Hej ladies!
Som jag har saknat er, men jag har ägnat merparten av min tid åt att a: gråta och b: gråta och c: gråta...
Babybluesen är något bättre ikväll än igår när jag bölade så att jag trodde såret skullle gå upp 
Idag har varit en jättebra dag, alla Elise värden har förbättrats inklusive syrabasen som var lite högre igår, hon är snart under 5 i sänka och därmed infektionsfri, hennes bilirubinvärde är 102 och under 100 stänger man av lampan( men vi har enats om att låta henne sola på för det skadar inte och hon gillar att sola).
Hon äter full ranson mat så de har tagit bort droppet, hon behöver inte cpap'en men den underlättar så trycket får vara kvar. Hon har fått igång magen och bajsat 2 lilla a och 2 STORA A( nu är man där i mamma-bajs-träsket), hon har öppnat ögonen flera gånger idag och varit mkt mer rörlig och verbal( mini-gny).
Dessutom har mamman varit i så pass bra skick att hon har kunnat ha henne på bröstet hud mot hud i flera timmar. Det har gjort mig lugn, det här med barn, det är som knark( antar jag för jag har itne varit beroende av knark) men jag blir helt kallsvettig och panikslagen när vi varit borta länge, som en knarkare som måste få sin fix, men så fort jag ser henne, rör henne så sänker sig lugnet. Det är helt enormt, vilken känsla, vilket mirakel. 
Jag mår hyggligt, det gör ont hela tiden, mer eller mindre men det är som det är sa doktorn, jag har en katastrofsnitt invändigt som är väldigt stort så det är inte så konstigt. Det mentala slår till ibland, vi har varit med om något fruktansvärt, och i mitt fall även något vidrigt smärtfullt rent fysiskt, som jag vet att jag måste bearbeta så småningom.
Men vi har varandra och vi är väldigt bra på att prata med varandra och att ventilera. Min man går ju som ni har märkt inte av för hackor och han har varit ett enormt stöd för mig, och jag hoppas att jag har kunnat vara ett stöd för honom med, även om jag inte var det just måndagen den 4e oktober.
Jag vill tacka er alla från djupet av mitt hjärta för kläderna till Elise, det betyder så mkt, ni kan inte ana. Hennes första brev, första paket, innan hon ens fått sina 4 sista siffror! Ni är underbara!
Nu ska jag slinka in i den andra tråden och tacka för allt stöd.
Jag är ego och kommenterar inte( har inte hunnit läsa ikapp) men jag hoppas att allt är bra med er och att magar växer, och att det går bra för ninnis och blomman.
Jag har tänkt att jag ska spara några inlägg som skrivits till Elise, jag tänkte göra en bok med alla sms, inlägg ang henne etc så att hon får veta vilka underbara människor som hållit tummarna för henne. Om någon av er har nått emot att jag klipper ut era inlägg så säg ifrån, no hard feelings 
Stora varm hjärtliga kramar
Syskonkärlek tror jag det kallas 
