Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Hihiiiii, det har kommit en bebis i den andra bebistråden nu på morgonen! *klappar i händerna* Planerar snitt och allt har gått bra. Och häromdagen kom en liten tös som gjorde entré två veckor före bf, helt utan förvarningar och på bara ett par timmar.
Lanovia, åh vad man kan längta efter den där känsan att duscha!!! Vi var utan vatten ett bra tag nä vår pump till brunnen pajade. Shit vilket meck man hade! Och vilken TUR att vi hade sjövatten upp till tomten, så vi kunde skölja av oss med vattenslangen och diska och sånt....
Hej Fru Bygg! Hej Hvidis! 
Ninnis KRAAAAAAM till dig och som sagt, man FÅR faktiskt vara låg här i tillvaron. Du jobbar verkligen stenhårt på att tänka positivt och hålla huvet över ytan. Det är imponerande och du håller dit liv i dina egna händer med den äran.
Glöm inte att det är helt ok och kanske ibland nödvändigt att bryta ihop lite också. Så man kan få ur sig en massa förtvivlan och frustrationer och sedan stappla sig vidare...
Tack, söta Blommis!
Och tack ni andra också för värmande kramar!
Fru Bygg: Busan har osså gnott sig massor i munnen o dreglat mängder...men inga tänder än...nu har det lugnat sig lite.....så de rör nog på sig lite ryckvis....
Apropå vacc....passa på o köp hem någon febernedsättande OM ni inte har det redan...OM Ella skulle få feber av vacc...Ballabus fick ju feber o det var så skönt att ha medicin hemma.
Var på 4 mån vägning i går, 7525 g o 67,5 cm! Lång stumpa (OBS INTE stRumpa 
) ! Inte rullsig....men tro tusan det när hon tränar knäböj o hoppar o står nästan hela tiden.....*phuu*
3 mån vägde busan 6640 g så hon o Esther ligger rätt lika så här långt tror jag!
Lycka till med dopet, Hvidis! Sticker ni idag?
Vilken färg har lilla E på ögonen nu?
Busan har knallblåa....pappas ögon!
Ninnis: surt m lev.problem m klockan...kanske kan printa en bild o ge honom så länge....*kramar bamse hårt*
*kramar tillbax på Daa o håller tummen för ÄL*
Lanovia: Va extra gött det blir när du får premiär duscha!
Blommis: Tänker massor på dig....hur mår du idag?
Hur har det gått med kalufsen? Trillar det massor fortfarande? Hur trivs du i nya frisyren?
Oj va många gröna pluppar som lyser!
Lite lunchspamm???
Ninnis: förlåt...men du har nog skrivit det innan...men när kommer vovven o maken hem?
Hvidis: Tack för inspirationen till dopkorten! Snodde din idé rakt av....printar dock själva inbjudningstexten!
Ska skicka dem i veckan!
Imorgon
Pappa är inlagd på sjukhuset......han har fått en mini-mini-stroke som visst inte har påverkat honom mer än ett par timmar....men de håller kvar honom på sjukhuset för att ställa in hans parkinson-medicin....vilket han tycker är supertradigt....för medicinen gör ju att han kan bli överrörlig OCH underrörlig vilket han lider mest av...känner sig extra skröplig då.....men vid rätt gott mod.
Men man får sig en tankeställare....vår tid här på jorden är verkligen kort o det finns inte tid för att vara långsint o bära på en massa groll....o berätta för varandra hur mkt man tycker om varandra....DET har pappa jättesvårt för....kan i ytterst sällsynta fall säga kram..... när man avslutar telesamtal....är ju en del i varför mamma lämnade honom....om man inte säger att man älskar varandra på 40 år o tar varandra för givet....ja...då är nog risken rätt överhängande att man inte mår bra o trivs.
Ingis, jag har en ok dag och ska ut och ta itu med den stora okapade vedhögen nu snart med sambon.
Satt just och försökte räkna lite på det här med veckor och sprayystart, ÄP (äggplockning) och allt det där. Det bör väl om jag fattar någorlunda rätt vara så att det blir typ i maånadsskiftet februari/mars som plockande och hela det där ska göras och så innan mars är slut så vet vi hur det gick med vår lilla halmstråchans.
Jag tycker verkligen inte att det känns ett DUGG spännande ala "iiiih" eller så.
Jag känner mig ärligt talat mest arg. Har jag kommit på.
Jag är arg för att jag är inslängd i en jäkla karusell som jag inte vill åka i. Jag tycker vi hade vårt motiga när jag gick igenom min förra graviditet djupt deprimerad och vi var i helvetet.
Det enda jag önskade var att få göra alltihopa en gång till och må bra och ha det lite mer normalt.
Istället sitter man med det här i knät. Jättenormalt. Jättebra mår man också. Och sannolikheten är dessutom större att det INTE slutar som vi vill.
Så jag är arg.
Fast som sagt, just den här dagen är en ok dag.
