Livets toppar och dalar

Just det snaily: vad fantastiskt att du gillar din mage och att vara gravid så mycket. Jag blir helt rörd och superglad av att läsa det. jag älskar ju också att vara gravid. det ÄR fantastiskt. men har du slutat jobba nu? det hade jag missat? är det pga av hur du mår och arten på ditt jobb. Eller är det för att du har komplikationer? När är Bf nu igen?
Just det... har läst om allt strul i din familj, med sjukdomar och grejer.... STORA varma kramar!!!!

PB, vad skönt att det blev bättre! Ska bli intressant att se om jag kommer att få mindre ont vid mens efter graviditeten. Jag kräks inte och har aldrig svimmat, men vissa gånger har jag fått så ont att jag inte klarat av att röra mig. Då blir jag sur på hurtiga tillrop som att det "är bra att motionera bort mensvärken". För det finns en gräns där, ofta är det skönt att röra sig och smärtan släpper, eller blir åtminstone mindre men går det över en viss gräns så tar man sig inte ut på någon promenad eller cykeltur eller what ever.

Och just smärta kommer nog aldrig att kunna mätas objektivt, eftersom den upplevs olika av olika människor, och av samma människa så beror det på hur man mår i övrigt i vilken mån som smärtan blir uthärdlig eller ej.

Frullan, kul att du trivs på det nya jobbet! Särskilt med tanke på hur du våndades över att byta jobb.

Nu måste jag verkligen logga ut härifrån, skulle ju plugga idag... oj vad bra det går...

Frullan: kul att se dig i tråden igen! Jag tänkte nästan inboxat dig ang den där länken som jag infogade härom dagen med studier ang kön på bebis. Är du intresserad (el såg du den vid smygläsning)? Det var lite intressant att de sett en ökning av tjejfoster om mamman är äldre, pga ngt hormon som stiger med ökande ålder. Etc.

Oupsie: jag har redan fått en liten putmage, mest på kvällen än så länge. Men det känns bara kul att den kommer så snabbt. Vet att jag första grav väntade otåligt på att få se gravid ut. (Jag ser ju inte gravid ut nu än, men om några veckor blir det nog svårare att dölja.)

Ang oro för trisomier och andra fel så har jag inte varit så orolig tills nu. Har försökt skjuta undan tanken och tänker "vi tar det sen". Men idag så slog det till

PB: vilken jäkla kommentar av din förra kvinnliga chef!

hej mugglan
Du får jätte gärna maila inboxa mig den länken. Skummade bara just då och såg att det var någonting om kön på foster (som ju varit ett brännande ämne för mig... ) men jag hann inte kolla eller spara länken. och nu gissar jag att den är 700 sidor bort. Så inboxa på du.
Såg förresten att du enligt det testet får en flicka till. Kul eller har du några som helst "önskemål".
Snacka om politiskt inkorrekt
det där med att det är vanligare att få tjejer om mamman är äldre. Det har jag dock hört, men som "skrock" mer, inte att det skulle finnas någon förklaring till det rent fysiskt som hormoner och så. Intressant.
Vi borde alltså vänta med 3an ett tag

PB: nmen vilket pucko till chef!

*belönar mig med lite lakrits efter att ha gått promenad i iiiiiskall snålblåst och dessutom handlat mat*
Vadå min kropp behöver kanske inte mer socker idag??! Det hörde jag inte att ni sa!

Oupsie
Jag försöker fixa till blodvärdet med hjälp av järntabletter och äter en himla massa kött, blodpudding, broccoli och sånt som ska vara bra, och försöker dra ner på tekonsumtionen. Har hjälpt sådär hittills, fast kanske skulle det vara ännu sämre om jag inte åt bra. Värdet ligger strax över 100 för det mesta. Idag slapp jag kolla. Det rättar väl till sig när Ynglet kommer ut hoppas jag!

Frullan
Jo, jag är hemma sedan flera veckor, så skööönt! Jag är INTE en sån som börjar klättra på väggarna av att bara vara hemma, inte i första taget i alla fall. Det är inte pga komplikationer eller nåt sånt utan helt enkelt att alla med mitt jobb får havandeskapspenning om de söker (och det gör man!), mitt jobb är alldeles för tungt, stressigt, sömnbristigt och riskfyllt för att hålla på med i slutet av en graviditet.
BF är 6 december. Gör inget om den kommer lite tidigare (eller senare!) heller men helst inte förrän efter vi kommer hem från vår Gotlandsresa i början av november... hör du det Ynglet?!

Såg att ni skriver om avundsjuka...Här kommer ett mycket politiskt inkorrekt inlägg, tyck inte sämre om mig efter det.

Jag har aldrig varit så avundsjuk i hela mitt liv som jag är nu, jag känner mig så blåst på konfekten och jag tänker hela tiden varför levde deras barn och inte S? Och sen skäms jag. Jag missunnar ingen deras barn och jag vill definitivt inte att något dylikt ska hända någon annan, men ändå gnager det fula monstret i bröstet på mig.

Mest avundsjuk är jag på alla som fick barn ungefär när vi fick det och fick ta hem ett levande barn. Vi fick ta hem gipsavgjutningar av S fina fötter, ett avtryck av hennes hand och en lite lock av hennes hår och blödande hjärtan. Sen är jag avundsjuk på alla som är gravida, spelar ingen roll vilken månad eller så, jag är bara så avundsjuk på att de troligen kommer få ett levande barn och att de faktiskt tror att de kommer få ett levande barn, jag kommer aldrig någonsin våga tro något sådant igen. Jag är avundsjuk på de som får åka in till fölossningen med värkar och förväntan. Jag är avundsjuk på de som får genomgå en förlossning och får ett barn som skriker på bröstet. Jag är tom avundsjuk på de som inte har barn, för de har ju iaf inte hållt i sin döda dotter i famnen och gråtit så att bröstet ska sprängas av smärta.

Så hemsk är jag

Frullan: du är inboxad! Vi har en liten önskan om en pojke mest för att släkten består av nästan uteslutande kvinnor - förutom maken och min svärfar Men önskar är inte jättestark, jag blir jätteglad även om det blir en flicka till! (Och det säger jag inte för att vara politiskt korrekt utan snarare för att jag är tacksam för det jag får...)