• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • Lapinette

    mugglan - skriver under på allt du skriver ... kunde ha varit jag gällande vikten, dela på desserten med maken och att ta något litet sött (choklad) efter maten.

    Har alltid ätit i princip vad som helst men har istället tränat som en galning .. för det är jag van vid sen barnsben och kan inte vara utan. Nu i och med åldern märker jag att träning inte räcker, att jag inte kan stoppa i mig vad som helst längre men försöker hålla vikten. Hade liksom, mugglan, ett par extra kilon som jag gått upp men nu är de borta .  

    Blev lite skrämd i helgen när jag såg hur mycket min bror har gått upp (vi har ju samma sunda uppväxt). Han jobbar MASSOR (eget företag som växer) och äter för mycket, hinner/orkar inte röra på sig och gillar att dricka vin/alkohol. Jag vet inte riktigt hur men jag känner att jag borde säga något ... vi har hjärtproblem i familjen (åtminstone är det just hjärtat som sviktat hos både mormor och morfar). Försökte vara lite fröken "tråkig" i helgen med att prata lite low carb, motivera till motion etc. men han skakade mest på axlarna.

  • BrudSommar2006

    Muggles, klart det går, man måste bara komma in i det och ha kört några veckor och klarat helgerna bra så att man får in rutin på det. Som det är nu så misstänker jag att det inte bara är fett man går ner varje vecka i början och det är därför som bara små felsteg kan få det att bli plus/minus noll igen efter helgen, speciellt om man inte rör på sig mer än vanligt. Normalt sett går man ju inte upp ett kg över en helg.

    Fika på stan gör vi aldrig, gissningsvis för att vi aldrig är på stan, men någon gång ibland har jag träffat någon bekant och fikat på dagtid men då har det gått bra att bara ta en kopp te tycker jag, så länge jag inte är hungrig har jag inget överdrivet sötsug.

    Oupsie, jag blir helt galet sötsugen när jag ammar, det har varit likadant med både Iris och Astrid och så någon vecka efter att jag slutat amma helt så är sötsugen som bortblåst och allt är som vanligt igen. Bara det att om man ammar ett år med varje som jag gjort så hinner man få i sig en del. Gissar att om man inte var så galet trött skulle man orka stå emot bättre. Det är ju därför jag tar tag i vikten igen nu, färdigammat och allt känns bättre igen. Sedan skulle det inte göra något om man också fick sova på nätterna men, men, det kommer väl.

    Rött vin, urk, men jag ska läsa på mer om LCHF! Har nog flera länkar sparade här någonstans, läser ju Katrin Zytomierskas blogg, vet inte varför, gillar inte ens människan, men kan inte sluta!

    Omsan, jag har ju haft det så här i flera år nu så jag pratar aldrig om det. Jag ville bara förklara så att jag inte framstod som bara lat.

    Liten, jag kan simma, men det gör ont det också, det är som foglossning och gör ont i underlivet av att röra benen.

  • Lapinette

    Och så skickar jag självfallet kramar till alla behövande!

  • Lapinette

    BS - du får köpa en sån där "cykel" för armarna, den ska förbränna men du behöver inte röra benen.

  • BrudSommar2006

    Dela efterrätt med maken, det vore något, han som alltid tar dubbla portioner och fullkomligen vräker i sig och vill ha sin helt själv! Fast det klart, han kanske skulle kunna äta en och en halv. Som det nu är köper han hem semlor i två-pack och är glad för att jag inte äter det längre för då får han båda själv! Iris gillar inte semlor som tur är. Just semlor saknar jag inte ens, tycker inte att det är så gott i alla fall. Första semlan på året är alltid speciell, sedan kan det vara.

  • BrudSommar2006

    Cykel för armarna, också något jag missat tydligen.

    Min bror har lika lätt som jag för att gå upp och trots att de äter nyttigt hemma och han tränar som en galning så har han lite mage, det verkar vara riktigt sega gener vi åkt på. Fast nu när han tränar inför så många tävlingar hela tiden, nästa är väl att springa Vasaloppet, så är han smalare än jag sett honom tidigare.

  • Lapinette

    Springa Vasaloppet? Kan man göra det också? Maken min ska springa halva maran i September och är så taggad och tränar som aldrig förr. Han har gått ned 5 kg och målet är 5 kg till. Jösses, vet inte vad som har hänt men jag står bredvid och applåderar på.

  • Fru E

    Lappis-kan inte din make skicka lite taggning till min make med

  • Lapinette

    EA - om ni bodde närmare kunde ha släpa med honom till gymet. Nu tar han grannen i handen istället och bokar in honom på samma spinningpass som oss samt peppar honom till att de ska springa ett milslopp tillsammans i början av sommaren.

  • fru AM

    Snorkis: du är inboxad - bered dig på långläsning. Poopa gärna lite popcorn.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!