TACK för alla kramar o kommentarer!
Det är helt otroligt så terapeutiskt verkan den här tråden har! självklart har jag IRL vänner men just nu har 2 av mina närmaste sjukt mkt med sitt och den 3:e är jag sur på så just idag (och också senast vill jag minnas) så blev ni dem som fick höra mitt klagande på livet.
skolan är skyldig att identifiera de barn som kan lida av en diagnos, de är sen skyldiga att komma upp med en åtgärdsplan som iaf på papper låter bra och de är skyldig att ha ngn typ av uppföljning av densamme. allt ska protokollföras och sen när det granskas så ser det ju sååå bra ut...MEN vad som händer på "golvet" tar ingen ansvar för... att lärarna redan går på knäna och får ytterligare saker att tänka på är inget som man vill kännas vid - för det ser ju inte bra ut i statistiken...
jag skulle vilja ha en kordinator som ser till att O är på rätt plats vid rätt tid och har med sig rätt saker. sen skulle jag önska en mentor som förklarar för henne VARFÖR hon ska gå i skolan, VARFÖR hon ska lära sig saker osv Och så skulle jag vilja ha en mentor som jag kan ringa, ng som vet EXAKT vad detta innebär, ngn som har varit där själv o det nyligen då allt är färskvaror...
jag har i övrigt en fantastisk skola till henne där man har identifierat hennes problemområde, remitterat henne vidare, informerat berörda lärare om problematiken, tagit bort alltför betyngade ämnen och flyttat om så att vissa lektioner görs i små grupper. BRA där! men detta kräver ff att hon VILL gå i skolan att hon kommer tid i TID och att hon har gjort allt det hon ska göra inför lektionen...
Ja, jag är hennes mamma o ja hon är mitt ansvar o NEJ jag skyller inte på samhället o bla bla bla (framförallt inte nu när man hittat att adhd är en genetisk mutation i komb m psykosociala delar) men när man funnit ett problem som man vet ska hanteras på ett visst sätt, ett problem som kräver en hel del förändrignar och kontunerlig uppföljning ja då känns det så trist att det inte finns ett uttalat ramverk att hålla sig inom och att inga resurser finns att få loss till detta.
Att sen dessutom vänta på att remissen ska hanteras av BAS-teamet suger det med, hur sjutton kan man gå vidare med alla dessa oliak förändrignar när man inte vet vad som är bäst för just henne då hon inte har ngn patientansvarig läkare än...
ja det här är ju bara början på resan. Problemen var ju påtagliga redan i oktober förra året men då visste vi ju inte att det var ADHD utan trodde att det bara var hennes sätt att vara som tonåring - trodde ju då att det skulle gå över kanske redan till 8:a, eller mer troligt 9:an.... men nu med facit i hand inser jag ju att så inte är fallet.
ja nu har jag spytt lite till o nu är det dags att gå o sova.
tack för att ni finns!
. Hoppas att du får kul på din fruhippa!
