Då var de bestämt, kungen lämnar över Vickan..
Uch vad jag verkligen ogillar det här...!! Förstår inte ens hur Ärkebiskopen kan godkänna det...
Uch vad jag verkligen ogillar det här...!! Förstår inte ens hur Ärkebiskopen kan godkänna det...
Visst menar du de drömmar man hade om bröllop som liten flicka?
Ojoj, Om jag skulle ha ett sådant bröllop som jag ville ha när jag var liten, så skulle det vara allt ännat än stiligt snarare ganska smaklöst haha! Typ världens STÖRSTA klänning etc etc. Plus en massa rosa glitter (tänk er in i en sexårings värld)
Vad gäller själva vigselakten så har jag varit på fler bröllop i Grekland, i alla fall som liten flicka - nu börjar det nog bli ganska jämt. Min föreställning, då, var nog att vigseln skulle vara som vigslarna i Grekland. Det kan jag ibland tycka är liiite ledsamt att jag inte får uppleva - min BM är svensk och jag vill inte att han ska stå vid altaret och inte förstå ett ord av vad som händer därför valde vi att ha en svensk vigsel. Dessutom tänker jag kyrka som kyrka, så för mig är det samma sak egentligen. Men, eftersom vi gifter oss i Sverige kör vi enligt svensk sed.
Jag lekte aldrig bröllop eller drömde om det heller för den delen.
Jag ville ha en häst och fantiserade om hur någon vilt främmande person gav bort sin häst till mig. Ingen vit riddare satt det på heller, jag skulle ju ha hästen själv!
Eller är det hästen som ska vara vit!
Jag kan ibland också tycka synd om Victoria, hon lever verkligen ett allt annat än normalt liv. Men som någon annan så klokt skrev tidigare: det är ett väldigt priviligerat liv att leva som prinsessa, men det är också ett liv med vilket krav följer. Prinsessans jobb är att representera Sverige: det gör det svårt för henne att få ett "eget" bröllop. Men inte heller Victoria är livegen - hon kan vilken dag som helst välja att abdikera (heter det så även om man inte är regent, förresten?) och kan sedan skapa sig vilket bröllop hon än behagar. Livet är inte rättvist, som min kära mor sa till mej när jag som barn försökte tjata mej till sånt som mina vänner fick göra men jag inte tilläts. Livet är inte rättvist.
Åh, jag brukade fantisera i timmar om brudklänningar och dopklänningar och alla olika sorters klänningar... Sen gick jag och uppfann något eller meckade lite med min cykel - det var schysst att vara liten, man behövde inte bry sig om hårklyverier man gjorde det som var skoj helt enkelt.
Så gulligt med hästen. haha!
En sak som är intressant i det här (tycker jag i alla fall) är just det här att det verkar i regel vara ganska starka kvinnor som själva vill ha brudöverlämning. Då är de alltså inte förtryckta, utan väljer själva.
Men kan man tänka sig att även en stark kvinna som själv väljer ändå bidrar till ett strukturellt förtryck? Jag tror det och det beror just på hur man definierar det strukturella förtrycket. (Nu är jag inte genusvetare, så det kan hända att jag bpde blandar ihop begrepp och på ett genant sätt avslöjar min avgrundsdjupa okunnighet på området, men då får det bli en början på upplysning för min del. )
Om det strukturella förtrycket definieras som något som hindrar personer från att göra de fria val de önskar, så kan ju en persons fria val hindra en annans genom att det förstärker de mönster vi förväntas hålla oss till.
När jag skulle vara pappaledig fick jag stora problem med min arbetsgivare eftersom det där fanns en förväntan att det var kvinnans sak att vara föräldraledig. Genom min pappaledighet försvårades planeringen på min arbetsplats och jag fick kämpa mycket hårt för att få min vilja igenom. Samtidigt fanns det en kvinna på arbetet som valde att själv ta ut i stort sett hela föräldraledigheten, utom två månader. Den personen är absolut inte någon förtryckt kvinna och fullt kapabel att fatta sina egna beslut och hennes beslut var att vilja ägna så mycket tid som möjligt hemma med sitt barn.
Ändå stod det ganska klart att den kvinnans beslut försvårade för mig. Hennes beslut bidrog på det sättet till att stärka bilden av att barnledigheten är kvinnans ansvar, det strukturella förtrycket med andra ord.
Förstår någon vad jag pratar om eller svamlar jag bara?
Argumentera gärna emot mig, för jag är som sagt inte beläst inom detta och vill utforska tankegångarna.
Mycket klok tanke o mycket intressant exempel!
Burre Präst, det var mycket bra beskrivet tycker jag!
Håller med om att det var bra skrivet. Är nog det många här har försökt förmedla, att en persons handlande får konsekvenser för den allmänna uppfattningen även om den enskilda personen ser sitt handlande på ett annat sätt.
Jag tänker på ett exempel där jag läste en intervju med en tjej som vek ut sig i en herrtidning och såg det som ett tecken på jämställdhet eftersom det var hon själv som gjorde det valet. Hon menade att det var ett uttryck för kvinnlig makt att visa upp sin kropp på det sätt man själv vill. Men hon kunde inte se att hon genom att se ut precis som alla andra tjejer i tidningen och genom att anpassa sig till det ideal som de manliga tidningsmakarna ställt upp för att behaga de manliga läsarna bidrog till att förstärka bilden av kvinnor som objekt. Det jag menar är att oavsett hennes personliga inställning så bidrar hon ändå till en allmän objektifiering av kvinnor och till uppfattningen att kvinnor ska leva upp till ett visst ideal för att behaga män.
Precis som att utvikningstjejens handlande får konsekvenser för den allmänna uppfattningen om kvinnor som sexobjekt så får brudöverlämningar konsekvenser för den allmänna uppfattningen om kvinnor som underlägsna män och i behov av en beskyddare. Detta oavsett personens individuella uppfattning om saken.