intressant...

Faktiskt så är det något maken är bättre på än mig! Han kämpar på fast han är sjuk medan jag blir jäääättedååålig!

Men någon gång måste ju kvinnan få vara mest sjuk ;) Det blir väl undantaget som bekräftar regeln, eller hur man säger ;)

Kors i taket! Det var nog den första kvinna jag hört säga så!

Min sambo säger när jag påpekar att jag OCKSÅ är sjuk "jamen du är ju så frisk när du är sjuk". Den är bra.

Ungefär i samma klass som hans brors "men älskling, du är ju så duktig på att byta lakan", till min svägerska den gången vi förde det märkliga på tal, att aldrig någon av dessa två bröder tycker att lakanen behöver bytas.

He he, oj det är bekant! Jag är bra på: byta blöjor, städa, tvätta, handla mat, bada barn, klä på barn, natta barn, mata barn... Jag är helt fantastisk på dessa saker uppenbarligen. ;) Oh! Glömde att jag är bäst på att skotta snö med, hela förra vintern stod jag där ute med skyffeln å gravidmagen i vädret och skottade mig till både ischias och foglossning. Lider av "Kan-själv-sjukan" och gör hellre allt själv än ber någon annan som ändå bara kommer dra ut på det tills jag blir tjurig och gör det själv ändå. Så gravid eller inte, jag KAN jag. ;)

Sen är min blivande make den som  renoverar hela huset på egen hand oxå, så han ligger ju inte på sofflocket jämt om man säger så. Men han väljer alltid fel tillfällen att ligga där och slappa. När det som mest irriterar mig liksom. När Mira var nyfödd och vi kom hem från förlossningen så blev han väldigt manligt sjuk, så de första 3 dagarna fick jag ta hand om allt själv, han hade förvisso hög feber och sov mesta delen av tiden. Men jag hade ju inte kunnat med att göra så, jag hade ju knaprat tabletter och satt igång liksom. "Att du orkar", sa han... Ja du, har jag nåt val? Ska jag dö med och låta barnen ta hand om sig själva? Manlig logik... ;)

Tack, för vad jag väljer att se som positiva nyheter om mugglan, har varit nervös och haft ont i magen hela dagen, då är det bara vänta och se nu då... Usch så jobbigt, känns som att vi alltid väntar på något besked i den här tråden... Ett +, ett svar eller nånting...

Telis - eller om det var någon annan, så drömde jag att ni skällde ut mig här i tråden inatt. Det var en dröm hoppas jag, vågar inte gå tillbaka i tråden och titta.... ------------ Lappis - (min telefon vill att du ska heta kalops) du fattar nog snabbare än jag, han kanske är mer än en vän  ---------- Men nu ska jag vänta ut honom, han får höra av sig till mig. Och om jag får för mig att smsa så går jag in här och skrivet istället! Deal? ----------- PB - hur är det med dig? Blivit bättre, ligger du nedbäddad ordentligt? ------------- AM -flera har nog redan skrivit det jag tänkt, men om du har eftermiddag med barnen är det väl inte mer än rätt att han tar morgonen? Är det svårt kanske du kan få till 2 eller 3 stycken "barnfira" dagar på morgonen som han tar??

Men Porchez-gumman! Du har drömt , knasboll där! Ingen har skällt på någon alls faktiskt vad den saken anbelangar. Vi är rörande överens om att vi alla pusslar vardagspusslet så gott det går, med och trots männen i våra liv och i övrigt håller vi tummarna för Muggglan och Ada och Beda så mycket det går.

Jag har beklagat mig över min influensa för alla andra redan, men som svar på din fråga så är jag inte ett dugg bättre, snarare tvärtom faktiskt. Men bädda ner mig funkar dåligt för det gör för ont att ligga ner. Det är nog på väg mot bihåletjofräs gissar jag av den smärtan att döma. Fördelaktigt nog så mår jag risigt nog rent fysiskt för att kunna känna hur jag mår för övrigt, så det får väl ses som bedövning eller nå´t.

Någon som har ett proffstips för täppta små nosar? Mira är så tät så hon knappt kan ligga ner trots saltlösning, nässugande och baby-nezeril... Tips och trix mottages tacksamt!