• passionsblomman

    I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

    Allra käraste trådvänner.
    Vi går mot brons och guld september. Nya planer, nya val, nya möjligheter.
    Nu har vi följts åt så länge, så nu går det inte att släppa taget. Nu måste vi få veta hur fortsättningen som följer blir. För oss alla.

    Det är mer värt att ha varandra i de tuffa tiderna än vad ord räcker att beskriva. Det är mer glädje än någon kan fatta att få dela alla skratt och det goda som händer med vänner tvärs över alla avstånd.

    Det är med förväntan jag ser fram emot vår gemensamma höst.

    Ros

    "Det är inte så svårt att vara modig om man inte är rädd."/Mumintrollet

    Förra tråden:www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3749736.html


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-17 19:16
    Försöker lägga länken till gamla tråden igen då: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3749736.html
  • Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
  • passionsblomman



    Det är så himla kul, för eftersom vi verkligen hade ett helt kalt rum utan något alls på väggarna, så blev det ehelt enrom skillnad när jag hängde upp den där med vågen i lördags. -Det råkade finnas en krok där ovanför vår säng och nu är den det första man ser när man kommer upp för trappen och ser in i vårt sovrum. Och sambon blev jätteglad.

    OCH han gillar båt-tavlan väldigt mycket också.
    GUD vad spännande det dkabli att få se den i verkligheten!

  • Heloise

    Blomman: väldigt fina tavlor Auktioner är roliga, själv köper jag wahlströmsböcker till Jullan för 3kr/st


     


    Villemoa: Vilken fin enrummare Den är så nätt och fin. Ni är gravida med värdighet flickor


    Flamman: Låter underbart med glass och rigabalsam, klart att du är kär i karlsloken fortfarande, och ibland du så händer det


    Bruttan: Hoppas det blir av med foderhästeriet, jag är ltie avis på I jag vill oxå ha en häst igen Men däremot är jag itne ett dugg avis på hennes lärare, va fan är det för fel på karln? Tycker M's svar var alldeles utmärkt


    Aleta: hemskt med flickorna, att det ska börja så himla tidigt, kan de inte bara få vara barn och ha roligt utan en massa jävelskap iaf när de är så små?


    Jag vet att jag borde ta det lite lugnare, men jag fattar faktiskt inte hur det ska gå till, allt jag gjort idag är stå i 4 timmar och le och säga hej , hej då och var det bra så? Hur ska det här gå, problemet är väl att jag itne kan sitta, det är rätt mkt och stå non-stop i 4 timmar när man är gravid, eller som kunderna säger, riktigt jävla super gravid, tydligen måste jag ha den största magen någonsin Fast alla är snälla och säger att jag ser lycklig ut, har det där skimret.


    Jag var på föräldragruppen idag och vi pratade om smärtlindring, andning, massage etc. Helt plötsligt blev allt väldigt väldigt verkligt och jag vart rädd. Hur fan ska det här gå? Vad tnkte vi med? Hur tänkte vi? Tänkte vi alls? Usch nu är jag rädd, tänk om jag inte blir en bra mamma? Tänk om jag inte passar som mamma? Paner är bara lycklig och säger att allt ordnar sig, jag är livrädd för att göra fel! Nä lika bra att gå och lägga sig och terra mannen, han älskar när jag väcker honom för att diskutera existentiella frågor kl 12 på natten


    puss och natti natti

  • Villemoa

    Heloise: problemet är ju att du står hela tiden! Med foglossning är det ju så att man måste varva mellan att ligga, sitta, stå och gå, något du uppenbarligen inte kan. Sjukskrivning fram till havandeskapspenning kanske vore ett alternativ? Eller att plocka ut kvarvarande semester.
    Förstår inte att du får kommentarer om att du är riktigt jävla super gravid!! Sååå stor mage har du inte!
    VI är gravida med värdighet, hörru!

    Du KOMMER bli en bra mamma! Du KOMMER att passa som mamma och HÖR SEN!! De där tankarna du har är normala och jag hade dem också. Du kommer bli den BÄSTA mamman Jullan någonsin kan tänkas få! Man FÅR göra fel, det är av dem man lär sig av. Finns inget som heter perfekt, alla har vi skavanker. 

    KRAAAAM!!

  • passionsblomman

    Klart du har skimret Heloise. Och att inte du och Panzer skulle bli bra föräldrar, det har jag då verkligen aldrig oroat mig ett ögonblick över. Tvärtom-det behövs fler som ni i vår värld.

    Att du blir nervös inför att det kommer en förlossning, det hör ju till. Men börjar du känna en mer skräcklsagen rädsla som du känner tar över dina tankar för mycket, då ska du ABSOLUT se till att få gå på Aurora-samtal. Det är många som berättat om hur mycket det hjälpt dem och givit nycklar till rätt tänk inför den stora utmaningen.

    Klart man undrar hur de ska gå och man nser ju att man aldrig kan räcka till till hundra procent i alla lägen eftersom man är ofullkomlig. Men det ingår också. Och man sitter sedan där med sin bebis och alla hormonerna och bölar ungen genomvåt och allt är bara helt överväldigande.

    Välkommen till den världen kära vän. Den med ett översvämmat och alldeles breddfyllt hjärta.

  • Norrskensflamman

    Nämen Heloise, *kramar om* Du har jättesöt mage, Jullan kan inte bo bättre Du kommer bli en fantastiskt mamma, tro inte annat!! Jag känner igen dina tankar så väl. Men när mitt första barn föddes och jag hade det lilla knytet i armarna, när all kärlek vällde fram inom mig, då förstod jag att även om jag är totalt oerfaren i föräldrarollen så finns det faktiskt ingen bättre mamma än JAG, till MINA barn. Till Jullan finns inte bättre mamma än du, bästaste, finaste Heloise


    Vad gäller rädsla för förlossning så förstår jag dig även där. Det enda jag kan råda dig till är att läsa den där boken som hon barnmorskan skrivit (hjälp mig någon, jag minns inte vad hon hette), och så säger jag bara Stå-upp-epidural!


    Inboxa mig Heloise om du vill stöta och blöta, jag delar gärna med mig om hur det var för mig.


    KRAM!

  • Heloise
    passionsblomman skrev 2010-09-14 00:01:38 följande:
    Men Heloise då! Nu får du allt vara kvar fem minuter så vi hinner peppa dig lite!
    Mm jag stannade kvar för jag behöver lite peppning och Panzer ska köra elever fram och tillbaka hela dagen imorgon så han är inte till ett dugg nytta, dessutom vet han ju lika lite som mig om inte mindre!

    Jag försöker verkligen vara rationell men iböand så blir jag rädd. Det är ett sådant stor ansvar, hur kunde jag få för mig att det skulle vara nått som jag skulle vara bra på? Det är en sak att fucka upp ens eget liv, men inte Jullans.


    Vi kollade på en tvserie idag, där skällde en mamma upp en pojkvän, då sa Panzer det där är du om 15 år, vaddå jag? Gestapo-morsan som skäller på Jullans pojkvän menade han, vaddå pojkvän, hon ska väl inte ha ngr pojkvänner?


    Och visste ni att hjäss-elektroderna SKRUVAS  fast i huvudet på bebben?


     

Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans