I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Maken fortsätter och surar, vet inte varför, antagligen för att han har ett stort projekt på G som inte är nåt roligt; fixa till min rostiga Golf.
T:s bästis ska komma och sova inatt till imorgon och imorgon till i övermorgon. Mamman (som är MIN bästis och hon känner maken mycket väl) ringde imorse och sa att hon fixat så flickan kunde sova hos sin storasyrra istället, eftersom jag har det nog jobbigt med en sur make, som kanske blir ännu surare med ett extrabarn i huset.
Jag blev alldeles och så jag pratade med henne och sa typ "Nä, vet du vad. Nu är det din flicka som kommer hit, jag har redan lovat T, och maken sa tidigare att det var okej, att det kvittar för honom, och jag tänker INTE börja anpassa hela jävla vårt liv efter honom och hans humör"
Jag och flickorna måste ju fortsätta leva ett normalt liv, han kan sura på bäst han vill. Man kan ju inte hålla på och curla runt honom hela tiden. Flickorna får hela tiden bli besvikna och anpassa sig efter honom, nä fan det vägrar jag !!!
Vi blir som medalkisar som stänger in oss och slutar träffa folk för att pappa har en dålig period. Nä, för helvete! Det ställer jag inte upp på. Särskilt inte som han säger att han inte ska gå på samtalet på torsdag. 

Tänker jag fel, borde jag ta mer hänsyn till maken? Tycker att jag tar nog mycket hänsyn till hans problematik, faktiskt. 

 

Vad kul Ninnis med så många befruktade ägg, håller tummarna!
Jag håller också tummarna för dig passion att du ska få din lillskrutt-skrutte som ska heta något på E!!

Sonja, du har inte förväxlat min man med din man? Jag lider med dig, men vet hur gosiga de kan va! I längden tär det och det är klart att du inte ska behöva stå ut med ett helt oacceptabelt beteende. Hoppas att din man också nu börjar inse vilken diamant han har till fru! Kram

Andbeyond, kul med en tjej!

Oj jag hann inte läsa det du skrev sist! Anpassa dig inte till hans humörsvängningar, stå på dig! Du tänker klokt och sunt, och vare sig han vill eller inte så måste han gå på samtalet, därmed basta! Han riskerar att bli av med sin fina fru och familj, nu får det vara slut med det! Jag blir också upprörd!
Jag menar förresten Flamman! Sorry för ihopblandningen!

Grejen är den att vänninan åker söderut och hade problem med barnvakt just de två nätterna, så vi (jag o maken) har redan tidigare (när maken hade en "bra" period, då han lovar en massa och ingenting är nåt problem med överhuvudtaget) sagt att flickan kan vara hos oss.
Det är DET som är så jobbigt med makens problematik, att man kan aldrig lita på att man kan genomföra saker som man lovat, för allt beror på hans humör. Jag orkar faktiskt inte ta hänsyn till det hela, hela tiden. Inte när jag ser att det går ut över resten av familjen.  Om det bara är en middag hos mina föräldrar som vi lovat, ja men fine, stanna hemma och sura, det gör inget, vi åker själva liksom. Men när det är VIKTIGA saker, när folk faktiskt är beroende av att man ställer upp på det man sagt, DÅ känner jag att jag faktiskt inte kan ta hänsyn till hans "humör" nå mer.

Fattar nån vad jag svamlar om?

Tack Dfk Sonja, vem f-n är det

*springer på lunch*

Flamman,Nej precis! jag håller med dig!! Ha en trevlig lunch nu!

Kram, Flamman. *vinkar tillbaka* Rätt tänkt, tycker jag. Att ni inte ska anpassa er, alltså.
Imorse fick jag åka, så jag märkte inte alls av någon halka. Imorgon när det är min tur att köra, däremot, ska jag vara försiktig.

Och så ska jag be om en tjänst: om jag någon gång idag eller de närmaste dagarna tittar in här och ryar om rött i toalettstolen, kan då någon vara snäll och förmedla ordet "Rödbetssoppa" till mig på lämpligt sätt, fortast möjligt?
(gott var det, förresten).

Men var försiktig när du går också Det är jättehalt ute!

Aha, har du ätit Borsjtj? Muuuums!

Flamman, helt kort: Du tänker inte fel. Du tänker rätt. Och du ska dessutom kräva av honom att han går till samtalet. "för visar du inte att du tar det här på allvar så kommer du att få leva med dig och ditt humör alldeles ensam, du trodde väl inte att det skulle bli LÄTT?"