Vi fortsätter blanda och ge

Cicci - hoppas barnen kryar på sig. Jag avundas dig verkligen inte som har långt till avlastande släktingar.

Vänner - Grynet är fortfarande på smekmånad och dagarna blir som de blir. Han sover ofta 3 timmar i taget, för att sen vara vaken 1-2 timmar. Äter mer eller mindre åt gången. Tyvärr är vakentiden på natten inte så skoj...

Och nu ringde dagmamman och sa att Mindre inte mår så bra. Det var lite gnälligt i morse redan, men vi chansade. Gris-sprutan 2 har haft en av sina bieffekter gissar vi... Tur att vi är flera hemma, maken får hämta då jag fortfarande tycker mig ha för ont i kroppen (mage o bäcken) för längre promenader.

Kan någon ge lite uppmuntrande ord om hur man råddar livet hemma själv med 2 barn? Just nu det mest negativa som upptar mina funderingar. Beviserligen klarar de flesta av det, men jag förstår inte hur...

Liten, jag tycker det bara är dubbelt så roligt med 2 barn... hittar inget negativt med det alls. Vad är det som du upplever negativt....? I fall det är ngn period som ev är lite jobbigare är det väl först om 9 månader eller så, som vi har det nu, när Victor inte vill att hon ska ta hans saker och det testars gränser och man är inte alltid så snäll mot sin syster.... i smyg klämmer man hennes fingrar och puttas lite o sådär
Jag tycker vardagen funkar utmärkt (trots inga anhöriga)....
Jag lagar inte mat till Victor, han får rester av det vi har ätit dagen innan (välagad mat), så när man kommer hem från parken, eller som igår när vi kollade skidåkning vid slottet, eller vad man gjort så är det bara att värma, då slipper man gnäll.... sen skapar man rutiner!!!!!! När vi kommer hem på kvällen vid 17-17.30 när det lugn lek, och filmtittande efter maten, sen ev bad och saga... same same everyday.... Då ver ju barnen och du, alla mår bra av rutiner
Det är underbart med 2 barn, och antaglien ännu bättre med 3

Och angående namn har vi fastnat i dilemmat att vi gillar var sitt namn på Grynet. Har prövat 3 olika namn och bara 1 föll bort. Nu får vi fundera hur vi gör...

Sen en sak till, man får sitta i pyjamas hela förmiddagen om man vill det, man behöver inte göra saker till problem i onöda liksom

Cicci - tack för input. Funderar mycket över hur jag ska få till det med Grynets mat o sovvanor, och samtidigt underhålla Mindre som sällan sitter still. Och så passa tider hos dagmamman, samt ha henne hemma 2 dagar i veckan.

Förmodligen sånt som löser sig av bara farten, men just nu känns det främmande.

Nåväl - matdags för mig, och sen pyssla om storasyster som är på väg hem.

Maken påpekar alltid att jag är expert på att se alla problem innan de ens har inträffat - i en negativ bemärkelse.

Får försöka slappna av.

Liten - det luriga är väl att Grynet måste få tillåtas vara lite lagom kaotisk.. dvs.. nyfödingar är väl sällan bra på rutiner... säger en som längtar lite efter sådana.. fniss...

Och det där med att se problem innan de inträffat handlar väl egentligen mest om att skapa mental handlingsberedskap för tillvarons mer eller mindre galna utmaningar... Utan sånt tänk så glömmer man nog nappen när man går ut för att den inte behövdes just när man lämnade huset osv...

Ego - är OPROPORTIONELLT glad!!! Min chef ringde och bokade lönesamtal med mig nästa vecka. Och jag som längtar efter jobbet blev störtnöjd över att bli inringd dit plus att det seglat upp en arbetsuppgift som jag kommer att få pilla med hemifrån. Nöjdare än nöjdast!!

Och njuta av att ha tråkigt.. joooo eller hur... Istället motarbetar jag tråkigheten och ser till att må bra = ha ett socialt liv.

Eftersom jag ändå inte har en aning om hur Trollet kommer att vara i framtiden - med både kort och lång sikt inräknad - kan jag ju inte sia om vad som kommer att hända eller försöka hantera något annat än nuet. Ett nu som jag tycker är tråkigt nu.

Sorry om jag låter trött, men jag förstår att ni erfarna föräldrar vill ge mig fler perspektiv på frågan. Det är bara så svårt att förhålla sig till något man inte upplevt. Det är en känsla som jag verkligen haft genom hela den här resan.. jag har väntat på när gravidtröttheten skulle slå till tex - men den kom aldrig. Trollets utvecklingsfaser kommer däremot att komma, men hur de ser ut och hur jag kommer att hantera dem.. tjaaa det vet ingen..

Hattis: Kul att se dig här igen, det var ju ett tag sedan. Trist att det inte blivit något plus än, men det är bara att hänga med på den plusvåg som vi förväntar oss här September har ju börjat, så nu ska hon följas av EA, Snaily, PB och gärna ännu fler!!!

Telis: Angående kurvorna så var tydligen jag ett besvärligt barn enligt mamma. Hackig kurva, som någorlunda följde två hjälpkurvor under normalen i vikt, och en under det normala i längd. Mamma fick ofta redogöra för vad jag åt, och hur mycket... Men det blev folk av mig med, jag spurtade ikapp och förbi i slutet av högstadiet, och klättrade rejält i kurvorna

Vänner: Tack för rapport, ett tag trodde jag att det blivit en bebis seeent igår...

Vickan: Låter besvärligt att trollet skriker efter mat när han är mätt...

Vickan: Är också litet förundrad över att du hinner ha tråkigt, som i inget att göra. Jag kan också tycka att det är litet tråkigt ibland, men mest för att jag antingen inte har kunnat gå ut (snö, kyla och halka), eller för att lägenheten är för ostädad för att jag ska trivas med att vara hemma... Men min lillkille har ju under ganska lång tid bara velat sova på dagen om han är i en rullande vagn, eller på min mage. Annars kan han ta en liten power nap på en kvart eller så... Man hinner inte så mycket då. Så jag har ingen tid över som jag är "ledig" på...

Men eftersom han sover 6-8 h i sträck på natten, samt lätt kan sövas för ytterligare 2-4 h direkt efter matning, så är jag nöjd ändå