Livets toppar och dalar

Snorkis, det är fullständigt normalt att du känner som du känner. Något annat vore otroligt konstigt. KRAM!

muggles - Visst är det så, skulle jag bli gravid igen blir det spec mödravård och igångsättning innan S dog/föddes. Frågan är om det skulle lindra så mycket då det inte var några fel på någon av oss?

Det var någon som frågade igår om jag vill ha fler barn, kommer inte ihåg vem, men svaret är att ja, jag vill ha fler barn, men jag skulle inte vilja vara gravid igen, jag skulle vara livrädd under tiden. Och bara tanken att kanske få begrava ett barn till, det är outhärdligt. Samtidigt som längtan efter ett levande barn är så stark. Jag är väldigt kluven.

Snorkis, du låter helt normal. Du ska vara här om du vill vara här, så enkelt är det. Jag får också tårar i ögonen av dina smärtsamma ord, och då är det bara en liten del av vad du måste känna.

Jag ställer helt upp på Muggles resonemang ovan. Vi är många nu som har förlorat all oskuld kring graviditeter. Sen går våra sorger aldrig någonsin att jämföra, men man måste hantera sin sorg och längre fram sina rädslor på något sätt.

Mitt sätt är också att leva på hoppet och tro det bästa. Jag skrev till Heloise i andra tråden att tidigare lycka inte måste betalas med olycka och jag tror heller inte på att olycka föder olycka. Man måste försöka se det ljusa, när chocken väl lagt sig. 

Vi försöker därför så gott det går. även om jag verkar vara en MA-maskin just nu och  kanske helt borde avstå i väntan på utredning.

Snorkföken: Du har all rätt i världen att känna som du gör och jag är säker på att alla här har total förståelse! Bara spy ut allt vad du känner! I längden mår du bättre av det än att hålla allt inom dig och låtsas att allt bara är ok! Du får må dåligt och känna som du gör! Vi finns här för dig!

STOR KRAM!!

Snorkis: tack för kramen, den värmde! Jag har alltid varit "Tomas tvivlaren" hela min uppväxt och fått höra att "men var inte så negativ". Det är ju en skyddsmekanism, man tror att man kan förbereda sig på katastrofer vilket ju är helt hål i huvudet. Så rent logiskt vet jag att det är bättre att njuta medan man kan, för man blir lika ledsen för katastrofer, även om man försökt förbereda sig. Dessutom är det ofta så att katastrofen som inträffar (om den inträffar) ofta är en helt annan än den man förberett sig för. Suck. Det är som maken säger: "ibland kastar livet omkring en som en vante och det är bara att hänga med".

Snorkis - sannolikheten att det skulle hända er igen måste ju vara mikroskopisk.. även om jag vet att det inte ger er någon tröst.

Snaily - *kram tillbaks* Jag var likadan under graviditeten, vågade inte riktigt tro på det. Jag tror det är lättare med andra barnet, då vet man ju faktiskt att det kommer ut en bebis och vad man får efter de där 9 månaderna.

Kan inte tro att du får någon att må dåligt så lämna inte tråden.

Sitter här och gråter efter att ha läst ditt inlägg. Livet är så orättvist att det inte finns ord för det . Stora varma kramar Snorkis ♥

Och jag tog inte ut något alls i förskott vilket folk tyckte var konstigt. Jag använde ordet OM hela tiden vilket var provocerande för vissa som dumt nog antydde att jag skulle få anknytningsproblem när jag sade så.

Älskade Snorkisgumman!!! För det första får du oss inte att må dåligt. Din historia är viktig för mig, jag skärper mig och inser att man inte ska ta något för givet här i livet.
Att livet är otroligt skört...  Och ditt avundssjukeinlägg - det är SJÄLVKLART att du får skriva sånt! Och helt naturligt att du känner så. Och kunde jag göra något för att rädda dig, så skulle jag ha gjort det för länge sedan.

Istället kan jag inget annat än ta hand om Trollet och uppskatta hans existens. Han är en stor och magisk gåva. Även när han asvrålar utan synbar anledning...

Sköt om dig, gumman och du! Varje gång jag ser att du gjort ett inlägg i tråden blir jag lite rörd över att vi får vara medvandrare i din värld. Dessutom är jag säker på att S sitter i sin  himmel och är vrålstolt över sin superduktiga mamma som lyckas leva livet framlänges trots att S inte är här. KRAAAAAAAAAAAAM!!!