I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Hurra hura hurra på bästa Flammans födelsedag!

Jag är säker på att tårtorna vart underbara, det känns när tårtor är bakade med kärlek!

Jag ska ge dig ett superrecept på marängtårta, lite småseg, smulig sådär som man lägger ihop med hallongrädde mellan, lätt som en plätt att göra, MEN man ska aldrig baka maränger en regning dag

Jag kommer in och hänger alldeles snart, ska bara betala av liberias stasskuld först...

Åh, hej bara, vad man kan få höra om sig själv!
Vi har en stackars arbetskamrat som har så mycket att göra. Det är verkligen synd om honom. Det är knappt att han har tid att sitta ner och prata med sina vänner en halvtimme-trekvart här och där under dagen och knappt att han har tid att de flesta morgnar sitta och mjukstarta en halvtimme-trekvart innan han tar tag i sitt arbete. Ännu svårare är det att ibland känna att det är tufft att hinna bli klar så han kan stämpla ut en timme tidigare för att göra vad han nu ska göra hemma eller på stan.

Idag, när min stackars arbetskamrat tyckte att chefen ställde lite krav på honom, utbrast han att en del minsann sitter fruktansvärt mycket på internet. "H, till exempel. Och Daa!"
"Fruktansvärt mycket på internet?" undrade jag ganska skarpt. "Hela dagarna!" blev svaret. När jag påpekade att det inte var sant och att jag då defintivt inte sitter mer vid internet än han sitter och småsnackar med besökare fick jag veta att jag har fel och att han inte ljuger.

Jag har klagat en del här på att jag har mycket att göra nu och att jag är tyngd av dåligt samvete för att jag inte hinner med i rimlig tid. Det står jag för, för det är så. Jag jobbar på så gott jag kan, men det försvåras ju av att kroppen ibland säger nej, nu räcker det. Men så ska det ju vara, jag bär ju på tvillingar för tusan och deras hälsa går före allt.
Jag minns inte senast jag blev såhär arg. Nu har jag lugnat ner mig en aning. För att få någon som är så blind för annat än sitt eget, men samtidigt inte ser sina egna tillkortakommanden, att förstå att h*n inte har rätt hjälper det inte med ord. Det hjälper inte med våld. Det enda jag kan göra är att skita i honom.
Men så vet jag ju att han gärna pratar om hur synd det är om honom, så en vettig gissning är att jag har dåligt rykte bland några som jag ibland jobbar med (fast som inte är mina egentliga arbetskamrater): jag är en av hans hemska arbetskamrater som låter honom slita svårt medan jag bara sitter på internet.

Förra veckan var han jättetrevlig att ha att göra med. Idag skvallrar han för chefen att jag sitter mycket på internet. Och det är inte ens sant.
Suck. I slutändan är det mest synd om honom.

Bra jobbat, ni som läste ända hit. Nu när jag har skrivit av mig kan jag gå och få mig lite käk. Sedan kanske jag hinner kommentera litegrann av vad jag hade tänkt.

Hvidis: hoppas att det kärva hemmavid löser sig snart. *kramar*

Bruttan: härligt med hästarna!

Solde: grattis till framgångarna! Fina kissekatter.

Oj. 12.15. Vet inte hur länge jag kan dra över innan jag anses sitta på nätet hela dagarna...

Hoppas ni får en fin eftermiddag.

Daa: Du är verkar helt klart tillhöra den skara människor som inte utnyttjar det faktum att du har tillgång till internet på din arbetsplats, annat än när du har lunch, och då får du väl göra vad du vill? Jäkla gubbe, komma där med en massa anklagelser, dessutom får man väl skylla sig själv om man hänger med polarna istf att jobba!

Bruttan: Härligt med pållarna, Demilia hade vi en travare som hette en gång i tiden. Menskopp ska jag också köpa så fort Jullan är ute, kände mig lite nedslagen ett slag när jag läste informationen, ingen unge och ogravid muffla längre, utan stor har varit gravid muffla

 

Blomman: vad skönt att ni har kommit in i gemnskapen i byn så fort, fast ajg hade nog inte väntat mig nått annat

Grattis till vinsterna Solde, själv har jag försäkrat Tirza och ska ta det stora enorma steget med att släppa ut henne på egen hand i världen, jag vill egentligen inte för jag är såå rädd att nått ska hända henne, men det går inte att ha henne inne längre hon driver oss alla till vansinne. Slåss med fluffisarna, bråkar med mig, har ner alla blomkrukor, tuggar sönder och river på allt. Så jag har gett mig och insett att hon inte är lycklig inne utan vill vara ute, så då får hon väl vara det.

Hvidis: stort steg att sluta amma, hur känns det?

Nu är räkningarna betalda* insert gråtande smiley här* och jag ska gå och göra lunch, sen röja av köksbordet så att jag kan äta. Har en jobbig vecka framför mig, kommer jobba 9 dagar på raken Det kommer inte att bli kul, men sen är det inte mkt kvar innan jag äntligen får gå hem!

 

Hejom fejom!

Sitter och ringer en massa sådana där samtal man väl borde ringt för hundra år sedan. Så jag har inte tiiiid men jag måste ju kolla hur ni har det.

GRATTIS fina Flamman på din dag! Får jag fråga hur många av dina kollegor som bjudit på hembakt på sin dag? Nä, jag trodde väl det. De har köpt färdigt eller hur?
Fast du gjorde ju rätt från början, inte fasen ska det vara smält smör?

Heloise, jag är helt överrtygad om att livet kommer att ändras för er när Tirza kommer ut. Hon har ju liksom röjt ute sedan väldigt tidig ålder. Och hon har pantrar och mästerjägare i blodet.

