Livets toppar och dalar

Smint - jag har haft en teutonia mistral S i 3 vintrar, första var en baggis, knappt ngn snö och lätt bebis, andra vintern var inte heller så mkt snö och när det var som värst var vi dessutom utomlands i en månad men förra vintern.. herregud... det var inte alltid lätt att köra vagnen då - men var det det med ngn vagn egentligen? det var ju tom oplogat i innerstan ju! fast jag säger såhär - det blir ändå en mistral S eller Fun om det blir några fler barn - jag gillar verkligen de vagnarna!

Näee det förstår jag verkligen!!! Men livet är pissigt och sjukt orättvist och nu har du fått den tvivelaktiga uppgiften att kämpa. Lagom ensam dessutom eftersom jag gissar att dotterns pappa inte direkt tänker sätta sig och koordinera 12 lärares instruktioner till dottern...

MEN man kan ju tycka att skolan skulle kunna bidra på nåt vettigt sätt här! Det är väl just stöd i den typen av samordning som ni skulle behöva!?!?!?

 

Hm... är för trött för att få ihop tankarna kring detta! Blir upprörd å dina vägnar....

 

Ska förresten hälsa så mycket från Anne på Grönkulla - som jag lurade att läsa ditt senaste inlägg... hon skickar MÅNGA kramar!!!

Och jag gör likadant! MEGAKRAM!!!!!!!!

Usch vad jobbigt omsan. Ser verkligen inte fram emot tonårsbarn.

Oms - Stor stödkram även från mig! Och jag tycker inte att du ska känna att dina inlägg är trista här. Jag tror tråden gärna lyssnar och stöttar efter förmåga. Någon som lyssnar är ack så viktigt när det känns som att man bara vill sätta sig ner och skrika!

Jag tyckte hela "strula som f-n i skolan"-perioden var vidrig och då var en skoltrött och obstinat unge den enda problematiken vi behövde rodda i.
Förstår din uppgivenhet inför skolans oförmåga att ha ett enhetsgrepp över varje elev. Även om jag är införstådd med lärarnas situation så borde det inte vara så omöjligt att samordna kan tyckas

Försök att glädjas över det hon presterar fina resultat i (jag vet att det är ap-svårt) och sträck på dig för att du har del i dom resulaten!
Och lyft hakan och se det stora i ditt sätt att handskas med situationen som uppstod. Imponerande och stående ovationer från mig!

Ett litet mantra som kanske kan hjälpa?
Så här börjar och slutar jag varje dag:
" Jag kan, jag orkar och jag är så bra"

MSW - jobbigt natt! vet hur det kan var o lider alltid med alla som får dem, för det suger! Det kan vara så illa att man kan tänka sig att utdela de som ett straff till ngn som man vill mkt illa för då sjutton ska de väl bli ångerfulla. Sömnbrist är Inte att leka med

Lappis - knöligt med kön om än att de har ett system som fungera så. det är ju inte kul - oavsett orsak - om kötiden förlängs även om man är förstående och vet varför så e det ju jobbigt att vänta, så är det - jag tycker ni är fantastiska som har ett så otroligt tålamod och som verklgien njuter av det barnlösa liv ni har nu i väntan på bebis - härligt! man ska ha kul på vägen!

Ang barn o fula ord... Mathilda hörde mig prata m min mor om hennes hopplösa elaka självupptagan avundsjuka katt (ja ni hör, JAG gillar henne inte och believe me, det e ömsesidigt) mormor berättade för mig att katten blev arg när mormor inte hade tid att kela med henne längre och hoppade på mormor och bet henne i nacken! min första reaktion på det var att högt utropa "Katt-fan" och då vaknar Mathilda till liv " mamma, Mathilda också prata med kattfan" hon tog luren och sa "dumma katten" och så fick jag tillbaka lutren igen... japp! detta innebär att min lilla tjej inte nog har hört uttrycket utan också vet vad det betyder...

min man svär inte har aldrig ngnsin gjort det (religiös) jag svär mkt sällan, men ngt jag nog har sagt flertalet gånger är nog just "katt-fan" och då när jag pratat med mamna för den där katten är ju inte klok. så det är väl därför...

Oms - vill börja med att skicka en varm stöttande kram; så himla tufft du har det nu. Jag tycker verkligen att du gör ett fantastiskt jobb med din dotter, men undrar som Vickan; har inte skolan/lärarna någon extra resurs att ta till i din dotters fall? Jag menar, ADHD är ju en diagnos, och då borde det ju finnas resurser till att få extra hjälp.

Jag ser stora paralleller mellan hur du har det i kampen för din dotter och hur jag har det med att få Piff & Puff att äta. Ditt inlägg andas precis samma känslor som jag har slagits med så många gånger. Intressant att se hur så olika problem kan yttra sig "på samma sätt", om du förstår vad jag menar. Sen önskar jag så klart att du hade sluppit det här eländet; livet är verkligen orättvist och ett helvete ibland.

Jag tycker att det är jättebra och jätteintressant att du skriver av dig här. Precis som det är intressant att följa ivf:er, adoptioner och andra aktiviteter i barnkarusellen är det ju intressant att följa de barn som redan finns, och allt vad som följer med dem. Jag känner mig inte bara engagerad i er andra som hänger här i tråden, utan även i era barn, för det pratas ju mycket även om dem här.

Många kramar till dig, Oms!

September - din kropp verkar ha fått lite spel efter ditt MA. Trist! Hoppas att nästa cykel är som den ska igen. Kram!

Lappis - jag har tänkt att adoptionsprocessen är lite "stabilare" än en vanlig process att försöka bli gravid och graviditet, men med tanke på hur köerna ändras hela tiden är det ju lika svårt att veta när man får ett barn i adoptionsprocessen som i den vanliga. Den enda (men iofs väsentliga) skillnaden är väl att när man väl kommit så långt som ni i adoptionsprocessen så är man väl i princip garanterad ett barn. Men jag förstår att det är grymt frustrerande när det datum man längtar efter bara tycks skjutas längre och längre mot framtiden. Kram!

Här är det lugnt och tyst i huset med två sovande barn och en frånvarande make. Riktigt skönt med en kväll för sig själv, även om jag ägnat delar av den åt att jobba. Innan dess var det iallafall full fart; efter dagishämtning tog jag Piff & Puff med ut på en joggingtur, sen hem och få i dem middag, sen duschade vi alla tre, jag skrev inköpslista och till slut åkte vi iväg till CityGross för att handla. Väl hemkomna blev det välling och sänggång för de små, och det tog inte många minuter innan de sov. Helt utschasade, stackarna.

Imorgon ska vi iallafall bara ta det lugnt när jag hämtat på dagis. Maken kommer inte hem förrän sent imorgon kväll, så det blir en kväll till på egen hand för mig. Lite trist är det när tjänsteresorna drar ut till sent på fredagskvällen, för helgen känns som att den blir lite rumphuggen, men så är det ibland.

Piff & Puff har också sagt en del fula ord, men nu när de äter bättre blir det inte många svordomar i deras närvaro, så nu händer det inte ofta att något fult ord hoppar ur munnen på dem. Skönt (åtminstone för mitt samvete ).

Oms, skickar också en stor kram! Förstår att det är jättekämpigt och jag hoppas verkligen att ni kan få bättre stöd från skolan.

Lappis, vad jobbigt att ni inte kan få ett mer exakt tidsbesked i kön. Hoppas också på  babyboom i Sydkorea så att det går snabbt för er!