Så där nu är jag tillbaka från lunchdate med maken och en date som blev väldgit konstig men bra till slut.
Jag gick härifrån strax innan elva med enbart en macka som mellanmål i magen. Traskade först in till centrum, gjorde ärenden, tog mig upp till makens jobb. Gick ner med hunden till dagis och tillbaka upp. Vid det här laget har jag varit på rörlig fot i typ 1 o 15 min. Börjar alltså bli hög tid för mat.
MEN det har kört ihop sig på mannens jobb och han var tvungen att åka iväg en sväng. Vilket slutade med att jag satt 1h hos honom o läste tidningen, åt ett äpple och höll på att krevera.
Jag insåg ju att han inte kunde hjälpa detta så jag var faktiskt duktig nog att inte bli arg på honom, men när vi väl var på väg till lunchrestaurangen rann tårarna på mig. Helt utan att jag ens kunde förklara varför, antar att hungern helt enkelt tagit överhand.
Men efter lite fläsk och bruna bönor så bjöd rest.ägaren oss på 2 överblivna semlor (vi var sist kvar) så då kändes livet bra igen.