Livets toppar och dalar

Nu fick ni en lite inblick i alla hemska tankar som snurrar i mitt huvud...tur att jag går hos min psykotant som jag kallar henne...Jag ser fram emot när jag kan acceptera det som hänt och tycka det är roligt med andras graviditeter och barn igen.

Jag kanske inte borde hänga här längre? Jag vill inte få någon att må dåligt.

Och för att vara helt tydlig igen, jag unnar er alla era barn och graviditeter ♥

Men kära lilla Snorkis, du är inte alls hemskt utan bara högst normal. Vem fasen skulle inte känna så efter det ni har varit med om??!!

Snorkis: vännen din smärta lyser igenom ditt inlägg, har tårar i ögonen här. Du har all rätt att vara avundsjuk.

Däremot tänker jag ofta ofta att inget är säkert. Dels pga mitt MA, dels pga det du och andra som jag hört talas om, gått igenom. Min kollega förlorade sin nr 2 i 4:e månaden. Jag tänker att jag bara är i v8 och vad som helst kan hända; det kan bli missfall i v9, det kan bli MA som upptäcks i v12, det kan dö i 4:e månaden, det kan dö vid förlossningen, det kan dö i PSD. Men man orkar inte tänka de tankarna för ofta för då dör man sakta inombords, man måste få leva på hoppet och tänka att "det kan gå bra också". Men man blir lätt schizofren när man ena sekunden är övertygad om att det kommer att gå åt helvete (mkt pga min ålder och varför skulle jag ha sådan tur att det går bra trots min ålder?) och nästa så hoppas man.

Jag tycker att det är bra att du vågar skriva vad du känner och du är inte hemsk, absolut inte! Du är helt normal med ett normalt känsloliv. Hade du inte känt såhär hade du inte varit mänsklig... Stora varma kramar!

Och åter igen, så klart du ska hänga här!!!! Jag kan omöjligt tänka mig att du får någon att må dåligt??!!

Och du får iaf inte mig att må dåligt! Stanna kvar!

Och jag som ofrivilligt barnlös kan säga att jag hellre är barnlös än att ha gått igenom det du har gått igenom. Så jag förstår även att du kan känna avundsjuka mot mig/oss som aldrig lyckats. STOR KRAM

Snorkis: det är kanske först när du själv har en levande bebis i famnen som du kan se andra bebisar och magar utan att känna så här? Nästa graviditet kommer antagligen att vara ett helvete av oro, tyvärr. Men förhoppningsvis kan vården hantera det och ge dig extra stöd, extra kontroller kanske.

Tack Lappis och muggles! *gråter*  Jag känner mig för hemsk.

Och det är sant muggles, du är nog mer tvivlande än andra, men det ska du ju inte vara! Du har ju goa Moa som bevis på hur fint din kropp fungerar. *kramar*

Men lilla gumman, inte ska du gråta (nu får du mig att gråta också). Tur att jag sitter själv på jobbet.

Säger som mugglan, det är nog inte förrän du har ditt barn i famnen som din avundsjuka kommer att försvinna helt och hållet. Min väninna som råkat ut för samma sak har precist fått sin lilla dotter. Graviditeten var en ständig oro ...

Snorkis
Stor kram till dig! ♥ ♥
Är det NÅGON som har all rätt i världen att vara avundsjuk, ja till och med kanske lite missunnsam, så är det DU (och din make)! Det är nog en självklar reaktion efter det ni varit med om! Det tror jag alla kan förstå. SJÄLVKLART ska du hänga här och prata av dig med oss också och inte bara med psykotanten!

Jag vågar fortfarande inte ta ut glädjen i förskott, alltså jag är så glad att jag har ett levande barn i magen NU men vågar fortfarande inte tro helt och fullt att det kommer komma ut ett levande friskt barn till slut. Jag och maken pratar fortfarande i termer som "OM vi får ett barn" och inte "när vi får ett barn", kan ju tyckas nästan sjukt pessimistiskt men så är det. Vet inte vad jag ville ha sagt med det riktigt, hoppas det inte misstolkas åt något håll, jag kom bara och tänka på det apropå ditt inlägg Snorkis.