Välkomna till Tivoli Empatia!

vår metod att välja vagn var f ö att testa vad som fick plats i bilen.... vi som trodde att vi hade en kombi insåg rätt snart att v50n är trängre än vad man kan tro...

Halloj! Idag är Leffelina två veckor gammal och på ett vis känns det som om hon alltid funnits?! BVC var på första hembesöket idag och stumpan fick ok i stjärten (förstår verkligen att folk blir stressade av dessa kontroller, vem vill inte att ens barn ska vara friskt och normalt dvs man får en ok som förälder?) BVC-tanten var mest bekymrad över mig då jag mådde rätt risigt förra veckan när vi var hos BM och tog bort klämmorna, det var nog den dagen jag mått sämst hitills, rädslan för att det skule hända Leffelina något kändes helt okontrollerbar då. Pratade med maken på kvällen och tvingade mig själv att tänka om lite och nu känns det mycket bättre.

Tydligen ska jag få fylla i nåt papper när L är 2 månader som ska visa på om jag är deprimerad eller ej, är detta standard? Eller är det bara mig de är orolig för? (jag gissar att jag ligger bra till för depression med min historia)

L har bestämt sig för att mellan 00.00 och mellan 4 och 5 är den bästa tiden på dygnet att vara allmänt missnöjd (vi är extremt bortskämda, hon skriker knappt hon bara knorrar och inte vill sova) Och på dagarna sover hon som en drogad. Jaja, det vänder väl när det blir mer intressant att vara vaken på dagen.

För övrigt är jag otroligt fascinerad över vilken utveckling hon genomgått sen vi träffade henne första gången utanför magen, på bara två veckor så tittar hon på saker och reagerar på oss när vi är i närheten, att hon kan visa att hon inte vill ha mer mat och att hon försöker hjälpa till med både nappen och flaskan!

Nu en helt ytlig fråga: är det någon mer än jag som drabbats av "överhäng" efter andra graviditeten? Magen drar ihop sig fortare än förra gången, men jag har fått en snygg valk ner mot paradiset, gaaah, precis en sådan som min mamma har....Kommer den försvinna med viktnedgång och träning eller får jag ställa in mig på att magen är så här nu?

Ursäkta gumman-i-lådan-inlägg, jag läser allt men hjärnan är som mos just nu och jag har svårt att få tummen ur att skriva något själv.

Måste även inflika att vi har blivit överrösta av presenter vilket vi ju är otroligt tacksamma för, men det som är lustigt är hur pass lika presenterna ändå varit, majoriteten av alla kläder är i storlek 62, vi fick en(!) body i storlek 50 som vi knappt hade nåt av för alla sagt att det behöver man inte och det har hon ju hela tiden nu Sedan har hon fått fyra(!) kombinerade snuttetrasor/gosedjur i form av kaniner, ännu mer fascinerande är att de alla är olika! Sen har i princip allt varit rosa förutom några få undantag. Tror mig jag klagar inte, jag är bara så fascinerad över hur lika folk tydligen tänker oavsett ålder och preferenser! (fast det hade varit roligt med några fler som bröt mönstret)

Snorkis - ett sånt formulär är standard.. men jag måste säga att det var ÄRKEPUCKAT formulerat... suck.. det måste finnas smartare sätt att komma åt folk som blir deppiga. Frågorna var väldigt lätta att svara "rätt" på. Själv mådde jag ju prima, men som sagt.. vill man dölja att man är deppig är det inte ett dugg svårt att komma undan...

Kläder - vi fick en hel del i 56 också men visst var det mycket som var för stort. Fascinerande är annars att Trollet fick en skjorta i stl 74 förra sommaren. Nu drar han 80/86 och NU passar den där skjortan.. skumma storlekar!! Annars handlar klädjakten just nu om att hitta tunna långärmade skjortor/tröjor och vettiga tunna byxor.. har lyckats men utbudet är inte enormt.

Skickar en stor kram till er alla tre!! Låter som en trevlig kokong! Själv ska jag sussa nu... ska jobba mina två sista dagar före semestern imorgon och övermorgon... plus att maken passar på att ta emot storfrämmat när jag är på jobbet = jag får skynda mig hem för att umgås...

Å så lite råd skulle jag vilja ha, vad gör man med föräldrar som anser sig ha "rätt" att träffa sitt barnbarn? Jag vill ta det lugnt med besök och att vi ska få lära känna varandra och tom överläkaren som snittade mig sa det det sista han sa innan vi åkte hem att vi bara skulle vara vi nu, de andra fick vänta. Våra föräldrar fick sig en snabbtitt på BB sen fick de komma samma dag vi kom hem och hälsa på.

Dagen efter var svärmor här med ursäkt att hon skulle lämna en morotskaka som vi skulle bjuda alla besökare på (hon fattade inte att vi ville landa och inte ville ha besök uppenbarligen) Maken påpekade att det kunde vara bra om de ringer innan i fortsättningen eftersom vi kanske vilar eller helt enkelt är upptagna (vi har haft det här tjafset förut, de tycker INTE de behöver meddela sig innan de kommer till oss, de har all rätt att bara dyka upp) Svärmor tog det inte bra såklart.

