Välkomna till Tivoli Empatia!

EA - Jag förstår hur du tänker, det är ju därför jag jobbar hetid nu och hoppas kunna göra det framöver. *kram igen*

Snorkis - jaa du råkar ju faktiskt veta vad det är för jobbkaos jag har... alltså själva roten till skiten börjar ju som sagt på P... *suckar*

EA - rymma från vardagen låter som en bra idé! Kan maken och du klämma in spontansemester några dagar för att byta miljö? KRAM på dig, gumman!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ego - har haft min bästis med familj här. Blir så otroligt berörd av deras öde med sonen som är förtidigt född och som kommer att vara funktionshindrad hela sitt liv. Han varken ser, hör eller utvecklas i den takt han borde. Nyss fyllde han tre år men storleksmässigt är det ingen skillnad mellan honom och Trollet. Hans respektive Trollets försök att gå är ungefär desamma... osv osv. Otroligt svårt att förstå vidden av det. Bästisen och hennes make pratar bara om det i praktiska termer, jag vågar inte ställa någon fråga på temat känslor. Och numera är ju deras äldsta så gammal att hon förstår vad vi pratar om, vilket ju omöjliggör att diskutera känslor så att hon hör!

Näee... detta med barnkarusell kan ju bevisligen sluta precis HUR som helst... ... tackar den Gud jag tror på för Trollet och hans hittills helt normala existens.. om nu ordet normal ska användas.... tveksam...

Oupise - jag har en vän som äter medicin för hennes depression/ångest efter sin förlossning. Hennes känsla för medicinen är att hon INTE vill äta den. Men hon har nu fått det utskriven och hon mår bättre, haft en del biverkningar men det ska tydligen stabilisera sig. Hon hade egentlingen inte så mycket val än att börja äta, men då för sin egen skull då hon inet läkte fysiskt för att hon är helt slutkörd både fysiskt och psykiskt. Jag försökte fråga henne varför hon inte ville äta den när hon redan känner att hon mår bättre. och det var just känslan av att det var medicinen som höll henne uppe. Min tanke för hennes del (inte din eftersom jag inte vet riktigt hur då mår) är att hade hon haft ont i ryggen hade hon med glädje tagit tabletter och mått bra av att de hjälpt, men mot ångest så är det inte okej...

Men tidigare har jag varit negativ till anti-deprisiva skrivs ut hej vilt. Har två såna fall, som jag sett på nära håll, där de skrivits ut till folk som mått dåligt av en seperation från deras flickvänner. Både dessa killar kunde inte hantera det, fick ingen uppföljning på deras "depressioner" och hanterade detta själva under all kritik...

Vet som sagt inte hur det ser ut för dig! men om du mår dåligt och det kan hjälpa dig, så är det inget "fel" i att ta medicinen.

Ta hand om dig! Kram

har inte så mycket att distrahera med just nu inte snackat sen i torsdags, mer än några meningar på facebook igår, då han bara loggade in och ut hela tiden... igår känndes det så där, idag känns det bättre. Jag måste lära mig att sluta stressa så

Fru E - kram!

Snorkis
Tröttsamt med tvillingkommentarer...

Oupsie
Jobbig situation med antidepressiva eller ej! Har inte själv provat så kan inte ge någon direkt input så... Men om du inte själv känner att du behöver dem så kanske du ska avvakta lite?
När jag hade min förlossningsdepression var det ingen som föreslog medicinering direkt utan samtalskontakt i första hand och sen fick vi se. Sen gick ju tiden och jag kände mig bättre innan kuratorn till slut hörde av sig. Men minns att jag tänkte att jag gärna ville ha ett recept så jag kunde hämta ut medicinen och ha hemma i det fall jag inte kände själv att det gick åt rätt håll. Jag minns knappt de där första veckorna, det känns som en ångestfylld dimma bara, de flesta dagar ville jag inte gå upp ur sängen på morgonen. Usch! Som tur var vände det ganska fort men det är inte förrän nu som jag känner mig riktigt på banan igen. (Det här är kanske inte så intressant för dig egentligen, jag passade på att skriva av mig lite bara. )

Efter mastodontsömnen idag har Yngla knappt sovit något sen dess, vi har varit på middag hos en kompis i stan (och då menar jag den lilla stan och inte huvudstaden). Trevligt att ha fått ett socialt liv helt plötsligt, om än väldigt litet, den här kompisen är väl den enda jag egentligen känner i lilla stan.

