Livets viktiga och oviktiga frågor

vickan
jag har normalt inga problem att sova, eller somna. Hur eller var har inte heller någon betydelse, hehehe.
Men just igår var jag speedad på choklad, eskimåer, stress över ruvningen och andra nyheter så det gick inte att göra annat än stirra rätt ut i mörkret och hoppas på att den där släggan som jag normalt brukar få i huvudet skulle dyka ner.

Det är helt jävla omöjligt att tänka på annat än den här jävla ruvningens jävla stress och press och jävla jävlar och hoppas jag inte behöver göra det igen för det är förjävligt.

AM
hahaha, ja jag utgår från det (symptom alltså).
Råbiff, minsann.

Victory - beklagar sorgen och finner inte ord till vad ni får gå igenom. Råkade av en slump gå in på den andra tråden och jag hoppas du inte tog illa upp att jag taggade in den här för att tala om för alla andra vad som hänt er. Massor av kramar till dig och sonen!!!

Vicotry igen
Otroligt fint skrivet till och om Daniel!!!

God morgon!

Tinga - Vet inte vad jag ska säga, er situation känns övermänsklig. Är så jäkla ledsen för er skull!!! Tänker på hur jag gnäller över min situation med lillebror... Det känns så jäkla löjligt i sammanhanget!!! Hoppas hoppas att ni får den hjälp och avlastning ni så väl behöver, kan inte kommunen gräva fram lite resurser? Rent krasst måste det ju vara billigare för dem än att ni ska behöva hamna på psykakuten? 1000 kramar och en högljudd önskan om snar förbättring.

Victory - Tack för att du tittar in. Din situation går inte heller att sätta sig in i, jag beklagar verkligen det som hänt!! Har inte läst ditt tal ännu, men ska göra det. Stora varma kramar till dig också!

fruLlan - Det är bara att messa så kommer jag! Vi har blivit rätt bra kompisar med sjalen nu, och ett par gånger har han till och med gått med på att ligga i vagnen, så nu vågar vi oss nog in till stan.

telis - Åh, ni är så välkomna i februari, du och lillebrors namne.

*postar och fortsätter efter blöjbyte*

Nenne, GRATTIS till eskimåerna!!!! *knulltrumpeter*

Victory, jag finner inte ord för det som hänt dig o din son. Beklagar verkligen er sorg!! Stora, stora kramar.

kängu
en får tacke, en får tacke.

Tinga, Jag fattar inte heller varför detta ska drabba er, håller med om att 3 mån på neo borde vara nog!!
Pratar du med ngn psykolog nu? Kanske kunde vara skönt för att få reda i tankarna.

Jag tror att dina killar tyvärr fått en negativ association till mat & ätande. Detta är ABSOLUT INTE ditt & din makes fel, utan handlar förmodligen om att de är för tidigt födda.
Det finns en verksamhet på Drottning Silvias Barn & Ungdomssjukhus i Göteborg som heter Smaskarna, som bla. jobbar med att skapa positivt associationer kring mat. Kanske ni kan höra via er läkare om ni kan få kontakt med dom?

Försök tänka att det viktiga är att dina killar få i sig näring, och inte HUR dom får i sig den. Det finns inget som säger att bara för att man har sond, eller knapp, inte kan nå ett helt "normalt" ätande via munnen. Jag tror att PRESSEN, på både dig, maken & killarna måste minska innan ni kommer nå positivt resultat.

Önskar att jag hade några mirakellösningar att komma med men det har jag tyvärr inte
MEN vill säga detta: Sond, eller knapp, är inte ett nederlag! Det är ett sätt att säkerställa att han får det han behöver för att växa. Det betyder INTE att du misslyckats, eller gett upp för lätt (för det ska gudarna veta att ni inte har!!!!!!).Du är en underbar, fantastisk mamma till killarna!

Kokosen, härligt att det börjar bli enklare med lillebror!!