Vad bra ni är !
Ni hjälper mig att tänka till, det är jättebra med input från ngn som inte ser min vardag hela tiden men som ändå känner mig så pass att den kan komma med bra o flera konkreta råd. Om jag "ger svar på tal" så gör jag det för att jag har ett svar och att jag då önskar att att få ny input igen och få mig att tänka i nya banor, bara så att ni vet!
Jag kan berätta lite om saker som kommer att bli bättre för det finns och är på gång, just nu lever jag nog i lite efterdyningar av allt som varit (tappar sjukt mkt hår, på ett år kan jag dra hårsnodden ett varv till runt tofsen..)
Stora tjejen är positiv och faktiskt rätt så studiemotiverad för stunden ( sånt kan vända snabbbt att ha adhd innebär att man är motivatonsstyrd) framförallt för att hennes vänner är det Jag har 2 ggr kvar på min adhd utbildning som tar upp 4,5 h arbetstid i veckan, sen är den klar och jag än mer insatt i problematiken. Jag får och har fått med mig verktyg som är fantastiska, ett bra underlag har vi fått och jag skriver så att pennan glöder när ngn säger ngt intressant. så otroligt givande!
Varje söndag har vi schemalagt att vi tillsammans sätter veckans schema. dvs vilka prov som är aktuella, vilka läxor och sidor som ska läsas vilken dag och vilken tid. Schemat görs i mobilen, prövade med ett på datorn där man kunde lägga in hela familjens schema o sen ha det på mobilen men det fungerade inte för henne.
Jag ser till att komma upp i tid på morgonen så att hon blir väckt på ett bra sätt och får den tid hon behöver för att dagen ska fungera, jag lägger fram medicinen och ett glas juice och påminner om det ca var 10min tills hon tar det. än så änge har det fungerat hon är jätteduktig med att meddela när hon ska iväg oc hur hon önskar bli påmind. hon kan också sätta ord på en hel av sina svårigheter dock inte på alla då hon inte är medveten om alla svårighetern hon har ( det är där det bli problem)
Vi har varit hos arbetsterapeut och fått förskrivit kognitiva hjälpmedel. dessa kommer hon hem med nästa vecka til oss då vi ska prva ut dem. jag har också kontaktat en proffesor som forskat på adhd och att de blir hjälpta av brus och det är ngt vi ska prova inför prov att ha brus i bakgrunden när hon pluggar. Jag har även fått en en demo från ett företag som jobbar med minnesträning och vi ska väl ta tag i detta om ngn månad och se om det hjälper ngt och isf beställa programmet (det är dyrt)
I skolan har hon dator att anteckna på och vi har köpt USB minnen gånger flera som hon ska spara sitt material på. hon har dubbla uppsättningar av de böcker de arbetar i så att hon ska slippa ta m sig böcker fram o tillbaka och när det är popwerpoints eller andra anteckningar så mailar lärarna mig i de viktigaste ämnena.Jag har ett standard mail som jag skickar ut till alla undervisande lärare på måndagar och så fort svaren kommer in så skriver jag ut dem eller så kikar på på mailen på kvällen.
Tandställningen ska ut nu i oktober så alla de besöken är nu avklarade. dessutom kommer hon att gå själv de 3 ggr som är kvar - skönt!
Så ngnstans i allt detta så känns det som om det kommer att flyta på framgent, sen blir det brandskårsutryckningar för så är det med ett barn m adhd (jag har ju alltid trott att alla hade det så förut) många gånger. skolan började 21 augusti och vi har redan fått köpa nytt lås till skåpet, haft 3 möte i skolan utöver det som redan var inplanerat.
dotterns pappa är inget alternativ om flera vet, han bor 6 mil från oss och dottern träffar honom sporadiskt då det bara fungerar att ses på helger och då vill hon hellre vara med vänner. han har vidare ingen mölighet alls att vara borta från jobbet då han arbetar för en småföretagre utan kollektivavtal. Min man sköter allt det vardagliga med lilltjejen, hämtnign o lämning, lek m kompisar, mat etc. Vi delar på stödshoppingen och han är också den som spontant umgås med stora tjejen bäst av oss två. dessutom är han den som sjussar hit o dit då jag itne har ngt körkort.
När jag läser det jag skrivit så ser det ju inte så farligt ut, men det som inte syns är ju alla bradkårsutryckningar som ändrar om i mitt schema och då blir jag störd o ofokuserad för att jag lätt ser långtgående konsekvenser på ngt som egentligen enkelt kan avlösas. Det jobbiga är nog balansen, att lilltjejen alltid får den tid som blir över och inte ngn egentlig prioriterad tid. Att när allt är avklarat så kommer min tid. vissa dagar redan kl 19 då lilltjejen sover o andra dagar kl 22. att leva med denna oro att inte vara säker på att saker o ting fungerar dag för dag och att aldrig kunna förlita sig på att om det fungerat en gång så fungerar nästa gång för varje gång är en ny gång. ALLTID. oavsett uppgift i livet när man har adhd (Detta då arbetsminnet inte fungerar som det ska, man kan inte hålla ihop ngt, inte följa den röda tråden, inte se ett mönster)
JAg kommer nog att sluta engagera mig facklig framgent. Det är så intressant och oerhört givande och jag passar i den rollen, men tiden finns inte riktigt då jag ändå är borta på så mkt annat om dagarna.Ansvarsområdet inom arbetet har jag börjat dela upp i den del jag kan det, men det är väldigt mkt mer att önska där helt klart. tror dock att arbetet det närmaste året kommer att vara den mest stressande faktorn här då vår nya chef inte ser till individerna i teamet och fler o fler får lösnignar som de inte efterfrågat ( åh då nådde vi alla mål förra året och ligger ackumulerat med ca 20% över bef mål just nu)
Vad tror ni, ett jättelångt inlägg jag vet, men låter det som om jag ändå har ngn sorts koll och lyckats påverka det jag kan eller är jag helt fel ute? Några tips? att jobba 80% är en ekonomisk förlust för oss med väldigt många tusenlappar i månaden och då det är jag som drar in merparten av pengarna i familjen är det inget alternativ tyvärr, skulle inte få mindre att göra på jobbet ändå men i teorin låter det bra 
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
