Livets viktiga och oviktiga frågor

Koko
vad skönt att det börjar flyta på bättre och åååh vad gulligt med fin syskonkärlek, vilken lycka!

Kängu
åhnej vilken skitdag, hoppas ni kör försiktigt hela vägen ner till hufvudstaden och jag hade gärna träffat både dig och kokisen!

piggelin


AM
stackars dig med surrade ben upp till där du är klöven (svärfarsskämt, hhahahhha host nä inte kul) och låter inte heller så kul med blågula spiror (gör de ont som blåmärken också???) men jädrar vad snygg du kommer vara till våren. och med den längden på 0ooooooooooooooooooo+pppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp
*nancy was here*

förlåt, längden på benen så kommer du golva alla när du viftar med de där (ja inte bara bokstavligt).
Säg till om du önskar dig en liten finsmakardag som visserligen frångår ditt strikta gottförbud för jag har din adress.

åh jag vill bara pussa er allihopa¨
o

Choklad och frysta ägg, vilken kväll Nenne!!!

Nehepp, nu läggdags.

cicii
hej gumman, hur mår du???
Visst är det dop nästa vecka? Det kommer gå jättebra och hoppas att lite av pressen släppt då. Får du den hjälp du förtjänar och behöver?

kängu häj häjjjjj!!!! Tuta! (fast jag kommer inte att höra)

telis
ja eller hur, vilket segerrecept för en bra avslutning på dagen. vet du, tänkte på dig när vi fick smaka nygjord lakritsganache, den som de doppar i choklad och strösslar havssalt på (om du minns?).

dop på LÖRDAG nenne - hua.....
vet inte vad hon ska heta fortfarande........................

jag får ok hjälp

telis
ja, de känns bra att ha de som backup för just nu vet jag inte om jag skulle orka börja om med spray och sprutor och lång väntan men samtidigt hoppas jag att de ska få frysbränna och få tinas om 5 år och kasseras *skriver under godkännandet* eftersom vi inte behöver de där.

cicci
på lördag! OK, några dagar till av vånda men efter det så har du iaf det problemet ur världen med namnet. Det kommer att bli rätt oavsett vilket du väljer, det är jag helt övertygad om och jag hoppas att du känner det på söndag och framåt. *kramar om*

ta hand om dig, och låt andra ta hand om dig.

Nenne, din förvirring är helt ursäktad men jag heter snaily, inte kängu Vi tutar!

Nenne-GRATTIS!!!!!! Jag är mer än gärna med och fördriver tiden!!! Håller snart på att bli knäpp på riktigt på att analysera innehållet i pantalongerna

BS-kram på Iris!

AM-vill man bli fin får man lida pin

Cicci-du får singla slant om namnet

Snaily-ohhh då är det inte länge till ivf-samtalet då ligger ni före oss i karusellen. Vi har ju sagt samtal och resten av prover i början av december

Liten-du får gå i klänning eller tunika så kan du släppa ut magen på jobbet

Kängu-bra att du skickat in en ansökan

Nenne-åhhhh chokladprovning *dreglar*

*lyfter lite försiktigt på deppmanteln, så att jag ska lyckas skriva ett inlägg*

Fy fanken, vilket elände det är att vara förälder! Åtminstone till de här barnen vi begåvats med. Sen en vecka tillbaka sondas Piff i princip till 100% och det känns så j-vla tråkigt och hopplöst. När ska det vända för honom? Vi trodde ju att sonden skulle minska pressen på honom att äta och att det därför skulle gå bättre, men nu har det ju blivit precis tvärtom. Imorgon ska vi iallafall till magdoktorn igen, så får vi se vad hon säger.

Puff är inte direkt något drömbarn på matfronten just nu heller. Han kladdar något så sjuinihelvete, så det är mat i hela köket innan han är färdig, han skriker med jämna mellanrum under måltiden, kastar huvudet bakåt så att man tror att han ska bryta nacken och kniper ihop munnen alldeles för ofta.

Jag är så f-rbannat trött på det här eländet nu, och för att ni ska förstå hur illa det är kan jag säga att jag i förra veckan gick runt och sade till maken, mina föräldrar och syskon att jag hatar mina barn. Förnuftsmässigt inser jag ju att det är situationen jag/vi hamnat i som jag hatar, men den representeras ju i allra högsta grad av Piff & Puff. Nu ska vi försöka få till så att maken kan vabba 50% (halva dagar) ett tag framöver, så att jag får chansen att återhämta mig lite och kan få lite hjälp. Piff kräker fortfarande en del också (åtminstone ett par gånger per dag och då pratar vi ofta rätt så rejäla kräkningar), så vissa mål får man ge honom två gånger, eftersom det kräks upp igen.

Usch, vad livet suger! Hur kunde det bara bli så här eländigt? Jag vet att jag är egoistisk och onyanserad nu, men jag fattar inte varför vi ska drabbas av allt j-vla elände man kan tänka sig, när det gäller våra barn. Inte nog med att de är två, vilket gör allting mycket jobbigare även om allt fungerar normalt; nej, de är förstås även av den besvärligaste sorten med problem av både det ena och det andra slaget. Varför kunde vi inte nöja oss med att bara vara vi två, maken och jag?