Välkomna till Tivoli Empatia!

Oj Klockarbol!!!!
Hoppas verkligen inte att du är sjuk!

Ett annat tips är att INTE salta i vattnet när du kokar potatis!!!!!!!!!!!
Om man saltar tillför man natriumklorid (vanligt koksalt) till vattnet vilket gör att natriumjonerna går in i potatisen medan de kaliumjoner (som finns naturligt inne i potatisen) går ut. De blir ett utbyte helt enkelt. Och på så vis förlorar potatisen kalium och tar istället in Natrium. När du sedan äter potatisen så får du i dig mer natrium istället för kalium.
Om du däremot skippar saltet i potatisvattnet så behåller potatisen sitt kalium!!  

Stor varm kraaam också! Igen!
Hoppas såååå att du kommer kunna se tillbaka på den här julen så småningom utan alltför mycket bitterhet. Det blir en annorlunda jul i år för dig/er men jag hoppas du kan få stöd av de nära du har omkring dig.  

Hmm, jag började skriva ett egoinlägg om min foglossning men jag postade det inte men nu tänkte jag att jag postar det nog i alla fall. Så ni som inte vill läsa egognäll, ni får scrolla.

Jag tror faktiskt inte att min man upplever mig som särskilt gnällig. Han är för det mesta ganska omtänksam och säger att jag är duktig som kämpar på. Det låter kanske löjligt men det är faktiskt skönt att höra det ibland. Tyvärr har foglossningen blivit ganska mycket värre de senaste två veckorna. Det är därför jag inte har varit här inne särskilt mycket, jag orkar helt enkelt inte. Jag kämpar som en jäkla dåre med skolan men ändå så orkar jag inte med den. Missade deadlinen för förra hemtentan, trots att jag fick ett par dagar extra. Mailade ansvarig lärare och fick besked om att hemtentan blir samma tenta igen med inlämningsdatum i januari men jag har inte orkat fortsätta... . Jag vet inte hur jag ska göra, min BM undrade om jag ville bli sjukskriven, vilket egentligen känns ganska naturligt med tanke på hur jag mår, men samtidigt så känns det inte som ett så jäkla enkelt val heller. Hade jag haft ett jobb så hade jag inte tvekat en sekund (gissar jag) men nu, det som händer är ju att jag halkar efter i skolan, och så kommer jag ha det släpandes efter mig när jag ska vara hemma med Daisy . Det känns som pest eller kolera. För jag orkar inte med skolan, uppenbarligen, men samtidigt så känns det som ett misslyckande att inte bli klar med den här terminen.

Så när jag läste på FB om två gravida som nu skulle vara lediga från jobbet resten av graviditeten, samt hoppades på att det inte skulle vara så långt kvar så bröt jag ihop lite (mycket) över hur orättvist livet kändes. De kan få mina veckor! Fy fan vad det suger med foglossning och jag är så trött på att ha ont:-. Och nu bortdomnade händer och svullna fötter dessutom. Aaarrrrrrrrrrrrrrrrrggggggggggggggggghhhhhhhhhhh.

Och jag vill mest av allt slå folk hårt med mina kryckor som  kläcker ur sig saker som "jaha, foglossning, vad är det? jahah du, men det är vääärt det". Jag förutsätter att jag någon gång kommer att tycka att det är värt att ha genomgått det här, men det är verkligen ingenting jag vill höra just nu, särskilt inte av folk som uppenbarligen inte har varit drabbade av foglossning själva. Eller de som så tvärsäkert säger "men det går över efter förlossningen". Ja, för den absoluta majoriteten så gör det det, men det finns också de som har problem långt efter, och nu kanske ni tycker att jag är världens pessimist som ens tar upp det, men oron finns där, även om jag så klart hoppas att jag tillhör majoriteten som snabbt blir bra.

Jag kan känna igen det som Tinga talar om, sorgen över att graviditeten inte blev som man hade tänkt, och jag ber om ursäkt om du (Tinga) tycker att jag klampar in och "tar" din sorg, för mig veterligen så mår ju barnet i min mage bra och skulle antagligen klara sig ganska bra om hon kom ut nu, men på andra sätt så tycker jag att den här graviditeten har varit oehört kämpig och det är inte lätt att vara glad och njuuuta när man inte mår bra. Någonstans hade jag ändå en föreställning om att jag skulle känna glädje över att vara gravid och förväntansfull inför ett barns ankomst. Tji fick jag kan man ju säga . Men men, det är ju som det är.

Egognäll med lite psykbryt här och där men det var skönt att få skriva av sig lite.

Oms, jag är i vecka 33 nu. Så ca 7 veckor kvar till BF. Vad kul att ni fått betalt för allt ert slit med dotterns skolarbete! Det är ju verkligen en förbättring att gå från risk för IG till G och VG i allt! Härligt!

Klockarbol, skickar en stor kram! Vad jobbigt att din kropp ska bråka så med dig utöver allt annat . Hoppas att ni får en ok jul trots allt och att stora dottern snart kommer hem som hon ska från London.

Sweet, *vinkar*, lycka till med din review!

