Hej hej! En trött och sliten snorkfröken tittar in...
Porchez - Anledningen att jag bröt ihop på alla hjärtans dag var flera bäckar små...Det började med att jag fått mail från en kollega från gamla företaget som hört att jag var gravid igen av maken, hon gratulerade till att vi skulle bli föräldrar till sommaren 
Jag ÄR redan förälder, det gör så förbannat ont att ha fått ett barn som så många inte räknar med, jag kan inte ens beskriva smärtan i det, så jag blev ledsen såklart och svarde inte på mailet. På fikat behövde jag ventilera och vände mig till min gamla vikarie för medkänsla, då fick jag höra att jag var överkänslig och överanalyserade. Då brände tårarna bakom ögonlocken. På lunchen blev det liksom pricket över i:et när de som satt runt mitt bord satt och diskuterade alla hjärtans och menade på att man måste köpa en present till sina barn denna dag, själv skulle jag åka ut till graven med maken och lägga en ros på S grav. Då sprack min fasad totalt och jag fick skynda in på mitt rum och dra igen dörren och sen tjöt jag så jag var rädd att någon skulle höra mig Efter det var den dagen inte så rolig längre...Sen på kvällen var inte makens mamma jättesmidig heller (svärfar har en dålig sjukdom och svärmor vägrar ta hjälp och kräver att sina barn ska ställa upp med såväl göromål som att lyssna på hur dåligt hon mår och hur jobbigt hon tycker det är) så han kom hem och var ledsen, så det var en skitdag helt enkelt.
Muggles - Du frågade mig för ett tag sen om fosterrörelser, jag tyckte jag kände något, någon dag innan RUL men var inte säker, dagen efter kände jag massor, jag gissar att någon psykisk spärr släppte då? Nu känner jag då och då men inte lika kraftigt som med S, så moderkakans läge gör nog en hel del + det extra fluff jag har på magen den här gången! Härligt att A&B mår bra och frodas! Jag pratade med en kollega igår då hon gratulerade till min graviditet och då berättade hon att hennes son fötts i v 28, han hade inga som helst men av det. Min andra kollega, hon som jag ska bli en kopia av har tvillingar och hon fick dem i v 36 
Ville bara dela med mig av lite bra historier, annars tycker jag bara man får höra det som går dåligt.
Lappis - Gud vad härligt med framsteg i kön, det verkar verkligen som att det rasslar till några åt gången när det väl händer något, så du får väl försöka tänka på det när det går segt. Galet med lägenheten förresten!
Tinga - Inte min stil på örhängen men diamanter är ju aldrig fel, så lägg ett bud! (de var definitivt inte tantiga!) Har precis avslutat Pansarhjärta vilken jag tyckte var suverän, Harry förstörde många nätters nattsömn! Har du inte läst den så gör det. Snömannen är ju galet bra. Jag gillar verkligen Jo Nesbös sätt att skriva och Harry är oemoståndlig på något knäppt sätt. Han är ju liksom en riktig hjälte! Kul att någon mer gillar böckerna! Oj vad många utropstecken. Gick in i v 22 igår, 16 veckor kvar...ge mig en snabbspoleknapp!
AM - En frisyr värdig en drottning! Frågan är bara hur artig du kommer vara mot värdinna genom att vida överglänsa henne och alla andra! 
Snartis - Jag har lågt blodtryck i normala fall och man får passa sig lite, inte stå för länge, inte resa sig för hastigt osv. Den här gången har jag även fått rejäla blodsockerfall två gånger, det var jätteläskigt, då trodde jag att jag skulle dra i backen och mådde dåligt resten av dagen efter det, usch och fy.
Kram till Liten som har magstrul och är på jobbresa, vilken mardröm!
Oupsie - Hoppas verkligen foglossningen försvinner för dig och att du slipper sluta amma, jag kan inte komma ihåg när min försvann men jag tror det tog ca en månad, men jag var ju "rätt så" öm i hela underredet oxå så det gjorde ju att jag hade svårt att röra mig oxå.
Apropå det, är det någon mer än mig som inte kunnat ta sig upp från stolar/soffor utan hjälp efter förlossningen? Hade jag inte haft maken + att han är så stark vet jag inte hur det skulle ha gått. Han fick lyfta mig helt sonika, jag kom inte upp själv pga av smärtorna.
Vilket leder in mig på nästa fråga, Telis och AM (och Tinga?) dvs ni som jag vet gjort snitt (är det någon mer?), skulle ni orka skriva ner allt till mig eller inboxa mig om hur snittet var? dvs hur var det innan? Hur kändes det? Hur var det efteråt? Både positivt och negativt, speciellt i från dig AM som har vaginala i bagaget sen innan. Jag var ju så dum att jag tittade på en ppt från Karolinska över ett planerat snitt och fick såklart panik! Nu vet jag inte hur bebisen ska komma ut
Jag hade bestämt mig innan för att inte gnälla denna gravididtet eftersom jag är tacksam över att jag är gravid igen, men idag är det segt, jag har ont i huvudet (det har jag väldigt ofta), ont i fogarna och är oändligt trött. Så!Slutgnällt på ett tag!
Imorgon ska vi till BM på första ordinarie besöket sen inskrivningen, hoppas hon är mindre nervös den här gången...Hon försöker iaf så gott hon kan. Men makens bistra min och min inte alltför glada min har fått henne alldeles ur balans de tidigare gångerna, första gången tänkte jag att hennes lilla snurra skulle gå sönder för hon slet så frenetiskt i den av nervositet!
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
(om ni förstår hur jag menar). Tänkte på det att det är en känsla jag önskar överföra på mina barn- man behöver inte vara modellsnygg men man är ändå fin som man är, liksom. Sorry nu om jag blev för pretto och självgod 