Fast min ena sådan ligger förbannat risigt till just nu, för hon har börjat gå och sätta sig och pinka på en gardin som är så lång att den ligger ut på golvet. Hon gjorde det första ggn när hon hade tratt nu nyssens för hon hade ett sår hon skulle låta bli att klia på. Då blev hon dum i uvudet och kunde plötsligt inte använda lådan. Nu är det uppenbart så att eftersom hon kontaminerat just den där gardinvrån, så tänker hon gå dit fler ggr. Trots att gardinen såklart är tvättad. Jag vet inte vad jag ska göra.

Villemoa skrev 2010-09-27 09:16:46 följande:

? Nu blandar du nog ihop mig med någon. Just nu har svärfar hållit sig lugn. Bruttans svärfar däremot kanske du vill morra lite åt...

Menskopp, ja det är en sådan där sak man borde pröva kanske.

Daa, vilken mupp till kollega!

Heloise, en sak anående menskoppen bara. Du ska inte använda den till avslaget efter förlossningen. Man ska vänta i minst 6 veckor. 

Daa, men du är ju inte alls inne här hela dagarna! Vilken fräck och lat arbetskamrat. Grrr!

Jag tönkte nog att det var nått sånt, dessutom kanske jag itne vill in och pilla för mkt efter Jullans storslagna entré Men sen när allt känns något så när normalt så ska jag prova en menskopp! Har börjat fundera över preventivmedel efter Jullan, har ju haft hormonsprial i 10 år, och trivts bra med den, förutom sista året då jag inte var helt nöjd, fråga mig itne varför, men jag var itne riktigt riktigt nöjd med den, hade ont i magen ofta och kände mig allmänt off.

Kopparspiral vill jag helt inte ha, eftersom jag inte vill blöda mer och få mer ont. P-piller får jag itne äta pga min familjehistoria med blodproppar, hjärtinfarkter etc i alla led. Pessar funderar jag lite på, får höra hur du upplever femcap Aleta.

Hej!

Daa, jag kommer på en gång!!
Jag tar med mig det lilla vresiga stoet som sparkas, hon kan få umgås med din sk.arbets"kamrat" och sparka lite vett i den skiten!!
Hoppas han får njursten, det ska visst göra ondare att pinka ut än att föda barn!
Moaaaahhahahahahaaaaa:-E

Flamman; jag instämmer med kloka Blomman, hur många har bjudit på hembakt?
Du är fantastisk som ens bakade och tog med dig!

Blomman, jag kan inget om katter men finns det inte sån där fy-sprej? Kan det hjälpa?

Svärfar ja... idag kom han insmygande igen, hörde honom inte förrän han var två meter i från mig, jag blir tokig!
Jamen hur svårt kan det vara att ropa hej vid dörren om man nu av någon synnerligen underlig anledning inte kan knacka eller använda vår ringklocka...Sen kommer han fram och pratar med Grodan fast hon ammar, när hon släpper och kollar (hur kul är det att sitta där med bröstet i ansiktet på svärfar) så hostar han och harklar emot henne och klagar på att han har ont i halsen

Desstuom går han bara in i bland och gå ner i källaren och gör saker i matkällaren för att ha sin potatis där, im det sen passar eller inte, skit samma...
Så idag har jag tagit ett beslut tillsammans med maken att nu börjar vi låsa dörren!
Jag måste få ha mitt hus för mig själv och kunna gå naken om jag vill utan räddsla för att det står en gubbe gömd nånstans...

Ego igen, sorry men det är skönt att vi fattat ett gemensamt beslut och att maken förstår hur jobbigt det är för mig. Sen tänker jag på stora I och mellan M också, de börjar bli lite blyga för att vara nakna och de ska kunna komma ner och äta frukost i t-shirt och trosor utan att bli glodda på eller kommenteras, vilket han också kan göra..

Jag läser....alltså lever jag!

Morrar o skrattar o hytter med nävar o gråter tillsammans med er......
Blää för respektlösa gubbar o människor, dumma kollegor o hästar. Även om hästsparken i rumpan var rätt rolig!

Det ska inte vara smällt smör för att det ska kunna vispas fluffigt.....rumstemp smör/margarin som vispas i en evighet....beredare är guld för elvispen hade inte orkat långt.

Pavlova är den bästa marängen som finns.( o den enda jag gör)...superlätt att göra o kräver inte en massa klydd! Kan ALLA göra!

Här är allt ok.....Syrran har skickat in papperna.....anmälan är inne....polisförhör avklarat...nu pågår projekt utrensning! hon är stark....men är lite orolig då hon har en kollega (manlig o tydligen vääääääldigt snygg som sitter eg i precis samma sitts fast utan barn o hus)......som är utbildad samtalsterapeut.....så de pratar o smsar massor....o det är hela tiden ngt om denne kollega...."vet du han sa ditten o han sa dutten o då skrattade jag o sa blutten tillbaka...hahahaha".....är lite rädd att hon ska förlita sig för mkt på denna kollega som själv inte mår så bra o har varit precis inlagd på psyk....tror han har mer än tillräckligt med sig själv eg....men han har sagt till syrran att allt hon berättar för honom gör att han kommer igenom sin egen skit lättare.... hmmmm är skeptisk.......

Har lagt gräs hela fredagen o är fortfarande lite matt i ryggen...men fint blev det....busan är salig över att sitta på gräset o känna!

Ingis, underbart att höra ifrån dig

Skönt att syrran jobbar vidare men jag förstår din oro, man behöver ju ofta nån som orkar bäre en när det är som värst, och det värsta har väl kanske inte kommit än (i fasen skilsmässa alltså) att rensa brukar vara enkelt, det är sen när man är ensam som ångesten kommer, även om ärkeaset är ett ärkeas....
Konstigt det där!

Låter underbart att se Busan sitta och känna på gräset *vill se* :-B