Livets viktiga och oviktiga frågor

Victory, mina ögon svämmade över totalt när jag läste ditt minnestal precis. Världens alla kramar & tankar till dig
Jag miste ju min bror för lite drygt tio år sen & han blev knappt 35 & hade två små barn. Även om man aldrig kan förberede sig, så visste vi att hans tid var utmätt & vi försökte ta vara på det, men i ditt fall så kom det ju så fruktansvärt oväntat. Så jädra orättvist

Förutom din man så har jag ytterligare två ytligt bekanta som också gått bort hastigt & oväntat alldeles nyligen. Det har varit alldeles för mkt sånt på sistone känner jag...

Tinga - världens alla kramar till dig & din familj med
Faen vad ni kämpar & kämpar hela JÄVLA TIDEN, att det aldrig kan ge med sig Får vi komma & krama er lite på vägen ner till Österlen om några veckor (fre 9 okt)?

Har typ 60 sidor att l-sa ikapp efter Paris-helgen. Wish me luck Kram & godnatt!

Tack Victory för att du låter oss andra ta del av ditt tal till Daniel! Det var oerhört starkt att läsa och jag tror var och en som någonsin älskat och delat sin tillvaro med någon känner hjärtat darra av fasa inför blotta taken på just precis det som hänt er familj! Tårarna rinner och insikten om hur tacksam man ska vara för tiden man får...ja det finns ju inte ord... Kram till dig!

Jo, jag har läst ikapp nu. Det tog flera timmar och nu borde jag npg lägga mig...

Jag har ett jättestort hus fullt av kartonger. Så får det vara. Jag var som ni redan vt fruktansvärt trött redan på måndagskvällen. Det var inte bättre på torsdagen, eftersom att-göra-listan inte var slut. Den dagen grät jag hela dagen, med start när jag lämnat sonen i nya skolan, förtsättning när vårdcentralens personal visade sig helt dum i uvudet och så rejäl final när jag skulle säga hejdå till sambon klockan fem på morgonen inför hans jobbavslutning uppe i sthlm månaden ut. På fredagen var jag totalt bakfull av allt bölande. Men allt börjar landa och jag bottnar lite mer nu. Ena grannen här har ett litet SPA och är massageterapeut. Hon räddade livet på mig igår och jag ska dit imorgonbitti också.

Allt har egentligen gått jättebra och jag är såklart glad. Men i ett såpass stort uppbrott ryms många känslor och mycket kraft gick åt i hårt arbete.
Jag är väldigt glad över alla gulliga hälsningar och hejjarop!

Förresten så räckte det att byta säkring i spisen, både i den härnere och den uppe i stugan!

Jag tar det mycket mycket lugnt med själva uppackandet och har mer fokuserat på att få koll på tvätt och diskmaskiner och att bli kompis med vedpannan.

De som bodde här innan hade förövrigt verkligen inte städat tvättmedelsfacket kan jag bara meddela. MIN stuga var skurad på alla äckliga ställenn och det med tandborste och alla medel man kan tänkas behöva. Så det så.

Beklagar sorgen, Victory! Ta hand om dig och sonen!

Åh, Tinga, jag förstår verkligen att det känns hopplöst och tröstlöst så länge som ni har kämpat och det aldrig verkar komma någon förbättring. Jag hoppas verkligen att din man får vabba på halvtid, det är inte mer än rätt. Jag tycker inte att man kan begära att du ska klara av båda killarna hur länge som helst när det är så här, och det måste ju vara jättejobbigt för din man att jobba heltid och sen ändå ha ork över till dig och killarna när han kommer hem. Nej, här får FK verkligen ta sig i kragen och lämna ett positivt besked, annars får dom med mig att göra.

Oh, Piggis, berätta om Paaaaaaris!!

Frullan, jag blir så glad när du säger att du aldrig någonsin skulle kunna byta bort Roffe. Visst kan man älska sin son och ändå sakna den dotter man inte fått (än), det låter heeeeelt normalt i mina öron. Spännande med en dubbeldejt med två psykologer som ska prata om en själv.

