Välkomna till Tivoli Empatia!

Nenne, ja eller hur Jävla bajsfoglossning! Min BM sa ju att jag skulle räkna med i alla fall 2 månaders återhämtning efter förlossningen, så jag får väl försöka ha lite bättre tålamod... inte min starka sida dock .

Jag dras ju med en del fysiska komplikationer från Iris födsel som gör att jag inte kan motionera eller ens gå så jättemycket, dels har jag en bäckenbotteninflammation som verkar bli permanent, jag tänker i vart fall inte ta fler kortisonsprutor, dels har jag ett diskbråck som de inte vill operera men som inte verkar läka ut heller. Jag kan fortfarande inte vända mig i sängen, har jag väl lagt mig blir jag liggandes om jag inte försöker ta spjärn och lyfta runt rumpan med händerna för jag kan absolut inte lyfta eller ens hasa bäckenet för det skär som en kniv i ryggen. Har jag gått mycket under dagen, säg mer en en halvtimmes promenad plus att jag kanske städat lite hemma, blir det olidligt att ens försöka ligga ner och sova. Jag kan heller inte stå riktigt rakt utan står/går lite lätt framåtlutad för det är som en låsning i ryggslutet som gör att jag inte kan räta på mig ordentligt. Så detta betyder ju att jag får fokusera mer på maten. Jag gissar att min skolios och lite olika benlängd inte hjälper till att få det att läka eftersom det blir viss obalans i kroppen redan från början. Onekligen drömmer jag mig ibland tillbaka till före juni 2007 för sedan dess har det bara gjort ont. Kiropraktor, naprapat, massage, läkarbesök, kortisonsprutor, akupunktur har inte hjälpt. Fast jag menade inte att gnälla om det, jag ville bara förklara att för mig så blir det mer matfokus än att motionera massor.

Har förresten fått rullstol efter båda förlossningarna, det har nog tagits för givet tror jag för efter förlossningen med Astrid hade jag säkert kunnat gå. Fast det var rätt långt till nästa byggnad dit vi skulle i och för sig, de kanske inte vill att några alls som just fött ska gå så långt, vad vet jag. Efter förlossningen med Iris fick jag ryggskott och kunde i princip inte röra mig på flera dagar, då var rullstol nödvändigt, helst hade jag inte rört mig från förlossningssängen!

Snigeln, det klart det vänder igen med lilltjejen, fast det gäller ju att stå ut under tiden förstås.

Parnassia, hoppas att det är på gång att lätta för er i alla fall, ni har ju kämpat länge nu.

Men vad gör jag uppe så här sent när jag är själv med båda barnen, korkat är det.

Krya på er, ni som är sjuka!

Där sa du något, BS ? mot sängen!

halloj tjejer...

datorn har blivit knäpp! den är skitseg i reaktionerna när man är inne på nätet idag, antar att den är sjukt överanvänd osv, har försökt rensa lite men men får se hur länge den låter mig sitta här...

jag har inte läst igenom så mkt, här har det pluggats, jobbats och bara umgåtts med familj o vänner - trevlig och jobbigt på samma gång, lustigt hur fort man känner sig trött igen efter en långsemester

Snorkis - såg ngt om alla hjärtans dag och oförstående människor. Jag beklagar att ni då o då stöter på dem som inte förstår er i er sorg. tyvärr tror jag att vi människor generellt har svårt att relatera till saker o ting vi inte vet ngt om. Det är super lätt att rent hypotetiskt kunna sätta sig in i ngt, eller att i teorin veta allt om ngt men i det verkliga livet är teori och praktik två helt skilda saker! Jag kan relatera lite till när man generaliserar våra invandrare när man tror sig veta hur det är att vara invandrare, leva med ngn bara för att man sätt en dokumentär om en familj som farit illa pga de är invandrare tex. Eller när man säger negerbollar bara för att man allltid har gjort det och själv inte funderar på/bryr sig eller förstår att andra tar illa vid sig. Detta är två helt olika saker men jag tror du förstår vad jag menar.

förresten så har jag både fött vaginalt och med kejsarsnitt och blir det fler barn blir det helt klart snitt igen. rehaben efter just förlossningen är generellt längre än efter vaginal men inte ngt som inte är hanterbart tycker jag (o då fick jag ändå infektion och ett oläkt snitt i ca 10 veckor!)