EA - en STOOOOR KRAM till dig! förstår att tankarna snurrar att du vill ta semester från tillvaron ett tag, känner igen känslan själv från olika tillfällen i livet. och jag hoppas att du får en styrka och avkoppling du behöver för att gå vidare. För livet är det som pågår omkrign en medan man lever i nuet...

AM - men guuud vad läskigt! förstår fullkomligt om du hann tänka allt möjligt hemskt, fy vad rädda ni måste varit, och paniken som kommer så fort och adrenalinet som flödar som får tankar o hjärta att rusa fort...ryser vid bara tanken. En sån tur att stora sonen var hemma!! och att hon vet såväl var ni bor osv om än att det kan ha varit anledningen till att hon också vågade gå hem. känner direkt att jag måste prata med Mathilda om detta!

Vickan - förstår om du bli påmind om livet när väninnans man hamnar på sjhs pga stroke, 75:a! herregud det e ju min åldersgrupp ju! och sen bästa kompisens lilla son med de olika handikappen. ja livet tar olika riktnignar för oss alla och du vet ju liksom jag att vi alla får vår beskärda del av prövningar om än att de sällan är önskvärda.

Oupsie - antidepressiva fyller en funktion när de behövs. det ska man aldrig glömma bort. att vara deprimerad
behöver inte följa en mall eller en utstakad väg, det behöver itne alltid synas på dig att du inte mår så bra som du borde. Det är väldigt många gånger som det inte märks på det man säger utan mer på vad man gör eller snarare vad man INTE gör. Jag är absolut inte förespråkare för mediciner, tillhör de som hellre har ont än tar värktablett men med det inte sagt att det är så mkt bättre. däremot ska man istället för att avfärda en medicinbehandling av depression (som dessutom oftast bara pågår under kortare period) prata med sin terapeut och fråga varför han/hon tror att man är en passande kandidat för det, vad har hon grundat beslutet på och vad kan hända om du inte äter ngn medicin, vad är alternativen? KBT? stödgrupper? ingenting eller vad finns det at erbjuda. Vad vi ser i tråden är en sak men vad en terapeut ser kan vara en helt annan! en STOR kram till dig med

Porchez
Förstår att du nojar! Men hoppas du och hunken får till en dejt igen snart!

Nähä, det är väl läggdags... Yngla är kvällsspeedad som vanligt, undrar var hon gömmer sitt knark, och hur hon kommer åt att ta det utan att jag märker något?
Vi har inga aktiviteter inplanerade förrän söndag, känns lite konstigt. Och den promenadrundan jag skulle vilja gå är oframkomlig pga en vansinnesstor jäkla gran som blockerar grusvägen = omöjligt att ta sig fram med vagnen där. Trist!

Cissi - vildmarkshotellet verkade vara en supehit! vad roligt att ni hitta ngt som passade alla

Soldemor - vilken tur du hade med tunikan, men då måste man verkligen vilja ha den! hoppas den var värt allt besvär

Ego - har gått igenom biverkningslistan med dottern... hon har nu 15 biverkningar av medicinen !!! helt galet men de flesta hoppas vi på ska gå över efter ca 1 månads användning. En del andra hoppas vi INTE blir förvärrade nu med ökad styrka coh så hoppas vi ju självklart att inte flera biverkningar dyker upp usch det känns inge kul att ens "lilla" tjej ska behöva ta medciner som har en sån stark påverkan på almäntillståndet. men men, man måste våga pröva annars vet man ju inte hur det skulle se ut, eller hur?!

de hitills noterade biverkningarna är; högt blodtryck o puls, darrningar, svullna kinder, yrsel, stora sömsvårigheter, noll aptit, ökad retlighet, emotionell på gränsen till labil, domningar i händer o fötter, svaghetskänsla, huvudvärk, stora pupiller, muntorrhet och illamående.

ngnstans får man kraft o styrka att fortsätta och detta sätter ju verkligen perspektiv på livet - att som 15-åring behöva utstå dessa biverkningar för att ev få resultat av en medicinen som gör så att man ska kunna klara av skolan ja det känns ju som en bestraffning mer än en välsignelse...

Har inte läst ikapp men förstått att HcG-värdena inte sett ut som de ska för EA Om det visar sig på VUL att det avstannat ruggigt tidigt så var det också så med mitt senaste "dokumenterade" mf efter ma:t, min gyn kunde bara konstatera att det var en tjock slemhinna och att det såg ut som om tant var på G. Efter det dök det upp en Keps iaf. Möjligen hade jag också något mer dylikt mf däremellan. (testade seeeent och hade låååånga cykler.) Kraaaam till dig!

Å, hoppas att biverkningarna går över för henne OMS! Håller tummar och annat för det. Kram!