Då var de bestämt, kungen lämnar över Vickan..
Uch vad jag verkligen ogillar det här...!! Förstår inte ens hur Ärkebiskopen kan godkänna det...
Uch vad jag verkligen ogillar det här...!! Förstår inte ens hur Ärkebiskopen kan godkänna det...
Var för övrigt en bra artikel i DN idag om hur olika kvinnor och män behandlas gällande vårdnaden om barnen efter en separation.
Kvinnorna i artikeln hade låtit barnens pappa ta en större del av ansvaret för barnen efter skilsmässan och berättade om de reaktioner de fått från allmänheten. De hade setts som usla mammor och fått frågan om de hade problem som psykisk sjukdom eller missbruk, män som gör samma sak och lämnar ifrån sig en del av vårdnaden till mamman anses inte vara konstiga på något sätt. Och så finns det de som inte tycker det är viktigt att jobba för jämställdhet utan att det redan är tillräckligt bra som det är, suck
mrsJr och Burre Präst, ni har lyft fram det hela jättebra!
Jag ber att få ta mig friheten att citera er nästa gång jämställdhet kommer på tapeten.
Nej, det är inte intressant. Men däremot mailade jag med vår präst idag och hon fick mig att fundera lite. Jag kopierar vad hpn skrev
minimis: Fint beskrivet av er präst. Jag skulle också ha känt det som konstigt att gå in med min pappa när jag inte bott hemma sen jag var 17, haft ett par sambos, min man och jag bor i hop sen flera år och har två barn tillsammans.
Hoppas du finner en variant som du känner dig bekväm med vad gäller ingång i kyrkan
Väldigt bra och intressanta inlägg här ovan! Ingen nämnd ingen glömd.
Här kanske man kan få lite inspiration. Enligt etikettbok från 1949 (notera marskalkkransarna ):
"Kyrkbröllop
Och så kommer själva bröllopsdagen. I god tid ha tärnor och marskalkar, kyrkmarskalkar och brudnäbbar utsetts. Naturligtvis är det inte nödvändigt med hela denna uppvaktning, brudnäbbarna kunna undvaras och tärnornas och marskalkarnas antal varierar. Kyrkmarskalkar utser brudgummen bland sina vänner, och deras uppgift är, att visa inbjudna gäster tillrätta i kyrkan och svara för ordningen vid festmåltiden. Övriga marskalkar samt tärnor utses bland brudgummens, resp. brudens vänner och bilda en hedersuppvaktning för brudparet. Brudnäbbarna utgöras av två barn, en gosse och en flicka, vilka gå före brudparet i kyrkan som ett slags skyddsvakt mot onda önskningar. Marskalkarnas klädsel är frack, tärnornas balklänningar i vitt eller ljusa pastellfärger men alla tärnorna bära enhetliga klänningar. Marskalkarna hämta vanligen tärnorna i deras hem, varvid varje marskalk överlämnar en tärnbukett och får i utbyte en marskalkkrans, en myrtenslinga med vita och röda band att fästa på vänstra rockuppslaget. Alla tärnors buketter och marskalkarnas kransar böra vara lika.
Bruden bära vitt, vit klänning, vita handskar (som inte tages av i kyrkan, ringen trädes utanpå), vita skor, lång vit slöja samt myrtenkrans men sällan några smycken.
Vid borgerlig vigsel bruka klänning och slöja vara kortare och myrtenkramsen ersättes av en slinga.
Vanligen anträdes färden till kyrkan av bruden och hennes föräldrar utan brudgum. Denne väntar dem vid kyrkan. Och där står nu vår brudgum, agronomen Allan Tistelblom, med sin brudbukett av röda rosor med vita band, något nervös är han kanske, ty - aj, fingrarna glida ner i västfickan - nej, tack och lov, där är den, ringen - tänk, om han hade glömt den! Den är likadan som förlovningsringen men med följande gravering inuti: "Allan 16/11 1949 Eva"."
Intressant att ringen ska träs utanpå handskarna. Det innebär ju att den blir för stor till fingret sedan när man bär den utan handskar. Hur tänkte de här...
Det kanske var medräknat att man skulle bli havanda direkt efter bröllopet, så ringen skulle passa..
D