Välkomna till Tivoli Empatia!

Igår var jag och min son med om något väldigt skräckfyllt. Jag skrev ju innan vi åkte till träningen att "vore det inte match imorgon skulle jag stannat hemma". Vi fick verkligen ångra attt vi inte gjorde det. Det syntes inte riktigt här inne i byn HUR illa det var ute igår. Och medan vi åkte tilltog stormen och snöyran så vi snart inte såg vart vägen var. det var fruktansvärt. När alla andra kryper fram de också, så inser man att det är illa.
Nåväl, vi tog det mycket försiktigt och fortsatte framåt-helt enkelt för att det inte finns någonstans att vända längs den vägen. Dessutom hade vi ju husets far i Oskarshamn och han skulle hämtas upp efter träningen.

När vi gav oss i väg från Mönsterås för att hämta honom en timme senare var det total katastrof! Jag har aldrig befunnit mig ute i något liknande, och då är jag ändå uppvuxen i Jämtland. I perioder stod vi helt still mitt på E22:an med varningsblinkersen på och bara bad till Gud att vi skulle överleva och inte bli tagna bakifrån av någon långtradare.
Man såg i stormbyarna absolut i n g e n t i n g. Bara en vit vägg. Det gick inte att köra åt sidan, för ingen sida fanns och man såg inte ens reflexpinnarna på vägen. Jag har sällan varit så rädd. Jag körde helt enkelt sakta sakta och så nära mitträcket jag vågade, för där visste jag ju att det fanns väg och inte dike åtminstone. Hellre buckla än dike typ.
Folk körde med alla lysen som fanns och man bländades inte av att möta helljus-för de syntes knappt. Jag som alltid brukar säga "vad ska folk UT för", hade inte alls koll på vad väder vi hade att vänta den här gången. Det gick så jädra snabbt från uppehåll till full storm.

När vi väl kom fram till sambons jobb skakade jag i hela kroppen och bara grät. Skaket satt i resten av kvällen och jag tror att hamburgaren jag åt förbrändes i rena chockbearbetningen.
Efter någon timmes väntan i stan avtog vinden och vi kunde åka hem.

Idag kan man inte fatta att det var som det var igår. Idag är det sagoväder och nu ska vi gå ut och vara i solen och glädjas över att hur jävigt livet än kan vara ibland, så lever vi iallafall.

*fortfarande en anling slak i kroppen*

PB - lät som en hemsk bilkörningsupplevelse!! *kram'

Hörrni resturangnördar i Sthlm - är Wagamama bra? *nyfiken*

Nästa gång jag ska gå på restaurang på kvällen utan barn så ska jag testa detta ställe som av många blivit höjt till skyarna: http://www.rakultur.se/

Lappis - det låter fantastkt! Hur var vinerna?

Tittar in lite snabbt för att önska alla en trevlig helg .

Här är mina föräldrar på besök så jag hinner inte kommentera allt som jag tänkt.

AM, fy vad trist med inställt resa .

PB, usch vad otäckt att ut och köra i sånt väder.

Ska försöka titta in imorgon. Förstår inte riktigt vad tiden tar vägen, läser vad ni skriver när jag ammar . Men det blir aldrig någon tid till att sitta och skriva känns det som.

Krya på er ni som är sjuka, och kram till de som behöver och vill ha!

AM - aha! Jaa jag såg att det verkade vara en kedja av nåt slag. Ska dit med en kompis på onsdag, efter hennes förslag, återkommer med rapport. Ser ju inte som om man blir rånad på kuppen heller...

Mopedvin - vinerna var bra till maten men inga, förutom det österikiska, som vi skulle leta upp för att köpa hem. Den första från Piemonte minns jag faktiskt inte ens hur den smakade. Den andra var Veltlinger som vi tyckte mycket om. Inte så mycket smak, lätt men ändå komplex. Supersvår att förklara smaken men tillhör absolut inte något tungt ekfatsvin medan Syrahn från Sonoma var en saftbomb. Förstod det när han förklarade att det var från Kalifornien och när vi sedan såg färgen på vinet. Jag sa med en gång ... saft! Och det är inte vår smak men till maten var det riktigt bra. Till osten fick vi en jättegod päroncider från Normandie. och det sista, dessertvinet, från Roussillion smakade portvin.

Vickan - har ätit på Wagamama i London och Köpenhamn (luncher), dock inte i Stockholm och tycker det är gott. Mycket nudelrätter etc. De blev testade av SvD i veckan som gav dem 3 av 6 möjliga poäng.

AM - har pratat om Råkultur med maken men jag tror vi tar den ultimata sushi-upplevelsen i Tokyo istället för varje gång jag för det på tal så skriker han inte direkt tjohoo. Kanske är det för att han äter sushi minst en gång i veckan och därför inte ser det som något extra.

pb - obehagligt att köra! Har idag på vår promenad ned på stan sett många sladdar och folk som försökt gräva fram sina bilar. Helt otroligt vad mycket snö det kom på en gång.

Ser på menyn att Wagamama har sobanudlar - det förändrar saken, det är ju galet gott, tycker jag. Måste gå dit och testa själv någon tag!

Beställde förresten pecis en Mason Pearson - billigaste jag har hittat: www.richardjohn.co.uk
(i den storlek och modell jag ville ha, billigare än djuraffärerna också! ) //hälsningar Mammadjuret