Livets viktiga och oviktiga frågor

Nenne - du är för söt! Man måste ju orka, så på något vis gör vi ju det, men det är ju inte direkt tal om livskvalitet under tiden. Den där snabbspolningsknappen låter bra. BS brukar ju prata om att hon vill ha en fix och färdig ettåring, men jag kan säga att jag vill ha minst femåringar.

EA - jag tror också att man kommer ut starkare på andra sidan, men man måste ju lyckas ta sig till den där andra sidan innan man har någon glädje av det.

Cicci - vi som har det lite jobbigt får kramas ordentligt under deppmanteln.

Nenne-ska vi snabbspola några dagar till säg nästa helg

God natt på er!

Tinga-jo visst är det så, funderar själv mycket över hur man ska lyckas med det men viktigt är att få prata av sig! KRAM

Tinga: Hjärtat vet inte vda jag ska skriva. det kom tårar i mina ögon och sorg i mitt hjärta när jag läste ditt uppgivna inlägg. Åhhh gumman vad jag tycker synd om er!!!!
Precis som telis skriver så känner jkagh att det låter så sjukt jobbigt det ni går igenom och HAR gått igenom under så lång tid nu. och om det LÅTER jobbigt för oss så är det säkert inte ens i nöärheten av hur inihelveteassatansbajsjobbigt det verkligen är för er.

Önskar så att det kunde vända NU . Det är så orättvist opch eländigt! Vilken HEMSK kamp ni fört sen killarna kom. Önskar bara såååå att det kunde vända och att ni på vägen till vändningen fick HJÄLP hela tiden av allt och alla.

KRAMAR i massor!!!!!

Telis - jag är tacksam för dina tummar, men just nu känns det som att det aldrig kommer att vända. Återigen, förnuftsmässigt vet jag ju att det gör det, men det hjälper inte ett dugg när man bara känner sig ledsen i varenda fiber i hela kroppen.

EA - våra familjer är redan väldigt engagerade, så vi kan inte begära mer av dem. Hela förra veckan bodde vi hos mina föräldrar, när vi hade den värsta renoveringsröran här hemma, och mamma, som är ledig en dag i veckan, viker alltid den dagen åt mig. Till helgen ska mamma och min bror ta hand om Puff, så att vi åtminstone bara har Piff att ta hand om. Just nu är det inte så lätt för andra att ta hand om Piff, eftersom han sondmatas. Annars har barnen mor- och farföräldrar som är väldigt glada för sina barnbarn och gärna tar hand om dem.

God natt, alla sötnosar!

FruLlan - nä, det är ju så att vi tyckte att vi haft tillräckligt med elände med tre månader på neo, men vår eländeskvot verkar ju inte på långa vägar vara fylld än, eftersom det vara fortsätter neråt. Det kändes ju som att botten var nådd när Piff fick sond, men jag gissar att knapp inte är långt borta om han fortsätter att vägra äta själv. Vi har ju sett det här beteendet en gång förut, i våras när han slutade äta fast föda och bara ville ha välling. Nu duger det inte ens med välling, så då är det tydligen ingen mat alls som är det här steget.

Nenne: Häääääääj
GRATTIS till eskimåerna! Faaaaaaaaan vad härligt.
Förstår att det är en extremt jobbig tid för er just nu och önskar att det g¨år fort och smärtfritt.
pööööössssssss

Cicci: HJÄRTAT Kul att se dig i tråden. Hoppas middagen gick bra och att du hinner vila lite nu. Tyckte det var extremt fint och RÄTT det någon skrev att ta hand om dig och låt ANDRA ta hand om DIG! Det är du värd! sliskig puss mitt på munnen!

Vickan: Du undrade lite hur jag mår.

tackar som frågar. och hmmmmm
Jaaaa vad ska jag svara ?

Jo jag är väldigt känslig och labil, men det är vel sån jag är som människa. Men just nu kanske lite extra, vilket skapar en del kaos.

MEN
jag får bra hjälp och känner mig taggad inför att ta tag i mitt bagage och mina demoner. Utvärderingen inför psykoterapi pågår fortfarande och jag håller alla tummar och tår för att jag ska få börja och det SNART.
och jag känner mig lite stärkt.
OCH vad det gäller könen på mina barn så börjar det hända mirakel.
Njaeeee inte så att nån har bytt kön eller plötsligt blivit hermafrodit... näe inte SÅ mirakulöst.
MEN jag börjar tycka att det är COOOLT och ROLIGT att jag faktiskt har två söner!!!!
VEM kunde ana det!!!!!

Men så känner jag ibland och andra sekunder sörjer jag min obefintliga dotter. MEN jag är på väg åt rätt håll.
OCH jag skulle inte byta ut lillebror roffe för allt i världen. (en ekvation som ju inte alls går ihop emd att jag vill ha en dotter, men känslor kan inte matte)

Så helt klart mår jag bättre på själva könsfronten och vad det gäller mina barn. Men jag är känslig nu.

Förresten
På fredag ska jag dubbeldejta mina psykologer
ha ha ha
då ska vi träffas alla tre på en gång.
Sncka om psykotisk person

Tinga
Åhhhh gumman.
FAAAAAAN vad jag skulle vilja hjälpa dig just nu!

jag tycker opckså att ni hade fått er beskärda del av skit och oro efter neo. Men det är vel bara alltför bevisat nu att livet verkligen >INTE är jämlikt eller rättvist.

Just det ja
Nån hade undrar hur det blev med roffes namn.

Det visade sig att det namn som vi stressade fram för att alla tjatade så förbannat tyvvär hade satt sig alldeles för hårt för att gå att ändra. Jag och maken försökte men det gick INTE med borren. Han undrade om vi var från nån konstig planet och förklarade att lillebror minnsan VAR "roffe". Så då lät vi han bestämma och så är det med det...

Vigjorde fel från början som lät oss stressa fram ett namn utan att ha tänkt klart. MEn självklart gillar vi namnet och det kommer bli superbra. MEN hade vi tagit det lugnare hade det helt säkert blivit ett annat namn.

Hej, här gör jag ett kort inhopp efter lång frånvaro. Visste inte om någon skulle komma ihåg mig så jag avstod först men ni letade upp mig! Tack för alla stöttande ord och kramar från er som redan skrivit i den andra tråden.

För er som inte vet huserade jag här i tråden fram till för ca 1 år sedan. Gifte mig med min älskade 2006 och därefter startade bebisfabriken. Sonen tittade ut i juli 2008 och har alltså hunnit fylla 1 år. Tragiskt nog blir det den enda födelsedagen som hans pappa får uppleva, han gick nämligen hastigt bort den 8 augusti i år, 36 år gammal. Sorgen och saknaden är förstås stor men vardagen börjar så smått att återvända. Det är ett annat och fattigare liv vi lever idag, jag och min son, men vi lever i alla fall.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva men det får räcka såhär. I min presentation finns talet jag höll till honom på hans minnesstund, den som vill får gärna läsa. Jag vill berätta för hela världen vilken fin människa han var och hur mycket han betydde för mig.

I övrigt vill jag bara önska att ni alla tar vara på era familjer. Krama dem ofta och länge!!!