Välkomna till Tivoli Empatia!

Puh, pausar litet mellan telefonsamtal... Har till och från litet telefonskräck, och skjuter lätt upp "halvakuta" samtal... T.ex. ringa och fråga hyresvärden om vi får ställa en sandlåda i trädgården. Nu ska jag nog ta tag i den förbenade trappan också... (Evighetsprojekt...)

Tinga, det går sisådär får jag väl konstatera. Det beror väl på flera saker.En del i det hela är att planen och uppllägget som gjordes först, ju baserade sig på den diagnos som fanns då. Nu har sköldkörteln uppenbart balalt ur och förutsättnngarna och behoven har ändrats-fast till vad det vi inte riktigt, eftersom den utredningen fortfarande pågår.

När kroppen rusar så här, så blir det inte alls något lugn för övningarna med bollen och med hjärtklappningen allan så fixar man inte de där promenaderna heller, eftersom man i stort sett står och håller i sig i närmsta fasta föremål och försöker låta bli att få panik.
Går ner i vikt gör jag, sakteliga, men glädjen med det förtas mycket för mig genom att jag vet att det förmodligen mycket beror på just sköldkörtelns felsignaler till kroppen. Det känns inte alls bra, inte minst efetersom det tydligen är vanligt att man tappar även i muskelmassa.

Jag vet för lite än för att förhålla mig till alltihop. Just nu vill jag bara få alal provsvar och få bekräftat att det bara är ditten och inte det mer allvarliga datten och vad för mediciner jag då ska ta och i vilka doser. Eller huruvida jag ska strålbejhandlas eller kanske rentav opereras.
Det jag försöker göra är att ändå jobba på lugna rutiner så gott det går och själva tanken om ATT äta, iallafall någonting, var 3-4 timme, och vara omsorgsfull med att gynna sömnen så mycket det går. Jag märker väl på sömnen att det är något knas, för jag får helt sjuka mardrömmar, hjärtat rusar rätt som det är även på natten osv.

Idag har Truls och jag varit på den första "riktiga" promenaden i byn. Han är färdigvaccinerad nu och dessutom stor nog att faktiskt orka gå själv. Han var hur duktig som helst, och vi har hälsat på i sonens klass, vilket vi lovat att göra. Detvar fullt ös, ungarna älskade honom och han älskade dem. Nu sover han som en stock...

Men kanske nu när han börjar palla lite mer, att det kan bli bättre med promenaderna.

Jag lagar bra mat iallafall en gång om dagen och håller mig någorlunda till att det ska vara mycket grönsaker och mindre av resten.
Råsaftscenrifugen är med men inte alla dagarna i veckan.
Jag väger nästan 9 kilo mindre än jag gjorde på min födelsedag i januari, så det är lättare att knyta skorna i varje fall. Och jag hoppas det beror något på mina bättre matvanor och inte helt på att man kan få cancer i sköldkörteln.
(Det är inte så att jag går här och tänker "cancercancercancer" och målar  på väggen, men det hade varit skönt att veta att det "bara är en inflammation-ät det här så går det över på ett par månader". Min sambo däremot, är skitorolig. Och när han blir orolig blir han rätt ilsken av sig, av ren stress. Så jag håller oss så lugna jag kan ) 

Vattengympan har det blivit uselt med, eftersom jag missade en gån då jag var på röntgen, en gång pga annat läkarbesök,och två gånger nu när jag blev sjuk.
helt enkelt så märker man snart att planer är ju bra, men sedan händer det ju jämt en massa annat, som sätter det hela ur spel. Och då har jag svårt att få ihop det hela.
Det fortsätter att spreta kan man sammanfatta det. Men viktigast-och svårast- är att jag håller mig någorlunda lugn och inser att jag faktiskt är tvungen att vänta på svar och sedan får vi se. Och gympan pågår ju, så jag får hoppas att jag kan gå nästa måndag, och nästa...

Jag som brukar planera saker i rätt många steg, blir galet stressad av att inte ha bra förutsättningar för att göra just det. men det är kanske en livsläxa det med.

Ja, nu bev det ju aslångt i vanlig ordning. Men den som vill läsa läser. Scrolla finns ju som funktion.

