Livets toppar och dalar

Sept: jag tycker inte du ska avstå under tiden som du väntar på utredning. Tänk om det är ett guldägg som ploppar? Som i vårt fall; här har jag testat med äl-stickor sedan ett år tillbaka nästan och inte en enda träff (iaf inget plus). Men så mitt i den avbrutna FET:en (vi avbröt på torsdagen och på fre fick jag äntligen böj 5 dgr sent) så var det tydligen ett guldägg - iaf guldigt nog för att vilja stanna och kunna utveckla ett hjärta mm. Jag har tänkt tanken att om vi gjort FET så hade vi inte vetat om det var eskimån el mitt vanliga som gjort det (jag hade nog trott på eskimån i så fall).

Jag lovar dig Snorkis - du har aldrig varit i närheten av någon gräns för vad man "får skriva". Det du har varit med om är också en del av "Barnkarusellen". Och allt vi vill är att hjälpa dig så gott vi kan, med det vi kan göra, för att du ska må bättre. Du är en mycket önskad medlem av vår tråd!

Lappis - Jag är rädd att ni ska tycka att jag är en bitter kärring och jag borde ta mig samman, typ. Fast jag vet ju i hjärtat att det inte är så.

Snorkis: då tycker jag du ska lyssna på ditt hjärta!

Snorkis: jag förstår att du känner att du är nära gränsen för det gör du för att du har hämningar, som vi alla har fått under vår uppfostran. Vissa saker "säger man bara inte". Men jag tycker inte att du ÄR nära gränsen. Och att ha svarta tankar är en del av att vara människa, vi har en hjärna som är kapabel till mkt... Jag tror det riktigt farliga är om man stänger inne de svarta tankarna och aldrig vågar yppa dem.

Snorkis: lilla fina S, snart 3 månader. Usch, man får verkligen gråten i halsen...

Tack för alla fin input, ni är så bra!

Nu ska jag ta en BT-paus och vila lite.

Kram på er

Å Snorkis!!

Vill bara snabbt säga att jag förstår dig så väl! Att få känna avundsjuka är helt naturligt. Att känna skräck och kluvenhet inför en eventuell framtida graviditet är även det helt naturligt ju. Det du och din man gått igenom är bland det värsta man kan gå igenom som männsika tror jag. Detta att förlora ett barn! 

Jag har itne hunnit läsa riktigt exakt alla dina inlägg här sista tiden men såg det här nu och jag vill mest skicka styrkekramar OCH jag vill även säga att jag är så GLAD över att du orkar vara i tråden och ventilera dina tankar och känslor!

Det visar att du redan kommit en bit på väg även om sorgen och rädslan säkert tar strypgrepp på dicg och er ibland. Jag ösnkar bara att det fanns mer man kunde göra för att du skulle slippa den här rädslan. 

Varma kramar!!!

Visst försöker vi och det ganska entusiastiskt, men jag har inte fått några glada gubbar alls sista cykeln och inte nu heller så möjligen har jag inte ÄL alls efter sista MF. Men läkartid nästa vecka så får vi se vad det kan ge.

september: trist med utebliven ÄL ... om det nu är så. Bra med läkartid!