Nähä, det är nog dags att gå och lägga sig. Ska ta och leta upp mina fina handledsskydd som jag ska sova med nu. Fick köpa dem samtidigt som jag köpte dubbar till mina kryckor... (det är jag och pensionärerna liksom ).

Julklappsfördelningen är klar. Inslagningen blir O's problem - mina händer gör inte sån't längre.

Känns som att logistiken på torsdag är lite smått under kontroll. Juldans logistik står och faller med om regiontåget går som det ska och det kan jag inte påverka iaf.
Torsdagens osäkerhetsmoment är huruvida de stora töserna verkligen kommer iväg från London. Gör dom det så flyger dom via Oslo och är tänkta att landa vid halv 8 på kvällen på Arlanda.
Jag är ju billös så den stackars ungen får bängla sig till söderförort med tåg/buss och pendel med min bror har lovat att hämta henne på pendeltågsstationen och hjälpa henne upp med packningen för inte ens det duger jag ju till :/

Oms - Stående ovationer till dig och dotter och jag blir så gald att höra att ni bägge fick så fin utdelning för allt ert hårda arbete!

Sweet - Tack för potatistipset! Det vidarebefodras till mödrarna som står för julmaten så får vi se om dom kommer ihåg det.
Och jag hoppas att du kan kombinera julefrid och deadline så du får både lite utmaning och vila i lagoma doser!
Jag googlade kaliumbrist och kaliumkällor lite snabbt idag blev inte så mycket klokar men konstaterade i förbifarten att den vanligaste orsaken till kaliumbrist är vätskedrivande läkemedel vilket jag aldrig har ätit. Långt gången alkoholism var en annan orsak så även där svär jag mig fri.

Jaja, det är väl bara att gilla läget. Fast i min bok var det helt klart övereklamerat att fylla 40...

Råkade nämna för storebror om kaliumbristen och bananätandet och han visste tydligen mer om detta än vad jag gjorde i morse för han blev riktigt upprörd och ägnade en hel stund åt att förvissa sig om att jag ätit de förbaskade bananerna.

Jag tycker oerhört illa om banan...

Kommer också osökt (?) att tänka på visan om gumma som äter ett bär...

Sömnbrist ikväll och ägnade den åt att läsa ikapp! Och vad ser jag! Underbara Snorkfröken, tårarna rinner, stort grattis och jag önskar mer än allt annat att du snart (tids nog) får hålla ett friskt levande barn, ert barn i din famn. S syskon. Och jag förstår att det är svårt att njuta av den här graviditeten. Men hoppas du får allt stöd du behöver, självklart finns vi här i tråden, när du vill!

Oupsie - så svår foglossning som du har är en överjävlig prövning. Det är en smärta som förhoppningsvis är helt omöjlig för den som aldrig drabbats att förstå vidden av - och en smärta som jag inte önskar min värsta ovän.

Mitt bäcken minns fortfarande fast det är snart 9 år sedan. Inte så att jag har ont men när jag läser det du skriver så ilar det så där vidrigt i bäckenet. Glada utrop om att "det går över efter förlossningen" fick jag också men hade en sund BM på BB som konstaterade att jag fick räkna med lika lång läkningstid som jag hade haft foglossningen.
Inte så uppmuntrande för allt i världen men ibland fyller realism faktiskt en funktion istället för att man luras att tro att allt ska vara bra med foglossningen när man kommer hem från BB. Det ger både en själv och resten av familjen möjligheten att styra upp bebistillvaron på sannare premisser så man får möjligheten att vara lite rädd om sig.

Och du Oupsie - jag håller med din make om att du är duktig. Det är en prestation att göra det du gör varje dag, nog en större prestation än du själv kan se.  

Klämkäcka utrop klarar man sig väldigt bra utan och jag kan nog tycka att du är i din fulla rätt att klappa på med kryckan vid behov.

Eller ännu bättre - nu när du har broddar på kryckorna så kan du hacka folk i benen!

Det har jag tänkt att göra när/om jag blir pensionär. Jag ska ner på stan precis när alla slutar jobbet och trängas i affärerna. Jag ska stå i vägen i rulltrapporna. Och framförallt ska jag hacka förbipasserande i fotknölarna med brodden på min käpp!

Nåt kul ska man väl få ha...?

Hihi!

"Det är inte bra att vara för snäll när man är ung
-man blir så elak när man blir gammal"

står det i min bok "Lilla fruntimmersboken"
Det är samma bok där det finns en med:

"mina barn såg ett foto från när jag var ung och sa ÄR det där verkligen du mamma!
Då la jag ner fotot i en låda"

Min son sa precis så för ett tag sedan...

...betyder det att jag är gammal nog att få börja vara elak snart då?

Vad skådar mitt norra öga - SNORKIS GRATTIS!!!! Jösses, vad härligt men jag förstår samtidigt din oro men du får komma in och skriva av dig här inne så gott det går och hjälper. KRAM

Piggelin - gillar dina mintkyssar . Trodde först det var en tomte du hade gjort men såg sedan att träsleven var det jag trodde var huvud och luva .