Livets toppar och dalar

Dito!
Kan bara instämma. Faran och Makten med tystnad. Det egna ansvaret. Och det vidriga i hela händelsen.

Har en kollega som såg och larmade. Men inte i tid. Hon är sjukskriven nu.

*går för att skölja ansiktet med kallvaten och fortsätter läsa ikapp om en liten stund*

PB - men varför blir det gräl om du säger "jag behöver dig", reagerar han på det eller är du redan arg när du säger det? 

jag fortsätter...

Skönt att höra att jag inte är själv om att tycka bebisar och gravidmagar är lite jobbigt.

Tinga - Gud vad du bakar! Du känns som en sån där perfekt 2000-talskvinna, bakar, gör karriär och är en supermamma till Piff & Puff! (och jag menar det som en komplimang!)

Nenne - Killnaman på T, ni har väl inte "tagit" vårt favoritnamn Thorzthen?

Hattis - Du skriver nästan, så jag håller tummarna, tyckte också dina symptom lät väldigt plussitiva!

Muggles - Vad roligt med glada svärföräldrar!

AM - Jag har verkligen märkt nu att sorg och död är inte något naturligt (trots att det borde vara det!) i vårt samhälle och man råkar ut för de mest konstiga reaktioner från folk. Kram tillbaks!

Snaily - Jättekram till dig! Jag vet ju hur det är att få jobbiga besked när man är gravid och det är inte roligt (makens sjukdom), man har liksom redan så fullt upp i huvudet änå, det är som att man inte får plats med mer. Hoppas iaf att det går bra både för din mamma och din svärmor.

Ore - Ok, jag håller tummarna för en bra julklapp då (inflytt)!

Snorkis - är det sant? Vilket sammanträffande, och samma stavning och allt! Vad kul, då har vi en till medlem till dansbandet (kämpigt att spela alla instrument själv)

PB - Nej då! Jag blev som sagt var bara glad

September - Det jag uppfattat på FL hos andra som råkat ut för samma sak så verkar de känna samma sak som jag. Att när man själv landat lite i det bara blir genuint lycklig över att ens barn "räknas" och att folk vill och pratar om ens barn. Min kollega sa även: Jag förstår ju att du är precis lika stolt som alla föräldrar det är ju ingen skillnad. Bara att någon förstår det är helt fantastiskt!

Nenne - Du säger det så bra Nenne.*kram* Det är som sagt var svårt, man vill visa henne för hela världen och samtidigt skydda henne och oss. Kattbajs är ok så länge det är i fast form, i lös form dock är det vidrigt!

PB igen - Jobbigt med maken, tror det där är lite klassiskt, han släpar hem mat till grottan och tycker han visar att han älskar dig på det viset. Förstår att det är jobbigt när hormonerna rasar! Fortsätt berätta vad du behöver, vad du önskar, mer än så kan du inte göra. Hoppas att poletten trillar ner till slut?

Nenne - lol!

Nu ska jag leka med min man i datavärldens underbara värld. Är det någon mer som är så nördig som jag att de spelar wow?

Kram!

Snorkis - apropå våga... så har jag inte riktigt vågat undra om IRL-träff i vårt lilla hörn av det här avlånga landet...  Innan S föddes tänkte i alla fall jag att jag skulle lasta in Trollet och mig i bilen och åka och hälsa på er.... vilket nu inte känns i närheten av lika naturligt eller bekvämt... hm...  Nu har jag två veckor kvar av min heltidsledighet och du jobbar igen.... hm.....

Dags för godnattkramar till er alla!!

Snorkis - inte wow men väl Runscape  Vi är en klick överåriga där som skrämmer små tonåringar

Ja, det är konstigt (och tragiskt) att sorg ska behöva vara något så svårt i vårt samhälle.
Allt för många är allt för snabba med att, säkert i all välmening, 'förminska' eller försöka släta över andras sorg.

Det som tröstar och helar är ju att få bli lyssnad på och bejakad. Det borde vara enkelt men kan vara så svårt.

BS Naturligtvis heter det rutschkana!

RUTSCHKANA

Eller arselkana, de kanske har blandat ihopbegreppen?!?

PB - känner igen det du beskriver om 'den sårade och stötte mannen'.

Vid något tillfälle så blev läget så desperat här att jag skrev en STOR lapp i stil med:
"Kan du inte bara lära dig att ge mig en kram när jag ylar din dumme f-n?"

Vet inte riktigt vilken knapp just den lappen tryckte på men det fungerade riktigt bra en hel stund! Får för allt i världen lov att påminna med jämna mellanrum men det artar sig sakta men säkert.

Fast vid något tillfälle så blev resutatet att han kom skenande och skulle kramas när jag hade skållat mig på en utvickad gryta kokande sylt.

Mindre lyckat får jag ju lov att säga...

Dessutom utlöste den incidenten den absurda situationen att vi bråkade hysteriskt i flera dagar för att han passade på att bli fullfjädrad 'sårad och stött man' som inte alls kunde fatta varför det "helt plötsligt var såååå fel att försöka ge en kram??? Var det inte det du ville eller???"

Gah