Välkomna till Tivoli Empatia!

Oms - Självklart är det ok! Huvudsaken var ju att du fick tag i en väska som funkade och i tid så jag inte är jag något ledsen för det - precis tvärt om
Å sen var det ju heller ingen större ansträngning att ringa och be dottern väga en väska och färgförbistringsdiskussionen var allt lite underhållande

Ha nu en jättehärlig resa

Porchez, en tanke till - även om du inte bor i en superliten stad, så tycker jag att det är en tendens i nästan alla svenska städer utom Gbg & Sthlm (fast mer Sthlm än Gbg), att man i tidigare ålder betraktas som "ufo" när man är singel, än i tex Sthlm.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte bott kvar i staden där jag vuxit upp, där hade jag definitivt varit ett ufo redan vid 25, om jag var singel då. Med tanke på att jag blev sambo första (& enda!) gången när jag nyss fyllt 35, jeeeesus vilken ufo-varning det hade varit i en mindre stad... Hade blivit betraktad som "hon den där konstiga",  i kubik (minst)! ...och så den där frågan "Men varför har inte du träffat ngn, du som är så trevlig?" Fan vad jag hatar/-de den frågan. Hade god lust många ggr att svara ngt i stil med att  "Men du, till skillnad från dig, jag nöjer mig inte med vilket skräp som helst, så därför är jag singel..." Eller typ tala om hur många som separerar av de som träffats i tidig ålder (de ggr jag hade en sådan snusförnuftig person framför mig... )

Har en lista sparad ngnstans, med lämpliga svar på frågan "Varför är du inte gift?" Ska se om jag hittar den - den är riktigt rolig

Vad gjorde man innan Google fanns?!

www.funbeat.se/discussion/show.aspx
Läs & le lite, Porchez

Luna - grattis till dottern, hoppas allt gick bra också?! kika gäran in o berätta mer om hur det gick!

Fjällis - kul att se dig igen! hoppas allt e bra m dig o de dina

och nu till ngt mkt viktigt...

Porchez - gumman hur mår du?? Det känns ju på ditt inlägg som m du ser mindre o mindre kvalitéer av dig som person och egen individ och mer som "tjejen som är singel"... jag är HELT säker på att dina vänner gillar dig för den du är och de vill inte ge upp dig bara för att de just nu är i förhållanden . lika lite som du vill ge upp dem för att du är singel.... Men att känna sig som femte hjulet suger! det vet vi alla som varit där ngn gång ochdet spelar egentligen ingen roll vad folk säger och gör för man känner det där ändå - framförallt om paren i fråga känner varandra bra inom paret - små gester, blickar o rörelser som liksom visar på att de är har det... Det e skitobbigt om man inte själv är där i livet, framförallt om man vill vara där men också samtidigt vill umgås på ett avslappnat sett med sina vänner utan att uppfattas som ett "hot"...

inga råd mer än att det kan vara skönt att ha ngn att prata med och älta med, antigen en vän eller en psykopat eller så, och visst går du hos ngn nu? hur är denne?

Jag har en nära vän som snart blir 36 och som är reggad på 3 dejtingsajter på nätet nu efter 5 år av total havererade förhållanden och galna dejter... hon vill ha barn, hon vill bli gift, dela livet med en riktigt man som vill vara med henne men hur hon än försöker så träffar hon det ena rötägget efter det andra och har dessutom 2 gamla ex som aldrig ger upp och som hon då o då hookar upp med... jag lider med henne varje gång ngt lovande faller ihop m dunder o brak och glädjs med henne varje gång hon träffar en tillsynes vettig kille och går på lite lunchdejter....

sätt dig ned vid datorn och skriv av dig, det kan ju vara så att jag har missuppfattat dig helt men om så e fallet läser jag gärna din förklaring och lägesrapport för en update - kram!!

Piggelin, ja det där att veta vad man ska säga är ju för det första svårt nog i tillvaron öht. Och som sagt var så blir ju text och nätet begränsat vad gäller mimik och allt sådant. Dessutom är det svårt att "tiga tillsammans" som kan vara sådant balsam på tilltufsade själar, att sitta i sällskap och låta tystnaden säga allt. Den tystnaden är inte lätt att förmedla på nätet precis...
Däremot kan ord som ses svart på vitt (eller på lila-rosa) ibland bli tydligare, gå mer rakt in och verkligen stanna i hjärtat än det talade ordet tycker jag. och det är ju givetvis på gott och ont, eftersom det ju beror på vad som sägs.

För egen del undrade jag mest just nu vad som lades i meningen att man är "lösnigsorienterad" och ifall man tror att den som blir deprimerad inte är det utan problemorienterad och ältar sig till ett bryt eller så.

