Tantvarning för 7:e gången

Bra att du firar ditt beslut och är nöjd Fjosok, det är det viktigaste!

Detta beslut är ju visserligen 5 år gammalt men blev bara så lycklig idag för att jag var klok nog att fatta det då. Ansåg ju att jag var för gammal redan som 27-åring och då ska jag inte säga vad jag tycker idag.

Att inleda ett första seriöst förhållande som 32-åring är ju så sabla dumt att det är rent skrattretande larvigt.

Whatever Fjosok, bara du är nöjd så .....

Här hittar man min nya blogg, lite kvar att fixa ..........

lizbloggar.bloggproffs.se/

im yours: exakt :)

Ska kolla bloggen nu.

Det här skulle jag vilja se en svensk politiker säga.

www.svd.se/nyheter/utrikes/burkan-tillhor-medeltiden_4258561.svd

Hej alla glada och mindre glada! Här får ni en varm Alla Hjärtans Dag-kram från Norr ♥

Jag har varit och sjunigt för Haiti i kyrkan ikväll. En riktigt fin konstert, allsång, sångstund med diktläsning blev det. Är glad att jag kunde medverka (mormor o morfar var så snälla och var med flickorna i fyra hela timmar, maken är bortrest). Vet inte hur mycket pengar vi lyckade samla in, men alltid något.

Dfk; ja där slog du huvet på spiken. Ett kontrollfreak är vad hon är... Har funderat och funderat på hur jag ska lösa detta.
Har tre olika alternativ:
1) Snacka med henne direkt: typ säga till att hon får tagga ner, för alla våras hälsas skull.
2) Prata med VD;n (som jag har bra kontakt med, vi har jobbat många år tillsammans och har en rak kommunikation) och tala om hur jag mår
3) Ignorera henne och inte ta åt mig. Göra det jag hinner och sen bara inte bry mig.

Alt. 3 känns inte som jag. Jag vill alltid göra allt så bra som möjligt och har svårt att bara låta saker bara vara och inte bry mig.
Alt. 2 känns lite som att gå bakom ryggen. Gå till chefen och "skvallra" liksom.
Alt 1 känns rakast och ärligast, men fy så jobbigt. Har jättesvårt att "bråka" med någon. Även om jag inte har för avsikt att bråka eller såra, så är jag rädd att jag förvärrar situationen om jag säger åt henne.

Att säga att det är skrattretande att inleda ett seriöst förhållande som 32 åring tycker jag är ett ganska tanklöst uttalande Fjosok. Må hända är det ett skrattretande för dig, men inte för alla.

En av de kvinnor som jag beundrar mest, träffade sin man när hon var 39 år, då hade hon varit singel mer eller mindre hela sitt liv. Att våga ta chansen och gifta sig och skaffa barn när man är 40 är både coolt och beundransvärt. Hon kommer alltid att vara en förebild för mig eftersom hon inte lät sin ålder eller sina tidigare erfarenheter stå iväg för sin dröm om en familj.

Sonja, Det är bra att du har en vilja att göra rätt. Det kan många gånger lösa sig jättebra med att prata med den berörda direkt, men i vissa fall när man inte klickar och det finns en chans på miljonen att den andra vill ens förstå eller ta till sig, ja då är det nog skönt att vända sig till sin chef för att få stöd.
Ibland kan det vara bra att en tredje part är med, för då kan ingen sedan förvränga saker till att du gjorde/sa minsann det här och det här.. Det finns inget värre när saker man har sagt och menat sedan förvrängs till något helt annat.
En möjlig lösning skulle kunna vara att du säger att du inte mått bra på sistone och att finns saker du vill prata med henne om. Men att du vill att er chef är närvarande då det lätt kan bli en tråkig stämning mellan er och att det är det sista du vill. Då kan hon ju knappast beskylla dig för att gå bakom ryggen, samtidigt som du inte behöver sitta där med henne ensam.

Själv känner mig vissen idag. Inte sjuk eller så utan helt vissen bara. Det har varit en turbulent helg, med mycket missförstånd i vår omgivning.

Annars låter det som de flesta har haft en fin allahjärtans-dag.
Kram på er!

dfk, det låter just turbulent. Hoppas det lugnar ner sig under dagen!

Själv är jag sådär välmående på nåt sätt. Jordnära, lugn, här och nu. Jag. Jag är jag igen!! Efter flera månader. Min helg har varit underbar med både egentid, möten med massa människor - väldigt nära sådana och helt främmande. Jag har sjungit, myst, ätit gott. Varit aktiv och bara varit... Dessutom tog jag helg i fredags så den har varit lite extra lång. Och ja, jag mår bra. Det enda som saknas nu är arbetslusten. Eller nja... att jag sätter igång, snarare. Är fortfarande extremt morgontrött, inte människa före 9 (jag passar nog inte som tant...) och nu sitter jag mest o myser med en kopp te och facebook-chat. Jag som ska sätta igång med mitt spännande projekt idag! Att jag inte bara kastar mig över det!? Men jag ska göra det snart. Först lite mys för mig själv och behålla den här braiga känslan, sedan flytta datorn till en bättre arbetsyta o sätta igång.