Frejis, nu har jag fått mage! Förra veckan såg jag bara tjock ut tyckte jag men nu är det helt klart en gravidmage. Jag och mina kollegor som jag delar rum med håller på att slå vad om vem som kommer att bli först med att fråga om jag är på smällen.

PB, jag vet att det är superjobbigt med att flytta och flyttstäda och riva upp sina rötter och allt det där men samtidigt så låter det jättehärligt med ett stort hus, vedspis och massageterapeut osv. Det kommer att bli så bra det där, slit inte ut dig alldeles under vägen bara. Kram!

Nej, nu måste jag jobba.

victory
tänker ofta på dig och din son! Beklagar verkligen det ofattbart sorgliga och ryser vid tanken att såna saker ens får hända. Många kramar!!!!!

PB
Välkommen till nya hemmet!
När blir det inflyttningsfest?

telis
ååååååååh en gravidmage pawh riktitt!!!!!!!!!!!

EGO
hade så svårt att sova i natt så det var otroligt. Sen vid fyra började nancy hulka i sängen men mannen for upp som en combatsoldat och bar ut henne men det gick bra, hon hade nog bara satt ett hårstrå på tvären. Sen kom hon ynklig tillbaka med späda kraxningar och bet mig som vanligt men då klapprade jag med tänderna tillbaka så då blev hon skiträdd och då fick jag jättedåligt samvete. Drömde att vi hade en bebis igen, men det var himla svårt att veta var jag skulle göra av den medan jag och mannen skulle försöka ligga med varandra på grannens infart (!). Men då kom mamma så då blev det ju varken eller.

men hur många "då" fick jag med i samma inlägg? DOH! DOH! DOH!

Tinga - som tidigare talare konstaterat, det är jobbigt bara att läsa om era bravader med herrarna och deras ätande. Kära NÅN!!! *skickar ett helt tjog med styrkekramar*

Cicci - bra att du får hjälp! Singla slant var en idé. FruLlans "lösning" att låta Borren bestämma är väl en annan - vad säger Victor?

FruLlis - dubbeldejt med psykologerna låter lagom spejsat men samtidigt himla bra! Heja FruLlis!!!!!

Själv sitter jag hemma och försöker jobba i väntan på läkartiden kl 11. Roligare att härja här än att skriva halvtrist byråkrattext... tur att jag har dumsurfningsförbud på jobbet!! Annars skulle jag AAAAAAALDRIG bli färdig med något... fniss!

Victory - inte glömmer vi dig!!! Du hängde ju i länge här!!! Och jag tänker verkligen jätteofta på dig nu, antar att man är tvungen att leva vidare men jag önskar verkligen att jag kunde väcka dig ur mardrömmen!! *kramar om och önskar dig ALL LYCKA i livet framöver*

Passionsblomman - låter som att du fått lite tid att andas på. Gör det! Och ha inte FÖR hög ambitionsnivå på att packa upp och fixa och dona. Det finns ju gränser för vad man pallar!

Nenne - här är en till med sömnbesvär... fast i mitt fall är det jobbet som spökar. Har dock skapat mig en målbild som jag försöker ta fram varje gång jag vaknar och försöker reda ut jobbsnurr. Det går någorlunda faktiskt. (Målbilden går ut på att jag promenerar på en gotländsk strand... vaddå längta till ön.....)

Tinga: jag läser vad du skriver och jag känner så med dig! Lite av det där du beskriver har nog alla föräldrar känt någongång ? men ni har ju haft det övermäktigt med problem. Matsituationen måste ju vara extremt ångestframakallande det förstår jag helt och fullt. Det är så grundläggande det där att man känner att man måste få i sina barn mat. Och sen kommer ju tröttaspekten/utmattningseffekten in också ? det har ju pågått så länge! Bra att du tar hjälp! Ta all hjälp ni kan få. KRÄV hjälp! Storstor tröstkram

Victory: Fint att du tittade in här - jag läste vad som hänt i din andr tråd och jag skrev till dig där. Jag tänker på er!

Nenne: intressanta drömmar ... kan ju också vare ett symptom!

Ego: tog precis bort bandagen på benen ........
Råbiff är ett ord som osökt kommer till mig