Att det är känsligt med råd borde väl varenda människa ha erfarit från båda håll så att säga. Det beror så mycket på vem, när och hur de där råden ges. Och väldigt ofta så tror jag det mer är den som ger dem som har ett behov att artt försöka säga/göra något vettigt, än att mottagaren är i vidare stort behov av just råd. Sedan kan man ju definitivt behöva andras tankar och resonemang, tips och idéer i vissa lägen.
Det kan givetvis också vara så att just det man verkligen inte vill höra är precis det som är nödvändigt att någon säger osv, men generellt sett tror jag man kommer långt med att tro lite mer på den som är nere än den personen själv tror på sig just då. 

Att mod att stanna, vänta och bida tiden tills det frusna smälter, morgonrodnaden breder ut sina vingar och den som tappade luften och låg golvad, sönder och samman slagen av Varats Olidligheter, reser sig och bestämt tar ett befriat andetag och gör sig beredd att dansa igen. Det är svårt både för den som är inuti sig själv och måste stå ut där och den som är utanför och inte kan göra något mer än finnas där.
"Tålamod är ibland det största modet" har någon sagt. Det håller jag med om. Och det gäller såväl den som "mår" som dem som är bredvid tror jag. Och i en massa andra lägen också.

Jag håller med Klockarbol om att det finns en genuin omtanke och intresse för allas våra liv i tråden och det är väl därför vi är här allihop?
Ingen har väl äntat sig att varenda en av oss ska träffa hundra rätt i allt man säger hela tiden? Eller tror att alla ska fatta exakt vad man menar jämt? Därför är det en fördel att man kan undra, fråga och förklara allteftersom också tycker jag. Så gör åtminstone jag i mitt vanliga liv också. Det blir mer givande och intressantare då.

Vad gäller papegojgrejen så försöker jag tänka att jag säger det jag hade velat säga ifall jag själv mötte personen irl och skitsamma ifall andra säger ungefär samma. Men ibland skiter jag i att kommentera när osomligt är uppenbart uttömt eller redan blivit "gammalt" och hoppas det då är rätt val. Fast jag fattar vad ni menar.

Porchez, jag vet hur ensamt det kan vara inför högtider. Av tusen olika skäl. Det är definitivt inte säkert att den ensammaste är just en singel, ensamheten har många ansikten, men att känna sig överbliven eller "off" är värdelöst.
Jag har tillbringat ett flertal nyårsaftnar alldeles ensam, helt utan någon att fira med alls,  inga inbjudningar, ingen som velat ha mig med, ingen att äta med eller krama Gott Nytt År eller skåla med. Det kan vara allt från ett stilla vemod till rent bedrövligt.

Jag hoppas att ditt frusna smälter snart och att det är något riktigt vackert som morgonrodnadens vingar ska ta dig med och visa framöver. Och att du vågar flyga med när det kommer. Du är värdefull och värd det bästa.

 

Porchez, först är det höst och så här:


">

Sedan vinter och så här:


">




 
Sedan blir det vår


">




 
Sedan kommer det sommarmornar!!!

">

 

Och innan dess en hel massa nätter som man borde sova om istället för att sitta och spamma....

Säkert en av de grundläggande orsaker som gjort att tråden levt såhär länge! Visst har vi olika åskiter, haft meningskiljaktigheter och man kan känna sig sårad eller missförstådd emellanåt. ibland för att man helt enkelt inte förstår varandra (vilket är natruligt eftersom vi ÄR olika personligheter) ibland för att vi är överkänsliga (av olika skäl) men i GRUND O BOTTEN VET vi ändå att vi alla här verkligen VILL varandras bästa och HJÄLPA och STÖTTA. Och jag tror verkligen att DET lyser igenom!!!
Så känner iallafall jag!
Här kan man visa mycket av sin itne så vackra baksida om man säger så, och ändå bli accepterad och t o m "älskad". Oj! Lät kasnke pretto men ni förstår nog.
Jag ÄLSKAR tråden för detta!
OCH för att det blandas med vardagsfrågor, toktrams, lite snusk (VÄLDIGT LIIITE på senare tid va???) och annat matnyttigt. En perfekt blandning!

GOTT NYTT ÅR

Jag jobbar ett par timmar sent ikväll och måste in imorgon också för den här jädrans artikeln!!!
Om ni funderar ngt över hur de celler som bildar moderkakan bildas kan jag svara rätt bra nu hahaha! Iallafall såpass mycket som "litteraturen vet"...
Ska försöka få klart detta "stycket" ikväll. Så att det går framåt. Kanske kan ta nästa steg imorgon då med de celler som ska bilda yolk sac (vad fasen heter det på svenska?!??).

Puss och Kram till er alla!!!!

GOTT NYTT ÅR till er alla här inne!!

idag ska jag på stan o shoppa lite inför resan för sen är vi bortbjudna i dagarna 2... till kvällen blir det lite god mat och lugn o ro - Mathilda tillhör ju den tungt sovnade skaran så inga fyrverkerier här inte men de andra får väl gå ut på berget o se ut över hela stockholm - det brukar vara magnifikt!

kram på er!