Livets toppar och dalar

Angående min kompis, så det som känns lite jobbigt för egen del är att jag inte riktigt känner igen mig. Känner mig tjurig och långsint och det är inte likt mig. Jag kan bli arg och sur, men ofta går det över lika snabbt som det kom. Men jag tror att en del av känslorna bottnar i att jag blev väldigt besviken på att de inte sa något om graviditeten, utan medvetet försökte dölja den. Trodde nog att vi var närmre kompisar än så. Vi hade vid tidigare tillfällen pratat om det där med när man avslöjar graviditeter efter att jag kände mig besviken på en annan kompis som inte heller avslöjade sin graviditet förren i vecka 14. Och då sa hon att hon i alla fall skulle berätta tidigare än så, så jag förstår inte riktigt vad som händå på vägen.

Men men, det kommer väl att ge sig med tiden hur vår relation kommer att se ut.

Oupsie; BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA vad störigt med "men bara man skräper sig så går det bra"-typen av kommentarer!

Fan, jag kommer genast att tänka på min kvinnliga chef som anmärkte på "att ja det är ju väldigt vad mad strödagar du är borta" under den period i livet då var och varannan mens innebar att jag hade kramper som gjorde att jag kräktes, svimmade och inte kunde stå upp. För när jag förklarade varför och att jag höll på att pröva ut om någon av de olika sorterna p-piller som finns kunde hjälpa mig, så sa hon bara "hördu lite mensvärk har väl alla kvinnor haft, det handlar ju en hel del om att klara att bita ihop lite också." Efter det samtalet sa jag upp mig.

Mitt elakaste jag önskar genast att din väninna får lida lite lagom mycket framöver så det blir lite rättvisare. De där såriga bröstvårtorna känns som ett lagom straff...

Datafråga: Är det någon specialversion av word som ger filer som slutar på .docx ?

Min dator kan nämligen inte öppna den filen...

Hoppas att ni får finfina siffror på KUB:et så att ni inte behöver genomgå FVP!

PB, åhhhhhh, mensvärk verkar också vara en sån sak som somliga ha svårt att förstå. Men du har inte sådan värk nu va? Så att du kräks och svimmar?

Ja, såriga bröstvårtor, eller som Snaily sa, en jobbig bebis (ett litet tag i alla fall ). Fast nu kommer jag väl att få äta upp att jag skrev så . Äsch!

Oupsie, nä, det som BM sa "det där brukar bli bättre när man fött barn" har verkligen visat sig stämma på mig. Jag har bara mått riktigt pissdåligt en enda gång efter sonens födelse. Och den gången var det i samband med träning som kroppen plötsligt bara tvärstrejkade. Annars har det hållt sig till rejält ont som i öm mage och värkande ryggslut med bara enstaka ggr av krampkänningar eller tom ganska normalt liv utan att eg märka av eländet vidare mycket.

Det är en enorm lättnad, för man fungerar ju inte om man får sådär tok-ont. Och med vårt sjukförsäkringssystem så blir det faktiskt lite dyrt också, om man behöver en dag i sängen vareviga månad. Det är ju karensdag.

Men det är så typiskt att det är andra kvinnor som inte fattar att det faktiskt kan ligga bortom att "skärpa sig" eller inte alls behöver betyda att man har låg smärttröskel.
Lika dumt som de som pratar om att föda utan smärtlindring som om det vore ett duktigare sätt att föda. För riktiga, rejäla kvinnor.

Snaily, kul att du trivs med din mage . Jag tycker inte att min mage känns särskilt stor men när jag ser mig själv i spegeln bli jag jätteförvånad, shit vad tjock jag är, var i hela världen kom den ifrån . Men det är förvånansvärt kul att ha en stor mage .

Trist med dåligt blodvärde, kan det fixa till sig, eller är det något som du får dras med under resten av graviditeten?

ha ha ha
det var inte det jag menade. Jag menade att jag snart kommer att vara så pass inne i jobbet och "ony" att jag inte behöver bry mig om att vara så super prktig och duktig hela tiden utan kunna hänga lite här.

hejsan alla tjejer
Jo jag trivs bra på jobbet. jag är vel inte riktigt så insyltad i allt som pågår här och alla projekt än, som jag vill vara. Men det kommer vel. Jag gillar ju att vara mitt uppe i allt och ha tusen saker som hänger över mig hela tiden. men i början är det ju lite lugnare. Passar inte mig alls.
Men jag får ge mig till tåls. jag lär få upp över öronen att göra snart nog gissar jag. verkar finnas en hel del att styra upp me like!

Hoppas att det gått bra för alla med sina intervjuer idag.

Lappis: Kul att det går framåt i kön.!!!
Hoppas att det går ännu fortare snart så att det säger vips och ni är numemr ett!

Just det det glömde jag ju förut. Vad enormt kul att Snorkis har kommit tillbaka till tråden igen!!!! härligt. Låter dock som det finns en hel del i att önska hur omgivningen reagerar och behandlar er. Fy vad arg jag blivit några gånegr då du berättat om hur folk reagerar: Fy faan.

Mugglan: Tycker inte alls att det är politiskt inkorrekt det du skrive om ett fvp. Tvärtom. jag kan bara säga att vid en tredje graviditet kommer vi definitivt välja att göra fosterdiagnostik. Vi kommer skippa kub steget helt eftersom det bara är statistik och ja... statistik har ju sina stora brister. så näe ingen kub utan ett 100% igt prov direkt. utan att tveka. Så jag tycker inte alls att du ska känna nån som helst ångest över det beslutet. Bra tycker jag. Men visst är det en enormt jobbig process att behöva genomgå. Ingen tvekan om det. Men jag hoppas att det kommer att flyta smärtfritt och enkelt både fysiskt och psykiskt.