passionsblomman skrev 2010-10-20 12:27:13 följande:
Du, ta och vänj dig! Jag satt just och sa till min jobbcoach att "det är HELT osannolikt men alldeles underbart att man kan hitta människor somblir ens bundsförvanter i tillvaron genom att hänga på ett internetforum" Ni bidrar SÅ mycket i mitt liv!Fortfarande: om inte Ninnis och andra tjatat halvt hål i huvudet på mig, hade jag nog kanske aldrig ringt det där samtalet som ledde till inseminarierna och nu är det IVF-vilket jag verkligen aldrig tänkt ge mig in på. Inte för att det blivit som jag vill ändå hittills, men själva poängen är att saker i mitt liv faktiskt påverkas av att ni finns.Och en annan sak: om din svärmor bor 300 m ifrån er så är hon inte en liten del av ditt liv!!! Sådana faktorer kan ta sig oerhörda proportioner och bli energislukare man helt enkelt måste ta sig till botten med. Kolla Bruttans insmygande svärfar! Och din svärmor behöver uppenbart få lite bättre gränsuppfattning och perspektiv på rimligheten i sina krav och förväntningar. Jag kan säga att några 300 m för min del hade varit en total omöjlighet. Jag hade antagligen skallat svärmor vid det här laget då.Och blåsljud på hjärtat är ju en skitläskig sak! *ryser*Heloise och jag pratade om det här inatt, att man ibland känner att man inte ska komma med sina jättetraumatiska supergrejor och nocka hela tråden liksom. Som Heloise kände med sitt nattångestinlägg i förrgår. men vi VILL ju dela både stort pch smått, i vått och torrt.Och skillnaden på om allt bara blir ett evigt gnäll och malande från ens egen sida, tror jag ligger i att man märker ganska väl om någon verkligen bara sitter och ömkar och neggar JÄMT eller om det blandas lite av förtvivlan och tillförsikt i ens liv.
Tycker faktiskt att lilla Elise och Panzerfamiljen har blviit en del av våra liv - på något sätt. Känns såå viktigt att få veta hur det går för lilla superbebisen och hennes familj. Självklart får man ha sina ego-inlägg här, var annars? Alla är så stödjande och goa!
Det var mycket tack vare er som jag nu har min lilla bus-padda, att jag vågade stå på mig och hämta hem henne!
)
