Nja, det hör till både min världsåskådning och mitt yrke att jag inte tror på determinism... Allting handlar om sannolikheter. Det är mindre sannolikt att vissa personer "blir gifta", men det innebär inte att man på förhand kan säga att ingen av dem kommer att bli det.
Jag tror också på att människor förändras över tid, så jag kan inte med bestämdhet hävda hur jag kommer att vara eller tycka eller känna om tio år eller tio minuter, men jag kan ju säga hur jag tror att det kommer att vara och sedan kan jag, om jag vill, kämpa så mycket som möjligt för att det ska bli så. Jag antar att ditt beslut innebär att du inte längre aktivt kommer att sträva efter att bli gift, och det är nog bra. Men jag ser inte poängen med att aktivt motverka att du gifter dig, bara för att hålla dig till ditt beslut. Man måste väl få ändra sig?
Jag vet dock hur himla skönt det kan vara att fatta ett avgörande beslut, att lämna något bakom sig! En gång bestämde jag mig för att aldrig ha kontakt med min pappa igen och det var jätteskönt och jättesorgligt. Sedan gick det väl tre månader innan han hörde av sig nästa gång, men vid det laget hade jag hunnit få den känslomässiga distans jag behövde och det räckte. Alltså har du mitt stöd i ditt beslut (vad det spelar för roll); jag litar på att vet vad som är rätt för dig själv just nu, och det faktumet ändras inte av att du någon gång kanske ändrar dig i äktenskapsfrågan.
Fjosok skrev 2010-02-14 12:45:04 följande:
Boubou: För att det är så det är. Man tar beslut och sen håller man sig till dom. Just nu är jag bara så glad att det är klart, ni anar inte.Du har ju (enligt dig själv) sett mig irl och vet på ett ungefär vad som åsyftas. Du förstår nog min poäng :)