Tantvarning för 7:e gången

svt.se/2.96110/1.1884126/pojke_i_kungsor_blev_stampad_pa_huvudet

Men vad i helvete?!

Och uttalandet från barn och ungdomschefen får en att bli tokig...

"-Båda barnen är ju offer i det här. Den som har blivit skadad är offer, och den som slagit är också ett offer och båda behöver hjälp."

Nej, den ene eleven är ett offer, den andre är en gärningsman punkt jävla slut. Är så less på allt daltande med folk som beter sig som idioter, oavsett ålder.

Nu har jag precis haft ett enskilt möte med projektsamordnaren. Han har pratat lite med cheferna om vad som gäller och jag har givit min syn på hur jag upplever saker och ting. Mer än jag nånsin skulle kunna säga till en chef. Jag har bestämt mig för att stanna, men på mina villkor. Har jag inte tid med deras projekt så har jag inte. Jag kan inte längre sitta och vänta på att de ska ringa samtidigt som jag håller alla mina dagar lediga för dem, och så ringer de inte... Så nu tackar jag ja till de projekt jag vill göra, och när de sedan kommer med ett projekt de vill att jag ska genomföra får jag säga när det kan vara klart - utifrån hur mitt schema ser ut. Vi får se hur det blir i praktiken. Men nu bad jag framför allt om ett ordentligt kontrakt. O jag har sagt till samordnaren hur jag har uppfattat att det kontraktet ska lyda. Får se om det ligger ett på mitt bord snart.

Det man måste fundera på är väl vad i en pojkes liv som gjort att han utvecklats (eller inte utveckalts rättare sagt) till en person med sådan brist på gränser och impulskontroll att han stampar på en anna människas huvud. På en yngre pojkes dessutom. Det är inte helt olikt vad min egen son råkade ut för i förra veckan.

Att det barn som gör en sådan sak behöver hjälp, det är jag mer än övertygad om. Något är helt fel inom en person som gör sådana saker. Han föddes inte bara sådan.

Jag skulle rota nogsamt i hans liv och ta reda på vad det är fråga om. Han kan mycket väl vara ett offer. Fast för någon annans våld/övergrepp/vanvård. Det gör inte att han inte har ansvar för sitt handlande och visst är han gärningsman och naturligtvis skyldig till misshandel.

Jag undrar bara vem som slagit ihjäl den lilla pojken inom honom och hur länge sedan det är. En trygg individ som har sina känslomässiga behov fyllda och som lärt sig vad integritet är, gör inte så.

Ja, då är det som det var när jag pluggade och det funkade då. Har bara en hel del känslor att tvätta bort först... Men det ska nog bli okej. Fick en deadline också på det projekt jag gör just nu (kvalitetstestar ett program efter uppdateringen till internet explorer 8). Mkt skönare att jobba mot någon form av mål. Jag sa fredag om två veckor.

Oj, vad sådant där tar på energin. När jag "pratade av mig" hade jag tårar nära alltså... Och nu känner jag att jag inte är särskilt sansad. Lugn i beslutet men väldigt orolig i kroppen. Svårt att koncentrera mig.

Gärningsmannen går ju minst i högstadiet, det är ju en tonåring iaf. Visst kan hans liv ha varit hårt och orättvist men det gör honom absolut inte till ett offer i detta sammanhang.

Nu har jag varit duktig, tycker jag själv, gjort agenda samt betraktelse till Askan. Om jag lyckas hålla mig hel och vaken när jag kör hem, blir det natt-aerobic i kväll, d v s ett pass som börjar 20.15