Välkomna till Tivoli Empatia!

Snorkfröken, idag var det roligt att vittja brevlådan! TACK!

-Hur mycket handlar du egentligen av sådana där cremer? för det var ju massor av prover. Eller de kanske skickar ett helt gäng åt gången? De kom välpassligt iallafall, för jag behöver handla nytt, men har noll pengar till det just nu. En välgärning.

Piggelin - ni är så välkomna så! Det är bara kul med gäster & så får jag ju ytterligare en anledning att baka mer. På jobbet tycker de att jag är lite knäpp, men de klagar inte när jag bjuder. Det är riktigt kul på jobbet nu, med en lagom ansträngningsnivå. Jag har supertrevliga kollegor också, vilket inte gör det hela sämre.

PB - du är också hjärtans välkommen!

Det gäller förresten vem som helst - hojta till om ni har vägarna förbi, så bjuder jag på bröd- och sötfika.

tack för era kramar och värmande ord, jag har överlevt några dagar till så även om saker o ting ställs på sin spets ibland så kommer man oftast ur det med huvudet på plats

PB - blir inte alls sur eller stött av ngn kommentar, blir nog mer stött om ingen kommenterar om man nu ska hårddra det, om än att det absolut viktigaste är att bara få skriva av sig lite o sätta ord på sina känslor som man inte kan göra i närvaro av dottern. Jag läste vad du skrev och jag har tagit med mig det. självklart vill man vara duktig men mer att leva upp till förväntad nivå skulle jag vilja säga. jag anser ju dessutom att man alltid kan förbättras i det man gör och det gör att ju att jag kanske har lite för höga krav på mig själv och andra i min situation, lustigt nog har jag väldigt låga krav på alla andra personer i min närhet så jag är inte speciellt konsekvent

Övriga (ingen nämnd ingen glömd) TACK! jag ska försöka ta det lungt och idag på föräldramötet för åk 9 så sa jag att nej tack, jag blir inte klassrepresenttant på skolledningsmötena ( ett nytt påfund av vår rektor). Idag på adhdutbildningen så insåg jag att jag o dottern har ett fantastisk liv att bygga vidare på , många många i vår situation har ingen relation kvar med sina barn då den varit så kravfylld och ansträngd genom åren, jag har som tur är alltid behandlat min tjej på det sätt som vi nu lär oss ( instinktivt, ja kanske det) så vi har faktiskt förtroendekapital att ta ut när det nu är högre krav i 9:an.

skulle kommentera massor om pimpade gästtoaletter, resor, åksjuka (bra råd till Ore AM, vill bara tillägga att postafen inte fungerar på alla barn och att tidiga tecken på att åksjukan är på väg kan vara gäspningar samt att barnet vill börja klä av sig) och MASOR med annat men inser nu att klockan är för mkt och imorn är det job halvdag o sen rättegången som jag ska vittna i...

kram på er!

.

OMS, bra att du sa nej! Visst vill man både prestera sitt bästa och utvecklas-men det gäller att hålla balansen och också att skilja på vad man gör och vem man är. Något jag verkligen själv fått öva på. Jag blir inte värdelös bara för att något jag gör inte lyckas eller för att jag inte klarade att leva upp till förväntningarna. Mina eller andras.

Att inte ha höga krav på andra, kan ju tolkas på många sätt. Man kan ju å ena sidan vara väldigt generös och tillåtande och ha plats för andras litenhet och misstag tex. men där kan också rymmas en slags överlägsenhet om man rannskar sig-dvs man förväntar sig lite eller inget av andra för att det ändå är bärsta att man gör det själv, eller att de inte kan lika mycket som man själv. Jag pratar alltså om egna reflektioner här och mönster som samtalats om bland människor jag mött under åren.
Vikten och värdet av att också kunna ta emot och inte bara ge, är en anna sida av samma mynt. Där har jag haft stora diskussioner och djupa samtal med bla min mamma.
Om man alltid alltid alltid ser till att bara man själv får ge, och är för stolt att ta emot, så blir man på ett vis rätt överlägsen och inte alls en jämlike, och helt omöjlig att någonsin hjälpa också.
Nu spinner jag bara vidare i mina tankar här. Jag menar alls inte dig, utan mer allmänna funderingar runt saker jag själv fått ta tag i och reflektera över.

Jag tror att den där duktigheten faktiskt ibland kan drabba andra, mer än vara dem till gagn om man tar baksidorna av den så att säga. Jag vet inte om någon fattar vad jag menar...

Vad skönt att det ens FINNS en ADHD-utbildning förresten!

PB - jag fattar precis vad du menar! Exakt det där med att vara för stolt/överlägsen/duktig/bra för att visa sig svag är det jag upplevt med min bästa väninna & som jag skrev om här för ett tag sen. Det blir liksom en slags obalans i relationen om det alltid är en som ger/är stark och den andra som tar emot/är svag. Det blir inte alls bra!

Mycket klokt PB. Och Omsan. bra att du sade nej. och vad glad och stolt åt det förtroendekapital ni byggt. Finns det någon som tar hand om dig lite också?

Tinga, det lät helt fantastiskt. Mums!

Här händer det: Inget. Fortsatta aktiviteter under dagen och kvällen och middag med kompisar. Har testar ett matkasse av GI-tyo i veckan och har fredagsmaten alltså klar, bara att öka ut lite på ingredienserna. Fläskfilegryta med grönpepppar och jordärtskockspure. Och marängsuisse till efterrätt.

Och BM som väl får känna efter igen...

Och lycka till idag Oms!

Tinga: jag skulle hemskt gärna ha recept/instruktion till de sockersaltade nöterna! Bröd försöker jag undvika men det du bakat lät väldigt gott!

AM - så här gör man nötterna:

1 dl hasselnötskärnor (ca 65 g)
2 msk strösocker
1 tsk flingsalt

Rosta nötterna i torr, het stekpanna ca 2 min. Häll på sockret och rör om tills det smält. Strö över flingsalt. Låt blandningen svalna på ett bakplåtspapper och bryt isär nötterna när de svalnat.

Det ska som sagt vara särskilt gott till ädelost, och det ska vi testa ikväll, fast de duger utmärkt som snacks också. (Man måste ju provsmaka innan man bjuder sina gäster på något. )