Välkomna till Tivoli Empatia!

Graco mosaik, hette den visst.

Själv har jag fått ett span på menyn för kvällens matintag på Villa Godthem. Fortsätter mitt oseriösa liv ... och lär få göra så ett tag till.

pb - lika klok som alltid. KRAM

Nenne: Har ingen erfarenhet av just paraplysulkys, men min kompis har nyligen köpt en sulky till sin son, iofs är han 3 men du kan ju läsa lite om de två hon funderat på och till slut valde

emmyt.blogg.se/category/barnklader.html          

scrolla lite längre ned så kommer 2 inlägg om vagnar

 

Lappis-det är du och jag

PB-lika klok som alltid

När vännerna i "gänget" fått barn har vi sagt att de får höra av sig när de vill att vi ska komma och hälsa på men hos båda har vi varit där relativt snart efter hemkomst eftersom de själva ringt och frågat om vi inte kunde komma. Sen har vi varit noga med att säga till att vill de inte att vi ska plocka upp E & S så får de säga till likaså om de inte vill ha besök men ännu inte fått någon tillsägelse . Men allt är på deras villkor vilket de vet om så det känner vi oss trygga med. 

Och jag är lite motvalls och säger så här: Tänk om alla kunde vara riktigt tydliga med vad de vill för egen del (eftersom de allra flesta tänker på sig själva (och sina ev. småbebisar) i första hand - helt naturligt).

Snorkissons mår bättre av att sätta ner fötterna och vara tydliga med VARFÖR ni vill vara ifred. Fortsätt med det! Men era "påflugna" föräldrar har fått ett efterlängtat barnbarn som de naturligtvis vill träffa. Synd om de försöker kamouflera sina  egocentriska önskningar med "att de vill hjälpa till" eller liknande. Be dem bekänna färg och konstatera: "Det här vill vi - och det här vill ni ... Hur kan vi jämka ihop oss?". Tragedin med S påverkade även dem. Det kan vara lätt att glömma det. Egentligen - i det stora hela - vad skulle det göra om de kom oanmälda - eller helst anmälda - en gång i veckna eller så? För de springer väl inte där varje dag? Och när de väl kommer - sätt dem i arbete. De kan kanske gå ut med sopor, tömma diskamskinen eller hänga en miljard små minikläder på tork? Speciellt om L sover när de är där.

Visst är Leffelina er bebis och ni vill landa med henne - men hon hör också hemma i ett större sammanhang. Så stäng inte dörren helt. Om ett halvår eller så kommer far- & morföräldrar vara guld värda när det gäller barnvakt - så värna lite om relationerna och tänk som sagt på att även de har längtat.

Tänk - JAG ser redan fram mot mina barnbarn .... 

Jag läste just  att hela Juli riskerar att bli lågtrycksbetonat-man behöver inte tro allt man läser, visst?
Bäst jag går min långpromenad med vovven nu, innan det lågtrycksbetonade inträder...

Hundvalpar ska visst inte ens långpromeneras alls förresten,men idag skiter jag i det, för han blir ju helt odräglig på kvällen när han legat som en flatpalt hela dagen i värmen. Det kallas överskottsenergi har jag hört. Alltså ska här göras av med lite energi.

Vad lågtrycket beträffar, så är en positiv sak med det, att värmen i sovrummet kanske sjunker från de nuvarande 27,5.
Och att min sons svedda axlar kanske kan läka, då han har en förvirrad mor som inte kom ihåg att smörja häromdagen. Brända barn kvider.
Mammors dåliga samveten svider.

AM, allt det där håller ja med om i sak. Men de allra första sköra veckorna tycker jag faktiskt att man får ligga lågt, även som längtande mor-/farförälder. Man är inte skyldig någon något alls som helt nyförlöst. Och mår man inte helt bra (eller helt otroligt dåligt) så man inte klarar så mycket kontakt med sin omvärld, så måste man få känna att man är ifred i sitt hem tills man själv öppnar dörren. Det är svårt att förklara för folk som mår "normalt" hur panikslagen man kan bli annars.
Och att man hör av sig innan man dyker upp, är ju olika med hur man tar. jag gillar inte oanmälda visiter-vare sig då eller nu. Men slår man en pling innan, så man kanske åtminstone hinner ta ett par djupa andetag, så visst.
Vad gäller att hjälpa till, så önskar jag att min svärmor tex, kunde finna sig i att vara gäst, sitta på en stol och bara umgås, istället för att "hjälpa mig" att flytta om precis allt i hela köket till-vad hon tycker-bättre och smartare platser. Med konsekvensen att man i veckor inte hittar sina pinaler.

Att släppa sitt barn längre än man vill-för att det tex ska promeneras på egen hand, eller andra sådana "mormor vill faktiskt umgås ensam" tycker jag också kan vänta till sedan. Faktum kvarstår-ett litet spädbarn behöver inte alla de där andra människorna. De kommer jättebra in lite i taget och allt eftersom. Jag tycker det finns en hel del likheter med hur kattmamman är med sina ungar-de första dygnen helt fokuserad och inte alls bekväm med några andras närmanden, sedan mycket mer laidback och då kan man pyssla med de små mer och mer. Först får man bara titta.

Men tydlighet och att låta bli att linda in saker i andra avsikter än de egentliga-JA!!! 

Angående magöverhäng så hänger det kanske inte över på mig men det finns en liten rundning som börjar ett par cm ovanför snittet.

Jag kämpar verkligen med min mage - dels att tycka om den - dels att få den lite mindre ... Jag gör sneda situps och gör "suga-in-magen-övningar". Plankan lär ju vara bra men jag får så himla ont i armbågar/händer.
Man önskar att man såg ut som Olga ... http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/