Hattis, september - allt bra med er?!

viktklubb o viktväktare, nutrillet, allevo, Modifast, Gi och LCHF och ISOdiet - jag har prövat allt genom åren! jag har ju liksom alltid varit överviktig, kom ut på 4,5kg ngt sånt, var tjockast i klassen genom alla skolår och har liksom alltid fortsatt så. har dock alltid tränat sjukt mkt genom åren fram till ungefär 5 år sen då jag helt plötsligt blev sådär sambolat /nygift och nöjd!... den nöjdheten slutade med 10kg plus helt plötsligt och sen en graviditet med nästan 30kg plus på det och ni kan ungefär tänka er hur nöjda jag är med det... ligger ff 20-25kg plus från tiden före 2007... känns ju sådär va?!

Jag är ju så sjukt ambivalent när det kommer till att välja "rätt" diet... oenasidan känns GI rätt för det äter ca 40% av jobbarkompisarna strikt efter. sen har vi kanske 15% VV oc lika många VK, ett fåtal allätare och ett helt gäng LCHF:are.... vad f-n ska man välja liksom? alla pratar så gott om "sina" dieter/matstil men samtidigt så baktalar man alla andras och jag kan helt galet hålla med om allt de säger ju!!

GI var det jag gick ned mest på. jag mådde jättebra och följde det strikt men det tog sjukt mtk tid att bokföra allt i datorn hit o dit när man inte kunde laga sin mat själv då (ej tillåtet med medhavd mat på det jobbet)

LCHF fick jag jättemkt energi av, jag körde det hela hösten 2008 och halva våren 2009 men gick inte ned mer än max några kilon. blev väl lite smalare generellt men inget viktras inte. mamma som följde samma gick ned 25kg på samma tid - helt galet och vi lagade exakt samma mat varje dag!

nu kör jag efter devisen att det som verkar gott äter jag och inte det andra typ... totalt ohållbart, varannandag GI varannandag VV typ... måste väl bestämma mig men orkar liksom inte. får laga egen mat till mig samt stå upp för vad jag vill äta varje lunch (vi äter ute) vilket gör det svårare att följa en diet...

nä nu måste jag logga ut och strecha lite - har jätteont i ryggen efter dagens träning ( som jag hastig o lustigt tog mig tid till) ska försöka schemalägga 3pass i veckan men det är svårt att få till det utan att tulla på jobb eller barntid helt klart...

Lappis, tjohoo för att det går framår i kön! Och för att ert hus verkar poppis att bo i

Parnassia, säger som Kängu, skönt att se dig här, men jag hoppas också att Lilla snart vill sova bättre. Och krya på dig!

Snaily, hoppas att Yngla också vill sova mer snart! Kram på dig!

Vickan, vinkar tillbaka!

Tinga, köp blinget! De var jättefina tycker jag . Och välkommen hem till vintern .

Kängu, jag tycker att det är jättebra att du känner så . Jag känner mig för det mesta också ganska "nöjd". Det som störde mig något enormt under tonåren har jag lärt mig att leva med . Några kilon hade dock gärna fått försvinna...

Anågende vikt så tycker jag att det enda som har fungerat för mig är att dra ner på kolhydraterna. Körde enligt GI rivstart eller vad det nu hette, i några veckor, och började sedan äta lite mer kolhydrater. Men jag klarade inte av att äta så under graviditeten, då var det extra mycket kolhydrater istället . Får nog börja tänka lite på vad jag stoppar i mig nu, för jisses vad jag har blivit sötsugen sen Daisy kom . Kakor och godis, allt vill jag ha. Är ju något överviktig och jag hade gärna blivit av med några kilon, men till min stora glädje så försvann ganska många kilon snabbt efter förlossningen. Gick ner 10 kilo på en vecka . Så nu väger jag faktiskt mindre än vad jag gjorde när jag blev gravid, fast det lär ju inte hålla så länge till om jag inte gör något åt mitt sötsug.