Då var de bestämt, kungen lämnar över Vickan..

Nä och brudöverlämning är ju heller ingen tradition, inte i Sverige iallafall. Fast det har nog någon redan sagt.

Det är ju tråkigt om blivande fruar känner sig tvingade att ta makens efternamn. Jag tycker att man ska prata ihop sig och välja ett efternamn som båda två är nöjda med. 

Själv har jag numera min svärmors flicknamn som efternamn. Utifrån det du skrev här ovan så borde då min svärmor har överlämnat brudgummen till mig, eftersom jag tog hans efternamn? (som han i sin tur tagit innan vigseln)

 

VD

 

O för övrigt är det inte en mille om året!

För att svara på din första fråga:

Nej, jag tycker inte det är OK att utan att tänka igenom automatiskt låta mannens familjenamn vara det som gäller. Och även detta är en ganska sen tradition, importerad från kontinenten (precis som brudöverlämning, för övrigt).

Och jag tror absolut inte att du är "en del av det 'förfall' som påverkar samhället negativt". Det är inte dig (eller någon annan brud, inklusive kronprinsessan) vi diskuterar utan huruvida en viss handling (brudöverlämning) kan få negativa följder för jämlikheten (som flera av oss anser vara något gott) även om denna handling väljs av fria och starka kvinnor utan något tvång är inblandat.

Jag menar nämligen att eftersom människor har utrustats med förmågan att föreställa oss konsekvenser av vårt handlande i förväg så innebär det också att vi har en moralisk plikt att göra just detta. Om vi medvetet struntar i de konsekvenser våra handlingar får så kan våra handlingar bidra till att andra människors situation förvärras.

Om det huvudsakliga argumentet för brudöverlämning är: "För att jag tycker det är fint!" så är det ett argument som bygger på att ens handlingar inte har några konsekvenser alls för andra människor. Men så tror jag inte att det är, allt vi gör, alla val vi gör, påverkar vår omvärld.

Och frågan är, hur vill vi att vår värld skall vara?

Och hur ska vi se till att den blir så?

Då tjänar ni ganska bra...

 

Vad jag tjänar och inte tjänar har inte med saken att göra! Poängen var att jag tycker att det är dyrt att vara med, speciellt med tanke på hur flexibelt jag vill ha det!

Jag ber om ursäkt. Jag menade inget illa och det var en ogenomtänkt kommentar.

Jo, det är dyrt att vara med. Och naturligtvis ska man tänka igenom vad man vill använda sina pengar till. Men jag hoppas att det inte enbart är vigseln som avgör hur du ser på Svenska Kyrkan i stort. Medlemsavgifterna är det som bär Svenska Kyrkan och utan dessa kan vi inte göra någonting. Dina pengar (och det är mer än genomsnittet betalar per år) hjälper andra genom det Svenska Kyrkan gör, framför allt lokalt i din egen församling men också nationellt och internationellt.

 

Ursäkten godtas.
Att gå ur Kyrkan är inget beslut man tar över en natt, och tanken har funnits där i flera år (ja, ända sen första gången den höga avgiften syntes på deklarationen). Jag har ändå velat vara med för att det känns tryggt, och jag har en tro. Iaf så har mycket diskussioner kring vigseln bara gjort mig så off, jag har så svårt för oflexibilitet. Sen kan jag förstå att man har sina rutiner inom kyrkan, men är inte kyrkan villig att ändra lite på sig så lär ju fler o fler hoppa av. Tyvärr!

Kyrkan är i ständig förändring och ska så också vara. Kyrkan existerar ju inte självständigt eller oberoende utan ÄR sina medlemmar. Däremot så är jag inte säker på att fler hoppar av i det fall du beskriver än om man faktiskt skulle börja luckra upp reglerna. Jag läste i en annan tråd att en präst tillåtit att brudparet helt utelämnade psalmer. Det är inte en kyrka jag vill tillhöra. Det kan tyckas vara en petitess, men om vi löser upp kyrkans ramar efter varje enskild medlems önskemål - vad har vi då kvar som förenar oss? Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: det finns ingen som tvingar någon till en kyrklig vigsel. När man väljer att vigas inom Svenska Kyrkan så accepterar man också den agenda som bjuds. Att gå i diskussion om brudöverlämning, psalmer, "Gudssnack" och annat känns bara ytterst märkligt och en smula arrogant (dock en menat som påhopp genemot dej, utan i allmänna ordalag). Det känns lite som att gå till en thairestaurang och kräva att de ska servera en MacDonaldsburgare - visst skulle det funka, men på vilket vis vore de då en thaimatsrestaurang?