Välkomna till Tivoli Empatia!
I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?
Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn 
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav! Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.
Förra tråden:
) . En idé jag haft är att skicka henne ett meddelande om att jag hädanefter inte tänker läsa hennes bloggar elelr ha någon kontakt med henne eftersom jag tycker det är så dålig stil det hon gör mot honom. Inte så att det kommer förstöra hennes liv att jag uteblir hädanefter men hon kanske får sig en tankeställare av mitt meddelande. Fattar inte hur hon har tänkt sig att genomföra detta och komma undan med sin "hemliga blogg". Som dessutom hon godkänner alla inloggningar till så det går itne ens att skicka honom länken lite diskret. Hon är en snäll tjej egentligen men uppför sig i detta fall som en subba. Ursäkta språkbruket.
Vad kul att ni haft det bra och häftigt att få glamma till det! Synd på betongkepan idag bara. 
Jag tror nog det inte är så mycket att göra, men det var en bra idé att ändå berätta hur illa det berör dig och att du inte längre vill läsa. Men som Izzie säger, hon kanske vill få höra att det är galet det hon gör så att hon får tummen ur. Jag vet inte. Usch, stackars killen!
Tänkte börja springa istället men det är fortfarande lite för halt och ju längre tiden går utan att jag rör mig desto jobbigare blir det ju. Och om jag vet med mig att det kommer bli jobbigt så hittar jag på alla möjliga ursäkter för att slippa och så blir jag ännu mer godissugen och till slut får jag plocka fram gravvokläderna igen. Men, men. Vårpromenader med vagnen i solen är ju också lite rörelse om än i sakta mak, dels för att Nancy gärna vill följa med oss en bit och hon ska ju in och nosa överallt, och sen vill jag ju visa Pricken hela världen (fast han är inte så intresserad mer än av flaggvimplar och bilar, antagligen för att det rör sig). 