Ore: vissa saker - som kontakt med hyresvärden ang. ngt tillstånd kan det t o m vara bättre att sköta per mail. Eftersom man då har "tillstånd" och "godkännanden" skriftligt. Jag tror jag har kommit ifrån min telefonskräck som jag hade som yngre. Att jag inte bokar om Livias tandläkartid beror på att det just nu känns så himla långt till köket där lappen med telefonnumret och tandläkarnamnet står ...

Ett knep jag lärde mig av ett ex-ex när det gäller samtal till "offentliga instanser" är att dels verka väldigt artig och "icke-arg" och dels - framför allt - att inleda med ett VÄNLIGT "hej jag heter si och så ... jag har ett problem" Tydligen är instinkten att omedelbart vilja ställa problemet till rätta. Och resultatet bruka bli det önskade. Har funkat i alla dessa år. Har man den lilla harangen inövad dessutom så kommer man ofta förbi det initialt jobbiga att ringa "officiella samtal".

Nu lunch!! 

PB - att äta bra mat har du ju garanterat nytta av i många avseenden, så det låter bra att du kör på med det. Och det har säkert haft sin del i viktnedgången också. Är det struma man utreder för nu, eller tror man alltså att det kan vara cancer i sköldkörteln? Själv har jag nedsatt sköldkörtelfunktion och äter Levaxin, men det har varit odramatiskt hela tiden (har ökat dosen vartefter bara).

Hjärtklappning låter ju läskigt också. Min svärmor hade problem med det i många år (något slags felkoppling bland nerverna i hjärtat), så hon vågade aldrig promenera ensam. Nu gjorde hon en operation för några år sen, där man brände av vissa av nervbanorna, så nu funkar det bra igen. Det här har förstås inte alls med dina problem att göra; jag ville mer förklara att jag förstår att det är läskigt när hjärtat rusar. Hoppas att ni snart får koll på läget, för Truls vill säkert gärna gå på massor av promenader när han blir äldre.

Kram på dig!

Gosnosen med dotter finns nu i galleriet!

PB: Jag tror säkert att det mesta av viktminskningen är pga dina nya rutiner, och inte krånglande sköldkörtel! (Fast det kan ju låta litet äppelkäckt, men det jag vet från släktingar som haft problem med sköldkörteln/struma så har det snarare varit exceptionellt svårt att gå ner i vikt...) Heja dig, och hoppas att du snart kan få ett besked om vad det är för fel, och vad som går att göra åt det...

AM: Där sa du något... Fast jag har ingen mailadress till hyresvärden? Bara telefonnummer. Jag började med att ringa fastighetsskötaren, men han är ny på jobbet och vågade inte svara, så han gav mig numret till kontoret. Fast fel nummer, men det insåg han själv och ringde upp och korrigerade. Så nu har jag fått godkännande från kontoret, och ska bara komma överens med fastighetsskötaren om vart sandlådan i fråga bäst ska placeras.

Blir en "plastbåt"-variant. Såg exakt en sådan jag var ute efter i BR-katalogen

Härligt med ett ansikte på gosnosen och lilla Linnéa också förstås.

Har man underproduktion i sköldkörteln så lägger man på sig...den varianten jag har...Man blir helt seg, trött och tjock. Hypothyreos.

Överproduktion ger "tvärtemotsymptomen" dvs, hyperaktivitet, hjärtklappning och viktnedgång. Hyperthyreos.

Hoppas du får veta och framförallt få ordning på hela hälsan snart. :)

Tinga, de utreder nog hela killivitten allteftersom. Om de misstänker cancer så tror jag inte jag får veta det i första taget. Nu initialt är det "vi ska se ifall det är inflammation eller en egentlig överproduktion" som är det uttalade. Jag vet bara så mycket att det kan vara en lååång radda olika grejor och det påverkar kroppen på olika vis.
Och hur mycket man påverkas, vad som egentligen händer och hur det ska behandlas ser väldigt olika ut.
Jag hoppades på brev idag, men det fanns inget.

Ore, jo, men det beror på VAD som är fel. Vid överproduktion rusar kroppen och bland annat hela ämnesomsättningen. Det leder till viktnedgång, håravfall, ökad tarmfunktion, ångest och hjärtklappning bland annat. Eftersom man inte kan sova, så blir trötthet och därmed ofta nedstämdhet också en följd, trots att kroppen kör på övervarv. Man bli mer lättretlig och ilsknare än vanligt också. så saker som annars skulle mest höja ett ögonbryn, får en att gå i taket.

Vid underproduktion är det trötthet, nedstämdhet, orkeslöshet, viktuppgång etc.