Välkomna till Tivoli Empatia!

snaily -  

*skämskepsen på*

Har varit hos veterinären med Truls, dels för hans vaccination, men nästan ffa för hans öron-jodå, han hade "massor av jästsvampar i örongången" stackars liten och nu har de ryckt med den där peangen du nämnde Snigel. Han var enmycket duktig hund som skötte sig alldeles förvånansvärt bra, sa de. men tveksamt om han nu gillar den där veterinärtjejen nå vidare...

...iallafall, skämset kommer när jag ska betala kalaset.
För då har jag korten i fickan på min jacka. Och någon jacka behövde jag ju inte idag när det var så vårigt och 12 grader varmt och jag bara skulle mellan bilen och ingången. alltså ligger mina kort så fint hemma medan jag står hos veterinären 2 mil därifrån.
Så nu får min sambo åka förbi där och betala efter jobbet, eftersom banken ju såklart precis stängt och jag behöver börja med middagen , hjälpa sonen med läxorna och hunden dessutom är helt slut efter bravaden att BÅDE åka i lite läskaig abilen, bli ryckt i öronen och stucken dessutom.

Usch! jag hatar när sådant där händer! Man vill liksom försäkra tusen gånger "Jag HAR pengar på kontot men jag glömde..."

Men men. Jag kom ihåg hunden iallafall, och vaccinationsintyget och mig själv.

jag som träffade Yngla på det längre stoppet kan intyga att hon var en exemplarisk co-driver, strålande som en nyvaxad framskärm i vårsolen! Pricken höll hennes hand på lekfilten och de såg himla söta ut ihop. Hans enorma huvud hade krossat henne om han hade somnat på studs. 

Jag tycker Snaily och Yngla är värda en guldmedalj var för den bilåknings/bilkörningsbedriften!  

PB – äsch då, sånt händer mig typ jämt. Maken blir galen på att jag inte har koll på mina grejer. Han lägger mobil, plånbok och klocka på exakt samma ställe här hemma och hänger nycklarna i nyckelskåpet (fiffigt va?). Mina ligger i diverse jackor, väskor, bord, soffor... eh jaha nä jag vet inte vart den kan vara. Konstigt, jag hade den nog igår

Hej,

här kommer dagens rapport från mig! Visade sig att besöket hos spec MVC var ett TUL! Bebisen viktuppskattades först av en ganska färsk läkare (gissar jag för hon såg ut att vara i min ålder eller yngre) och sedan av en mycket rutinerad BM. Deras siffror diffade med en procent så det borde ju vara godkänt för läkaren som höll på att lära sig Leffe uppskattades väga 950 g och låg +11% vilket kändes bra såklart! Allt såg fint ut och jag kunde njuta av UL:et, Leffe var dock skitirriterad på UL-apparaten och boxade både med händerna och sparkades med benen när den var i närheten   Sån häftig känsla att känna den sparka och slå och se det samtidigt!

Vi frågade även om kön eftersom Leffe vägrat att visa oss sist men läkaren kunde inte se då Leffe knep med benen igen *suck* Sedan kom BM och hon frågade efter mätningarna om vi ville veta, ja så vi. Då säger hon:
Det är en flicka! Jag blev så paff så jag sa spontant: Är du säker? Varpå BM gav mig ett irriterat ögonkast och svarade ett ja som inte lämna något utrymme för diskussion. Maken säger då spontant: Men...då kan den ju inte heta Leif! Varpå BM tittar roat på honom och säger: Nej.
Leffe är en Leffelina!!!
Jag började gråta i bilen på vägen därigrån för alla känslor som kom över mig, det blev helt plötsligt en riktigt person i magen. Jag är fortfarande lite chockad men otroligt glad, könet spelar ju ingen roll, huvudsaken att bebisen mår bra. Jag trodde nog att jag skulle bli mer upprörd om det var en tjej igen, men jag känner bara stor glädje över att vi ska få barn igen och att S ska få en lillasyster. Idag har jag verkligen njutit och varit lycklig, det känns fantastiskt!

*studsar* IIIIiiiiiiih en Leffelina!!!! S lillasyster!  Vilket underbart sprudlande härligt inlägg, snorkan!!! 

EA - Har du fått ok på blodprov? *kram*