Makens humör har varit något mer balanserat (törs knappt skriva det för då kommer det väl ett bakslag...). Han har fixat och donat med min rostiga lilla Golf och imorgon ska den besiktigas och sedan säljas.
Skönt för honom att ha något att pyssla med, där han kan ta paus och vila när foten svullnar, samtidigt som han fortsätter rehabiliteringen, tränar, tänjer och kör sitt sjukgymnastikprogram. Så han ska vara igång lite, men inte jobba med sitt snortunga jobb där han går och står hela dagen, lyfter flera ton på en dag, pallar på 25 kg i gross och parti.
Läkarna gillade inte att foten fortfarande är så pass svullen, så han är fortsatt sjukskriven till 15/11.
Vi har dock väldigt ansträngd ekonomi just nu. Maken på sjukskrivning och så det här bilinköpet som vi hade planerat till december egentligen. Men nu dök DEN bilen upp och vi kände att vi inte vågade vänta längre till december. Då är det VINTER och KALLT (kan vara) och då behöver jag en rejäl bil. Så vår ekonomiska plan gjorde en vurpa och nu är det jävligt kämpigt två månader framöver. Vet inte hur vi ska fixa detta riktigt. M
Eftersom jag jobbar med ekonomi hela dagarna så har jag liksom överlåtit åt min make att ta hand om det (jag övervakar förstås lite i bakgrunden), för att han ska lära sig hur det fungerar. Han kommer från en kultur och uppväxt där man aldrig fått lära sig att handskas med pengar. Först styrde staten över familjernas ekonomi med järnhand och sen föll allt och då blev det fullständigt kaos... ja ni vet ju själva det landets historia. Från att först aldrig haft några pengar alls så hamnade min make i business-världen i sin brors firma och hade helt plötsligt hur mycket som helst att röra sig med och behövde inte tänka speciellt mycket på pengar. Sen kraschade allt och han kom hit. Det har varit j-igt jobbigt att lära om honom kan jag säga. Särskilt med den andra problematik han har... Men nu har han budgetmallar i Excel för varje månad som han följer upp och uppdaterar. Ett medvetet drag från mig att låta honom ta stor del av ansvaret för detta.
Från början gallskrek han när han insåg att i Svedala måste man planera sin ekonomi, särskilt om man är arbetslös med 3000 kr/mån och har en fru med kontrorsråttelön och dessutom föräldraledig... 
Han var inte van att tänka och räkna pengar, det anses fult i hans land.
Nu sitter han dagligen och kollar vårt lilla excel-ark
Att det nu blev så här jobbigt är dels pga av hans sjukskrivning, som vi ju trodde skulle bli betydligt kortare än den blev, bilinköpet som kom två månader för tidigt och så har maken gjort några tankevurpor och felbedömningar i sin ekonomiska planering (vilket han OFTA gör kan jag säga... det är liksom en del i hans "diagnos", som han ännu inte har).
Nåja, jag hoppas vi lyckas styra upp detta. Det sliter jävligt på humör och vårt förhållande, suger jävligt med energi. Jag är en sån som alltid haft järnkoll på min ekonomi, nu har jag fått släppa lite av den kollen, i o m att jag låtit maken börja ta ansvar för detta, och jag har ångest på kvällar och mornar; Hur ska det gå...
Pengar är inte allt, men mat på bordet och att alla räkningar är betalda är faktiskt jävligt viktigt, särskilt när man har små barn.
Så... alla tummar som hålls för att vi ska lyckas sälja min Golf till massor med pengar behövs tjejer!!
Kram!
Vad mycket jobbigt på en gång ni haft! Såklart man blir nere och att det tär på humör och ork. Men som flera redan skrivit här, vi finns här och vi vill dela allt , som du känner att du vill dela, med dig. 