Min mamma började tjata vid första telefonsamtalet om att de ville komma snart igen. Jag känner mig kvävd och säger att de får tagga ner och SÅ mycket händer inte. Då blir hon sur och säger att lördagen efter tänker de komma oavsett för att lämna en av våra katter som de haft.

Dagen innan midsommar ringer svärföräldrarna och säger att vi får höra av oss när vi vill att de ska komma igen. Jag känner att äntligen har de fattat och känner mig lättad! I måndags när vi precis lagt oss för en eftermiddagsvila alla tre så ringer det på dörren och där står svärföräldrarna oanmälda igen! Maken insåg att jag inte uppskattade det och gick ut och sa att vi vilade och att de inte fick komma in och att de får höra av sig innan. Då svarar de, att ja men ni ringde ju aldrig så då kom vi ändå! Charmigt...Maken gick då in och hämtade L för att de skulle få se henne iaf och jag blev jätteledsen och arg och kände mig kränkt och grinade. Jag tycker inte de skulle fått träffa henne bara för att få dem att inse att de kan ringa innan (de bor 10 min bort)

Usch, jag får panik, jag vill inte känna mig trängd i mitt eget hem. Vad gör man? Jag förstår att vissa skulle uppskatta sådant engagemang, men jag vill ju njuta oss själva först. Jag är inte beredd på att släppa in någon annan än.

Idag när maken pratade med svärmor så erbjöd hon sig att komma hem till oss och gå med L på långbarnvagnspromenad på dagen. På dagen sover hon ju, det är ju i sådana fall på nätterna vi vill ha hjälp, så "hjälpen" är ju bara hennes ursäkt att få vara med L själv och hon är två veckor!!!

Hjälp?

Härligt med semester snart Vickan! Storlek 56 hade varit toppen, undrar varför alla just valde storlek 62? Bamsekram tillbaks!

Snorkis - om det är till ngn tröst - jag har också fått värsta putmagen nu efter andra gången. Vet inte om det är pga att jag inte rört på mig lika mkt denna gången som förra gången, eller om jag är mer "uttänjd" eller en kombo av båda. Snyggt är det INTE, men har inte riktigt orkat ta tag i det ännu... Amanda frågade senast för några veckor sen om jag fortfarande hade en bebis i magen Ooops!

Tvi för jobbiga föräldrar som dyker upp oannonserat när man inte vill det & dessutom poängterat det! Ok, kan förstå att de är alldeles till sig i trasorna över barnbarnet, men du är ju för fanken nyförlöst & sådana kvinnors vilja & önskningar ska man följa & respektera, basta!
Själva hade vi "turen" att Amanda var mina föräldrars tionde (!) barnbarn, så sensationen var väl inte riktigt lika stor. Minns iofs att vi fick stoppa dem lite, men de respekterade det tycker jag.

Äsch, jag skulle ju hoppa i säng - bara kände för ett snabbt inhopp! Läser det mesta som skrivs, men för lite tid att kommentera.
Ha det gott alla!

Snorkis: Jag fyllde också i ett sådant formulär nu, men inte med T vill jag minnas, men säger som vickan det var hesmkt skumt formulerat.

Usch vad jobbigt med besöken, det är så svårt, men jättebra att ni säger ifrån ordentligt. Minns med T att mina föräldar kom upp för att fira påsk med min bror och dom kom till bb en sväng, sedan den dagen efter vi kom hem så lagade dom middag till oss, men det kändes väldigt rörigt och jag tyckte det var jobbigt. Sedan skulle dom komma ngn dag senare innan dom åkte hem, men då sa jag att ni får komma en kortis bara för vi ville vara i fred. Mamma blev nog lite stött då minns jag..  Denna gång kom dom ju efter ett tag och var till stor hjälp med T, men nu var det ok eftersom det gått ett tag.

Mysigt med härliga presenter  

Hoppas ni har det supermysigt nu 

Vickan: härligt med semester så nära nu   Håller med om storlekarna, vissa är så skumma.

Tror inte T har vattkoppor, feberfri idag och nu ikväll fick H feber så det är nog feber med virus prickar.. 

Snorkis - redan 2 veckor! Usch, tiden går så fort! Vi fick jättemycket kläder i 56 i present. Dem hann Pricken ha i 2 veckor, med lite vilja och vaselin. jag förstår dig precis med föräldrar, nu bor ju våra så pass långt bort att de måste ringa innan och jag VET att jag borde enbart jubla över deras (läs svårföräldrar) engagemang och totala lycka över sitt barnbarn och nu är det bättre men i början stormade de bara in, tog Pricken och lade sig på soffan och ingen annan fick hålla på flera timmar och när jag skulle amma stod de en halvmeter ifrån och glodde vilket gjorde att han inte ville äta och då gick de närmre (!!) och ojade sig Men det är klart jag är glad att de engagerar sig, annars skulle jag ju vara ledsen över det, mest för Prickens skull så klart.hoppas ni får landa lugnt så det känns roligt att de kommer. Kram!!!