Välkomna till Tivoli Empatia!

hoppar in en snabbis och vad ser jag -

SNORKIS - grattis!!! men vad roligt och också så overkligt och vad jag tror, väldigt väldigt läskigt... förstår till fullo om du inte kommer att njuta fullt ut av graviditeten m tanke på vad du har varit med om, det är nog ingen som förväntar sig att du ska var toppenglad grav igenom utan du får ta dagen som den kommer och försöka att inte analysera alltför mkt utan bara vara.

De 2 par jag känner som förlorat ett barn under förlossning samt 3 dgr efter förlossningen har båda fler barn idag, och det inom samma par. det ena paret väntade i ca 1,5 år innan de försökte på nytt och de var på väg att separera ett tag, båda två böt jobb och de valde tom att flytta från det nybygda huset...

Det andra paret väntade inte alls utan så fort avslaget var borta så valde de att ha sex utan preventivmedel och hon blev gravid inom 3 månader från förlossningen. Inget av dessa par har fått reda på vad som var fel, mamman till barnet som dog några timmar innan förlossningen fick havandeskapsförgiftning samma dag som förvisso försämrades akut men vid obduktion av barnet  fanna inga tecken på att det var orsaken till dödsfallet.

pappan till barnet  var jag handledare till på mitt förra jobb så jag var nära honom i hans sorg och också glädje när de sen blev gravida på nytt men precis som du erfar och befarar var det ingen enkl resa utan minsta lilla tecken gjorde dem oroliga - detta fastän graviditeten var den förra helt olik. De fick kejsarsnitt 4v före utsatt tid och ut kom en lite Linnea som idag hunnit bli 5 år.

Tinga och Snorkis, god natt på er!

försöker läsa ikapp, inser snabbt att jag missat galet många sidro så jag kommer skumma lite, ber om ursäkt om jag missar ngt väsentligt eller hoppar in helt fel i ngn diskussion...

Snaily - babyblues? det låter onekligen som du har hamnat i ett tillstånd som är mkt mkt vanligt men som inte så många pratar om fastän det är år 2010... jag fick mitt första barn för snart 15 år sen och jag minns som om det var igår hur det var, hur alltig bara blev så "fel" hur känslan över att jag var mamma dröjde och hur lång tid det tog mig att faktiskt älska den lilla söta men ack så intensiva tjejen... Det var jobbigt att inte vara sådär überlyckliga som alla andra verkade vara och det var jobbigt att det inte blev som jag hade tänkt det... jag trodde tex att amma, det är en piece of cake - ALLA ammar och ALLA barn gillar det och växer av bröstmjölken etc... nu var så inte fallet för stora dottern och det gjorde än mer att min bubbla sprack...

nu vet ju inte jag exakt hur du känner o mår, det är j så oerhört individuellt, men jag kan säga att även om stora tjejen sov i egen säng o det hela natten redan efter ngn månad så var det ändå jobbigt på andra delar och det tog en stund innan jag var en nöjd mamma, kankse ngn månad eller två, minns inte så riktigt men det tog tid.

JAg skickar iaf en STOR kram till dig ohc hoppas att det inlägg jag läste om detta är inaktuellt och att du nu mår lite bättre

Åh Snorkis, vad glad jag blev för er nyhet. Men jag förstår att resan känns outhärdlig, psyket rår man inte alltid på.

Snaily, hoppas verkligen du får hjälp. Och om inte läkaren förstår, försök igen med någon annan. Det händer så mycket i kroppen som man inte rår för, och det är en enorm omställning. Att ni inte har så mycket dagsljus kan också spela roll,du är ju van vid att vara ute i ljuset mycket.

Oupsie - det låter hemskt med din foglossning. Du är tapper!

Hattis, hoppas gubben snor sig på så att ni hinner få till det.

Sen minns jag inget mer. Men mycket att kommentera var det säkert.

Högarna på jobbet är stor, jag har varit sjuk länge och dottern sjuk i omgångar. Och all #&¤ snö att skotta. Varför gör plogbilen så hårda vallar för? Mitt i allt vill jag inte stressa - jag tar det så lugnt det går när maken är hemma för om det kanske skulle kunna ta sig denna månad så vill jag att det ska ha någon chans. Tror att Äl var för en knapp vecka sen, tog inget test men vi har varit jättenoga med varannandagsmetoden så jag hoppas vi prickat. BIM kanske kring nyår i så fall.

Jag säger för säkerhets skull  God Jul  till alla fina trådisar - men tittar säkert in mer.

Tinga - den 30 går bra för mig hos dig tar mer än gärna med cupcakes! Så får jag tillfälle att baka lite och dekorera

Grattis Snorkis  Förstår att det är en omvälvande upplevelse nu. Har en kollega som gått igenom samma sak, och när hon var gravid igen så hade hon enormt mkt ångest, gick på många kontroller osv.. men grav efter det så var hon lugnare..  Vad skönt att det såg bra ut på KUB. Och vilken julklapp till de ni skall berätta för, kommer  nog bli en del tårar kan jag tänka mig

 i morgon blir det lite fler julklappsinköp och sedan lite plock här hemma. Sambons syster kommer hit och leker lite med T. 

nu lite tv och sedan sova.

kram alla 

Snorkis, varmt grattis.  Vi är här, alla dina väntas förfärliga dagar och alla dagarna efter det med. Det vet du.

Jag erbjuder mig härmed att omgående madrassera valfritt rum för vem som jämte mig ev kan tänkas behöva. Man får stanna så länge man vill. Snorkis, Tinga, Klockis, jag, tja, vi har snart ett eget hospital.
-Betyder det att vi själva får välja vilka snälla farbrödder som ska ha de vita rockarna? För isåfall tror jag för egen del att exempelvis Johnny Depp(!) skulle ha en klart terapeutisk effekt.

Kram från huset där det numera är dammsuget, granen lyser (fast utan övriga pyntet) kylen är ren, men ingen verkade särskilt förtjust i mitt julgodis. Jag som gjort Rocky Road för att sambon och sonen är galna i Snickers ("men det var inte gott med marshmallows i"), Lakritskola a la Chokladfabriken ("men DEN var faktiskt inget som föll mig på läppen" *3 i omdöme, nåja, all lakritskola till mig, Knäck (nä det fastnar bara i tänderna det har jag aldrig gillat, sa sambon och vägrade smaka. "oh nä det får jag alltid så ont i magen av" sa min pappa. Fast sonen gillade dem iallafall) och så min chokladkola (mamma, den har nog blivit gammal för den var godare förut..) Åsså lussekatterna vi bakade-dem gillade visst alla.
Jag som hade tänkt göra flera olika tryfflar också, men jag kom liksom av mig. De förtjänar att sitta där på julafton ed en jäkla Alladinask....

Nu ska jag stryka duken till juldukningen av salsbordet.
Puss puss

PB, det där med hemmagjort julgodis är knepigt, jag har tänkt på vad jag skulle kunna göra med Iris men kommer inte på något som hon faktiskt kommer att vilja äta sedan. Trist i alla fall.

Överlag är det lite trist att baka och göra onyttiga saker att äta nu inför julen för vi är så få som ska äta och ingen av oss borde egentligen sitta och smälla i oss stora mängder av sånt. Kanske något fikabröd i alla fall till eftermiddagen på julafton.

Snorkis, så eksemen är tillbaka men inga andra symptom än? Hm, jag gissar på en liten tjej tills vidare men får avvakta med mer bestämd gissning när jag fått mer att gå på.

Jag har haft moderkakan i framvägg båda gångerna och känt rörelser sent. Kanske lite tidigare med Astrid för jag gick och kände efter mer.