Välkomna till Tivoli Empatia!

Oupsie – usch, vad drygt med ännu mer graviditetskrämpor. Du får verkligen kämpa, men du gör det jättebra, tycker jag.

Snaily – usch, jag lider verkligen med dig och hur du mår. Jag var ju också väldigt djupt nere i ett svart hål när vi precis kommit hem med Piff & Puff, och jag hade heller inte alls tänkt mig att det skulle bli så. Som vi hade längtat efter den dagen vi skulle få ta dem över vår egen tröskel, och så blev det bara pannkaka sen. Det är väl det som är det jobbiga; man har förväntningar på att det ska bli på ett visst sätt och när det sen inte blir så, blir det väldigt jobbigt. Hoppas att samtalet idag har hjälpt dig en bit på vägen upp ur hålet. Kram!

Klockarbol – Göta Petter vilken svärmor du har! Du har verkligen förtjänat något annat nu, än att behöva sitta och lyssna på en gnälltant, som bara tänker på sig själv. Måtte man själv inte bli så’n när (om) man blir gammal. Kram!

Piggelin – vad blir det för stuk på klänning då? Vit? Kul att höra lite bröllopsdetaljer.

PB – jag tycker att du gjorde helt rätt som lät sambon ”göra om, göra rätt”. Man måste ju lära sig att man inte kan slarva hur som helst, och bor man tillsammans får man ju inse att man inte alltid kan göra som det passar en själv (och att ha skitigt hemma är ju egentligen aldrig trevligt, även om det är självvalt). Kram!

Snorkis – åh, men grattis tjejen! Jag kan verkligen tänka mig att det är blandade känslor som far runt i dig; både sorg och glädje och oro är ju starka känslor var och en för sig, och att då ha alla på högvarv på en och samma gång måste vara rörigt (hittar inget bättre ord). Att njuta av den här graviditeten är det förstås inte heller tal om, utan det är väl en ”passage” som du vill igenom så fort som möjligt gissar jag, graviditetskrämpor oaktade.

Direkt när Piff & Puff fötts tror jag att det enda som höll mig uppe var tanken på att vi en dag skulle skaffa ett syskon till dem, att jag skulle få vara gravid igen och den gången få uppleva en normal och fullgången graviditet, som jag skulle kunna njuta av till fullo. Då tänkte jag att det kunde vara lagom att börja med syskonförsök när Piff & Puff fyllt 3 år. Den dagen ligger bara några månader bort, så jag har funderat en del på det här med fler graviditeter och barn de senaste veckorna, och ingenting känns alls så självklart längre, som det gjorde när jag ”planerade” då för några år sen. Jag skulle ju förstås verkligen försöka njuta, men jag tror att den överskuggande känslan skulle vara oro. Jag har blivit lovad specialistmödravård, men övervakning hade ju inte förändrat något i sak med Piff & Puff, så jag vet inte om det är någon tröst egentligen. Sen vet jag inte om jag vågar försöka bli gravid igen överhuvudtaget, för ibland känns det som att det vore att utmana ödet. Tänk om vi fick ett barn med ett handikapp; då tror jag att jag också skulle hamna i ett madrasserat rum med farbröder i vita rockar som tog hand om mig. Nä, det är många, många osäkerhetsmoment inblandade i den här soppan, så jag förstår din oro.

Självklart gör jag som alla andra här och håller tummar och tår så hårt för dig som jag bara kan. Många kramar!

Åh Nenne, jag skulle älska att bli omhändertagen av en gul blobb med ett ständigt leende Tyvärr är det ingen moderkaka i framvägg...

EA - v13, vi ska träffa spec MVC tisdag nästa vecka för första gången, antar att det ska läggas upp någon slags plan då. Men tätare kontroller skulle jag gissa på, det enda jag vet är att jag inte får gå tiden ut och kommer sättas igång innan den tidpunkten S dog. Ska ta upp snitt redan på tisdag och se vad de säger.

Förresten - om jag får byta ämne till något mer intimt - har ett stygn på väg ut "där nere", försökte dra lite i det i duschen men det satt tydligen fast i ena änden, äcklig känsla!! Hoppas det ramlar snart. Vet inte hur många utvändiga stygn det blev, det berättade aldrig förlossningsbarnmorskan. Har inte vågat titta efter hur det ser ut där nere men jag tycker det känns normalt när man känner med fingrarna, det lär jag vara väldigt tacksam över med tanke på hur snabb förlossning jag ändå hade! *tack kropp, ibland är du bra*

*postar för att se hur opassande det här inlägget kom*

Trådträff i Skåne funkar bra för min del den 30:e. Jag funderade lite på upplägget, och en tanke vore att ses hemma hos mig typ mitt på dagen, så kan jag baka något gott bröd och fixa pålägg och så kanske EA vill göra cup cakes? *ber snällt, tindrar med ögonen och sveper med ögonfransarna som bara giraffer kan*

AM
Har provat att linda! - fast vet inte om jag gör det för mesigt, det blir inte superhårt. Gjorde det igår kväll när hon skulle sova och hon somnade gott i alla fall.

Snorkis
BRA med planering för täta kontroller, kanske kan det lugna något. Snitt borde väl inte vara ett problem om du vil ha det? Med tanke på vad ni varit med om tycker man de kunde tillgodose minsta (och största) önskning från er sida!

Oj, klockan snart nio! Dags att göra sig i ordning för sängen. Sista amningen och blöjbyte och allt det där har en benägenhet att ta flera timmar...

Puss o kram på er och tack för att ni finns!

Snaily - det låter ju inget vidare med stolpskott till läkare, men förhoppningsvis kan hon sköta sitt jobb. Bra iallafall att ni tagit tag i situationen meddetsamma, för det brukar kännas bättre bara att ha en "plan". Har din man tagit väl hand om dig idag?

Tinga - Min känsla var också att jag ville bli gravid direkt på nåt konstigt vis, var livrädd för att inte kunna bli det igen och ändå räddare för att bli det Jag kommer nog inte njuta ett dugg av den här graviditeteten, det kommer nog vara överjävligt om jag ska vara ärlig, men tanken på att vi kanske kanske kan fått ett levande barn gör det värt det. Om samma sak händer igen vete fan, dels blir jag väl galen på kuppen och dels kommer jag nog inte våga bli gravid igen. Om jag kunde skulle jag snabbspola fram till v 37 där jag i min dröm får ett planerat snitt och ett levande barn. Skulle kunna tänak mig att bli sövd under tiden. Spec MVC gör ju egentligen ingen skillnad för mig heller, dör barnet så gör det ju, det går ju så fort, inget man kan förhindar med tätare kontroller. Känns som det endast är ett försök att lugna mig och det är väl vackert så.

Här börjar det äntligen så smått bli lite julefrid. Jag har jobbat som en tok sen i början av förra veckan, men det har iallafall givit resultat. I söndags firade vi jul hos mina föräldrar, eftersom min bror med familj försvinner långt iväg till hans svärföräldrar under hela julhelgen. Vi var hemma vid 23 och då var det bara att vackert sätta sig och jobba ett par timmar, för på morgonen dagen efter skulle det skickas ut en press release om en stor order som min avdelning tagit. Är man förste faktakontrollant så är man. Men det var inte så kul när klockan sen ringde vid sex som vanligt.

Jag jobbar hela dagen imorgon och halva på torsdag, men sen är det jullov fram till den 10 januari. Visst, kolla lite mail och så blir det väl, men några tyngre arbetspass tänker jag inte ha.

Granen är klädd, tomtarna på plats, julklapparna inhandlade och julmaten slipper vi tänka på, eftersom vi ska fira hos mina svärföräldrar.