Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Nuuuu har jag hunnit läsa igenom allt ni skrivit....o så börjar Busan gasta...hahhahaha tajming!
Mutar henne med en blomma med prassliga blad o speldosa i....mumsig!
O nu...har jag hunnit glömma 95% av det jag läste....suck!
Nåja....Bellabus har provsmakat lite lös havregrynsgröt nu medans jag åt frukost....inga jätteskumma miner....o lite svaldes nog!!! Hon ska få prova potatispuré senare idag.
Situationen i övrigt....ja...28 flyttkartonger är packade....+4 st till i källaren.....galet så mkt grejor man har.
Har varit i huset både lördag o söndag....hann putsa alla fönster och montera garderobsinredningen i vårt sovrum...sicken tid det tar!!!
Fick se klinkern i badrummen nu osså.....är jättenöjda!
Blir flytt av allt bohag om 2 veckor....o så får vi bo 1,5 vecka hos svärisarna....för vitvarorna levereras inte förren 1,5 v efter flytten....nåja...det blir nog bra!
Skickar massor av kramar o 
till er alla!
För nu räcker inte mutan längre.....full gastning!
Förresten, Hvidis, vad har lilla E för färg på ögonen nu? 
Hej Ingis! Vad kul att det går framåt med flytten 
God förmiddag tjejer. Tillbaka på jobbet idag, känns väl sådär. Är ju såå skönt att vara ledig! Men nu går det mot vår och det gillar jag... (intalar mig att 6 veckor inte är någonting, för då är jag ledig 1 vecka igen )
Ringde gyn nu på morgonen, ska äta provera 1 omgång till och hoppas på att cykeln fattar. Håll gärna era tummar för att den skall göra det...
Nu är det snart dags för terminens första lektion, nog dags att byta om och ladda lite.
Häj.
Tillbaka på jobbet. Det är väl som det ska vara. Fast det känns inte så. 
Yr och illamående pga penicillinet. Känner mig malplacerad och utanför, för jag känner inte för att delta i de vanliga samtalen.
Fick ett "tips" och kan därmed lägga ytterligare ett bidrag till listan på välmenande och klumpiga kommentarer: "Du får inte testa så tidigt, för det är ju så vanligt att det blir MF. Om du väntar längre kanske du bara tror att din mens är sen."
Hon klandrade mig för att jag testat för tidigt (vilket ju då skulle kunna tolkas som att det är mitt eget fel att jag får vara så ledsen nu)! Förklarade, i så milda ordalag jag kunde, att det inte finns en chans i världen att jag hade missat vad som pågick, test eller inte. När lilla risgrynet ska ut gör det ONT. Iaf i jämförelse med indiankrigsvärk. *morrar*
Jag är också här. Ska gå med sambon ut på en promenad i solen snart.
Det har varit en lite underlig helg. Min fredag sluatade i full katastrof vad gäller att ta igen förlorad födelsedag och en man som inte alltid bryr sig så mycket om mig som han faktiskt borde.
Jag betonar att det inte handlar om födelsedag utan om hur man bryr sig om och vårdar det man har. Min son grät och jag grät och jag var nära att sova på soffan. Det har aldrig hänt. Nå, jag nådde fram efter ett tag så det bvar inte sådär meningslöst som vissa gräl är, men desto mer förtvivlat. För båda.
Hela lördagen var lite av ett vacuum eftersom han jobbade och sedan måste man liksom försöka andas bredvid varandra och känna om det fortfara´nde går eller om man har dött av smärta...
Vi är inte döda.
Och vi vill ha ett liv tillsammans.
Men det finns saker han inte har råd att fortsätta med om han inte ska slösa och slarva bort mig av ren slöhet. Och det finns där för min del och det vet han.
Jag har också haft en tid i tillvron då jag fått anledning att summera livet på olika vis. Det ger djup ångest över vissa saker-som vad jag låtit min kropp förvandlas till exempelvis. Annat är jag istället bottenlöst acksam över.
Annat återigen är ovisst och suddigt. Där jag vacklar mellan att tro att jag har en bra plan, stora drömmar och en god framtid, och att undra vad jag har gjort av mitt liv egentligen och vad tusan det ska bli av mig och snart är man ju död...
Jag har sett bilder jag inte tittat på på evigheter, både från barndom ioch ungdom och ett smalare liv och med människor som inte är med i min vardag längre. Jag har läst de gamla kärleksbreven och kommit ihåg tusen saker jag glömt. Jag har öppnat lådorna med sonens små kläder i strl 56.
Jag har gått igenom lådorna med mina floristgrejor. Verktyg jag inte vet om jag kommer att använda mer.
Papper är halvsorterade och uppdelade i högar. Saker att ta itu med och ta ställning till.
Hela mitt inre har under de senaste månaderna helt översvämmats av minnen och framtid och nutid i ett enda gungande hav. Allt är där samtidigt.
Allt från den ostädade veckostädningen i det nya och ovana och de nya människorna i den nya vardagen, till allt det passerade, alla valen man gjorde och de vägar man inte tog.
Vem ska jag välja att vara nu?
Vart ska jag?
Vem vill följa med mig?
Vilka har jag i mitt liv egentligen?
Man kan behöva lite extra od för att ens känna känslorna klart och att tänka sina tankar är ju ibland mer än man ens orkar snudda vid.
Men jag håller på. För fullt.
Det kommer att ta sin tid.
*håller tummarna för Jennys cykel*
Ninnis: åh, det är gullhunden! Vilken fin helg du verkar ha haft.
Lanovia: stämmer in i Ninnis "iiiihhh"
Ingis: Bellabus har integritet, inga mutor här inte. *vinkar*
Kramar till alla från neggo-Daa.
(fast kramarna är tänkta att vara trevliga.)
Blommis: har inget vist att säga. Hoppas det räcker en liten bit med en kram. *kramar varsamt om*
Önskar nästan att jag inte sett det här. Hur tänker hon?? 
Skall du märka att mensen är några veckor sen och att brösten och kroppen skriker GRAVID!!! utan att testa eller på någotvis börja hoppas och glädja dig?
Och som du skriver så gör MF lite ondare än mensvärk. Nej MORR!!!
