I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Det är jättejobbigt att gå hemma i röran hela dagarna utan att hinna med ngt. För det gör man inte när man har småbarn. Skönt att du kan prata om det med maken iallafall, annars har du ju oss också!

Bjud hem lite hjälp och få allt färdigstädat, så ni kan ta det lugnt sen. Det hade jag gjort! Jag hade också utan att tveka kommit hem och hjälpt er att fixa klart om jag bott lite närmare. Be om hjälp av vänner, så kommer ni må bättre sen!

Så kan jag också känna det ibland!

MEN, vad motigt du haft det! Tur att allt är bra med lilla E:s hjärta. Många kramar till dig!

Kramar tillbaka. Håller tummarna imorgon att den lilla har vänt sig!

Du, ta och vänj dig!

Jag satt just och sa till min jobbcoach att "det är HELT osannolikt men alldeles underbart att man kan hitta människor somblir ens bundsförvanter i tillvaron genom att hänga på ett internetforum" Ni bidrar SÅ mycket i mitt liv!

Fortfarande: om inte Ninnis och andra tjatat halvt hål i huvudet på mig, hade jag nog kanske aldrig ringt det där samtalet som ledde till inseminarierna och nu är det IVF-vilket jag verkligen aldrig tänkt ge mig in på. Inte för att det blivit som jag vill ändå hittills, men själva poängen är att saker i mitt liv faktiskt påverkas av att ni finns.

Och en annan sak: om din svärmor bor 300 m ifrån er så är hon inte en liten del av ditt liv!!! Sådana faktorer kan ta sig oerhörda proportioner och bli energislukare man helt enkelt måste ta sig till botten med. Kolla Bruttans insmygande svärfar!
Och din svärmor behöver uppenbart få lite bättre gränsuppfattning och perspektiv på rimligheten i sina krav och förväntningar. Jag kan säga att några 300 m för min del hade varit en total omöjlighet. Jag hade antagligen skallat svärmor vid det här laget då.

Och blåsljud på hjärtat är ju en skitläskig sak! *ryser*

Heloise och jag pratade om det här inatt, att man ibland känner att man inte ska komma med sina jättetraumatiska supergrejor och nocka hela tråden liksom. Som Heloise kände med sitt nattångestinlägg i förrgår. men vi VILL ju dela både stort pch smått, i vått och torrt.
Och skillnaden på om allt bara blir ett evigt gnäll och malande från ens egen sida, tror jag ligger i att man märker ganska väl om någon verkligen bara sitter och ömkar och neggar JÄMT eller om det blandas lite av förtvivlan och tillförsikt i ens liv.

dfk: vad spännande att träffa lillasyster! Ska bli kul att höra om det sen

Daa:

Fru sy: spännande med RUL!

lanovia: jobbigt att bo i byggdam! När vi flyttade in i vårt hus var Moa fyra månader och det var jobbigt med en massa ouppackade kartonger och röra överallt samtidigt som man hade en liten bebis.

lanovia: Visst tar det på en om man bråkar, även om det är småsaker så tar det på krafterna. Det är jobbigt att bo i ett kaos, speciellt att gå hemma i det hela dagarna och inte ha möjlighet att göra något åt det. Har ni lagt upp en plan på hur ni tänker er med renoveringen? Det tycker jag kan hjälpa en del.

Vi sitter ju i samma sits här, bestämde att vi skulle bo in oss ett år innan vi började renovera. Jag vill att det skall hända på en gång nu, helst i alla rum. Däremot har jag varken ork eller lust att göra renoveringen nu. Mannen är lugnare och tycker att det är väl inte så bråttom. Vår toa hade verkligen behövs göras om och jag skulle gärna ha det klart till våren innan vi blir fler här, och även tvättstugan då. Det är bara det att vi behöver spara en del för att kunna göra den renoveringen och vi vill inte riskera att stå här utan fungerade toa till våren med en liten bebis. Därför har vi bestämt att vänta till nästa höst. Vi ska ta in folk som gör det och så kanske jag bor hos mina föräldrar under den jobbigaste tiden. Just renoveringen är något som vi tjafsar om en hel del här hemma, men det har faktiskt hjälp att vi satt oss ned och gjort en plan tillsammans på när vi tänker oss genomför projekten och i vilken ordning de skall göras. Just prioriteringen av vad som är viktigast tycker jag är svårt... mannen tycker vi gjort jättemkt nu när vi lagat skorsstenen, isolerat hela taket och fixat lite smått på plåttaket där det fanns tendens till att regna in. Jag förstår ju att detta är nödvändigt, men det är inget roligt att lägga pengar på sådant som inte syns... 

Tack! Än finns det tid för pyret att vända sig, om nu inte vattnet skulle gå...

Fru Bygg, USCH vad tufft du har haft det! Fy för jobbiga svärmödrar och surgubbar. Men för att lilla E har ett friskt och fint hjärta!

Kul att du är tillbaks

Kram!

Åh, jag minns det som det var igår. Oj vad jag tjatade på dig! Jag kände mig nästan lite taskig ibland... *nostalgisk*